Ledare Organisationen Svenska stadskärnor, som arrangerar tävlingen Årets stadskärna, påstår i en debattartikel att min text innehåller "påståenden som är direkt osanna". Det är ett kraftfullt uttalande som förpliktigar. Men inte någonstans i debattinlägget specificerar de vilka påståenden som skulle vara osanna. Istället bekräftas de flesta påståenden. Det är inte förvånande, eftersom all fakta om organisationen och tävlingen är hämtade direkt från organisationens egen hemsida. Att hävda att en debattmotståndare far med osanning utan att styrka det är inte ett seriöst sätt att debattera. En organisation som synes vara upptagen vid att framstå som seriös skulle kunna vinna på att agera seriöst.

En bärande argument från de som försvarar den rådande ordningen är att utveckling kräver att alla går åt samma håll. Resonemanget återfinns i debattsvar från både kommunalråd Kronståhl (VT 1/11) och gruppen för citysamverkan (VT 20/10). Det krävs förvisso en politisk majoritet som har samsyn för att resultat ska nås. Men doktrinen att alla ska dra åt samma håll leder lätt till likriktning, tystnad och bristande kreativitet.

Det är inte konstigt att kritiker tröttnar eller väljer att vara anonyma i en sådan miljö. VD:n för Svenska stadskärnor skriver att "om man anonymt har synpunkter på om något blivit bättre har man antagligen inte engagerat sig särskilt aktivt."

Jag har frågat en av de företagare som uttryckt sådan kritik om jag får nämna hans namn. Han heter Hans-Åke Harrysson, även känd som korvgubben. Han har engagerat sig i handeln och utvecklingen i city under många år. Han har startat julmarknader och politikerutfrågningar. Och blev nyligen framröstad av Västerviksborna till Årets Västervikare.

Det är alltså han VD:n för Svenska stadskärnor gissar inte har engagerat sig så värst mycket. Att försöka trycka ned människor som tycker annorlunda är förödande för både diskussionsklimatet och utvecklingen av kommunen.

Fler anonyma företagare har kontaktat mig efter de ursprungliga artiklarna. Berättelserna rör sig kring att aktörer som argumenterar emot Västervik Framåt betraktas som problem. De tröttas ut eller negligeras och företagare drar sig ur samarbetet. Det förekommer också berättelser om att de som lämnar samarbetet blir bestraffade genom att de prioriteras bort i insatserna i city. En person går så långt som att likna det hela med maffiametoder. En återkommande kritik, inklusive från aktieägare i Västervik Framåt, är att bolagets olika roller ger dem en allt för stor makt. De agerar ömsom kommun, ömsom bolag, ömsom handlare och näringsliv.

Det är tydligt att det finns ett uppdämt behov av att prata om bolaget. Det är också tydligt att vad kommunen behöver är högre tolerans för människor som går mot strömmen. Så skapar vi goda idéer, kreativitet, nya verksamheter och välstånd. Inte genom att få alla att gå åt samma håll.