Insändare Den 15 mars skriver företrädare för Hushållningssällskapet att svenska kor ”har det bra”. Det verkar som att de aldrig satt sin fot på en bondgård, eller någonsin reflekterat över hur komjölk blir till. Men sanningen är nog att de faktiskt mycket väl vet hur svenska kor har det.

Självklart har människor, hundar, katter och kor inte exakt samma behov. Men grundläggande behov, som frihet, att kunna umgås med våra barn, att ha en fungerande kropp utan ständiga infektioner och smärtor, att kunna andas ren luft och att kunna röra sig är något vi alla behöver. Fråntas vi detta kan vi definitivt inte må bra.

Även om antalet uppbundna djur minskat något är inte heller löstdriftssystem optimala. Lösdriftssystemets ofta trånga korridorer, där korna inte kan mötas, ger upphov till stress och irritation. Dessutom har kor i lösdrift i större andel dålig klövhälsa på grund av hård belastning på ben och fötter, blöta gångar samt högt smittryck.

Det är smaklöst att prata om kors vård och välfärd, när det skulle beskrivas som brutalitet och vara straffbart att utsätta människor eller husdjur för samma behandling. Hushållningssällskapets representanter betraktar mjölkkorna som kuggar i ett maskineri, som kasseras när de inte längre producerar maximalt med mjölk. Betraktar en istället korna som de levande, kännande och intelligenta individer de faktiskt är, så är det helt omöjligt att använda ord som ”vård” eller ”välfärd” för att beskriva djurens levnadsvillkor.

Hur skulle en mjölkko kunna ha det bra när hon är framavlad till att ha ett groteskt stort juver, som orsakar allvarliga klövproblem och som ofta blir infekterat? När hon matas med foder som ger henne allvarliga och extremt smärtsamma, ibland dödliga, magproblem? När hon får stå inomhus 90 procent av sin livstid i en luft mättad med frätande ammoniak från urin? När hon får en bultpistol i pannan efter en femtedel av sin naturliga livstid? När hon ständigt blir tvångsinseminerad och får sina barn tagna ifrån sig efter ett eller ett par dygn?

Menar debattörerna på allvar att de uppfattar detta som ”välfärd”? Och att de som utsätter korna för denna brutala behandling ”vårdar” djuren?