Debatt Svar till Marcus Fridlund (S) i VT 25/7

I valtider är det många partier och politiker som lovar allt åt alla. Vackra ord och löften varav många kommer att brytas. Såklart. Pengar och resurser finns inte obegränsat, politik handlar därför om att prioritera.

Marcus Fridlund (S) skriver att vi i Västervik ska ha Sveriges bästa skola om han får bestämma. Det vill vi nog alla, men vägen dit är lång. Västervik kan bättre, mycket bättre!

Personligen är jag djupt oroad över att alltför många elever tillåts lämna grundskolan med ofullständiga betyg och bristande kunskaper. Alldeles för många klarar inte att fullfölja gymnasiet, med alla konsekvenser det för med sig. Fridlund skriver att socialdemokraterna fått ner ungdomsarbetslösheten, men glömmer att Västervik ligger dåligt till i jämförelse med orter i övriga länet, trots en god arbetsmarknad. Utan att ha fullföljt gymnasieskolan är risken stor att fastna i långtidsarbetslöshet och bidragsberoende. Idag krävs slutförd gymnasieskola för de flesta jobb, det är därför viktigare än någonsin att våra unga klarar skolan.

Vad gäller Elevhälsan i kommunen finns också mycket att önska. Behoven möts inte på långa vägar i dagsläget. Elever som mår dåligt får ofta vänta för länge på hjälp och det är uppenbart att många får inte det stöd i skolarbetet som de skulle behöva för att ha en chans att lyckas. Elevhälsoorganisationen behöver därför stärkas upp ordentligt så att ohälsa kan fångas upp tidigt och färre elever ramlar mellan stolarna.

Även lärarna har behov. Hög arbetsbelastning och stress är mer regel än undantag i vår kommun. Som läget är idag räcker inga små satsningar för att situationen ska bli märkbart bättre, det måste till krafttag. Lärarnas löner behöver höjas och vi behöver öka lärartätheten. Det behövs avlastning så att lärarna får mer tid till undervisning. Att erbjuda lärare och annan skolpersonal fortbildning för att bättre kunna bemöta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är också en åtgärd som skulle kunna göra stor skillnad.

Om vi ska lyckas skapa Sveriges bästa skola är detta, plus en rad ytterligare åtgärder, ett absolut måste. Den som tvivlar kan fråga dem som jobbar i skolan. Det är inte omöjligt, men då måste den politiska viljan finnas på riktigt. Det kommer att kosta. Prioriteringar är nödvändiga, ska vi satsa ordentligt på en bra och välfungerande skola så måste annat stå tillbaka. Vi måste satsa på rätt saker, dessutom göra saker på rätt sätt.

Vad är Fridlund beredd att prioritera bort? Kan Fridlund till exempel övertyga sina partikamrater att överge tanken på en södra infart? Tomas Kronståhl har tidigare hävdat att han är beredd att stå för hela kostnaden på en halv miljard, jag har ännu inte uppfattat att någon annan socialdemokrat har opponerat sig mot detta.

Det går bra att i valtider slänga sig med fagra löften om allt till alla, Marcus Fridlund, men för att vara trovärdig krävs att man förklarar hur löftena ska infrias på riktigt.