Debatt Att fler ska ”få vara med och bidra”. Att de rika måste betala ännu mer. Att skattesänkningar leder till att välfärden urholkas. Sådana saker hör vi i stort sett varje dag. Det mesta av det är dock fel.

Skattesänkningar leder nämligen inte med automatik till att det allmänna får mindre resurser. Det är faktiskt tvärt om. Sedan år 2000 har skattetrycket sänkts från 49 procent av BNP till 42 procent år 2014. Samtidigt ökade de totala skatteintäkterna med över 270 miljarder kronor och då är även inflationen borträknad. Ett antal skadliga skatter togs bort, som arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatt.

Sänkningar av inkomstskatten genom jobbskatteavdraget ar gjort det attraktivare att gå från utanförskap till arbete och reformerna av entreprenörsskatten har inneburit ett lyft för små och växande företag. Notera att dessa skattereformer gjordes under både socialdemokratiskt styre och under alliansen. Förklaringen är helt enkelt att smarta skattesänkningar gynnar entreprenörskap, sparande och arbete. Är skatten för hög lönar det sig föga att jobba mer eller hårdare, att satsa på att expandera sitt företag eller att anställa fler.

Därför borde vi fortsätta att minska skattetrycket för att på så sätt boosta ekonomin. En del skatter skulle faktiskt kunna tas bort helt och hållet. Värnskatten är ett sådant exempel. Skatter som, för välfärdens skull, borde sänkas är marginalskatten och skatten på investeringskapital.

Men, vad vi nu ser är att den här mandatperioden har regeringen beslutat om och planerar för skattehöjningar på upp emot 70 miljarder brutto. Det är inte något som kommer främja tillväxten överhuvudtaget.

Skattedebatten måste istället handla om hur vi går vidare med smarta reformer som sänker skattetrycket och på så sätt ökar resurserna till välfärden. En win-win för alla – löntagare som företagare, arbetslös som pensionär. Då kommer det att gå bättre rent ekonomiskt för Sverige.