Debatt Mellan 2009 och 2014 försvann över 400 tjänster inom den kommunala verksamheten i Västervik. I juni 2016 beslutades att skära ner inom: Socialnämnden med 8,1, miljoner kr. Barn och utbildningsnämndens med 7,7 miljoner kronor. Kommunstyrelsen med 4,4 miljoner.

För nästa år 2018 klubbades, i juni 2017, nedskärningar i budgeten med: Socialnämnden 8,5 miljoner kronor, Barn- och utbildningsnämnden 8,3 miljoner, Kommunstyrelsen 3,6 miljoner.

Västerviks kommun har ramlat ner i skolrankningen, i meritvärderingen, i måluppfyllelsen och i lärartätheten. Gymnasiechefen erkänner att skolan är segregerad. Alla elever ges inte lika förutsättningar, säger han.

Tryggheten är hotad. Men hotas den av de ensamstående mammorna? Är den hotad av de ensamkommande barnen? Hotas den av pensionärer? Är det du och jag som hotar tryggheten? Nonsens. Det har vi inte makt till!

Vi har demokrati, vi kan rösta. Men hur långt sträcker sig demokratin? Låt oss ge ett exempel. I London har ett nytt sjukhus, London Hospital, byggts enligt den nya principen om offentlig-privat samverkan (OPS). Resultatet är att kostnaderna blivit enorma. Kommunen blev tvungen att sälja två sjukhus för att få ihop vad det kostade dem. Men det var inte byggkostnaderna som skjutit i höjden utan priset för reparationer och övriga omkostnader. Sålunda kostar det: ”52 000 kr för att sätta upp en lampa” och ”… fram till 2010… hade det byggs 159 OPS-sjukhus i Storbritannien till en samlad byggkostnad av 172 miljarder kronor. Men de beräkningar som Allyson Pollocks forskargrupp publicerat visar att samhället redan då hade betalat mer än tre gånger så mycket, 559 miljarder kronor i årliga vederlag bara för att förfoga över lokalerna” skriver Svenska Dagbladet den 5 november 2015.

Alla som satt sig in i fallet vad London Hospital kostat och kommer att kosta skattebetalarna är eniga om att det är ett röveri.

Byggföretaget Skanska som bygger det nya Karolinska sjukhuset i Stockholm har riskkapitalbolaget Innisfree i London som förebild. Avtalet de har för Karolinska är en kopia. Riskkapitalisternas valfrihet innebär ett slavkontrakt för skattebetalarna för 20 år framåt. När valde vi skattebetalare denna offentlig-privata samverkan? När röstade vi för den?

Politiker sjabblar med vår trygghet och valfrihet. De har överlämnat beslutsrätten över skattemedel till riskkapitalister och deras konsulter. Ska vi ha det på det här viset? Vem hindrar oss från att byta spår?