Insändare Vi ser nu början till en ny folkvandringstid. Försöken att solidariskt fördela de asylsökande mellan EU-länderna har hittills misslyckats. Ungern och Polen har vägrat att ta emot flyktingar och liknande rörelser finns i Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Kroatien

SCB:s stora valundersökning för maj visade som väntat att Socialdemokraterna minskar och att Sverigedemokraterna ökar. Moderaterna håller sin ställning trots förluster till (SD). Vi har nu tre dominerande partier som alla vill minska asylinvandringen till Sverige. Enigheten är störst inom (SD) och Moderaterna medan sprickan är stor inom (S) där fyra sidoorganisationer går emot partiledningens mer strama linje. Oenigheten och snabba kast mellan mjukare och hårdare linje skapar oklarhet och misstro mot partiets verkliga inställning i asylfrågan.

En lika viktig fråga är inställningen till anhöriginvandring och vilka som eventuellt ska omfattas och om försörjningsplikt ska krävas. Redan en sådan invandring i mindre skala ställer krav på bostäder, skolor och övrig service samt möjligheten till vidare asylinvandring. Många ekonomer talar om en begynnande lågkonjunktur och pekar på neddragningarna inom byggbranschen. Alla tre partierna har uttalat sig för tillfälliga uppehållstillstånd som i motsats till permanenta inte omfattar anhörighetsinvandring. Konsekvensanalyser av olika scenarier skulle hjälpa politikerna att fatta riktiga beslut.

Möjliga och omöjliga regeringar har länge diskuterats. En alliansregering torde inte bli möjlig att bilda. Skillnaden mellan Centerns och Moderaternas migrationssyn är för stor och vid en kompromiss skulle (SD) blockera ett sådant försök. Dessutom ser det mörkt ut för Kristdemokraterna att klara spärren.

Partiernas inställning till migrationen med tillhörande integration kommer att avgöra regeringsbildningen efter valet i höst. Antingen måste något eller några av de traditionella blocken acceptera viss samverkan med (SD) eller också krävs blocköverskridande samverkan.