Insändare I Sverige idag råder brist inom Vårdförbundets yrkesgrupper; sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor. Bristen är ingen nyhet. Redan under tidigt 90-tal kunde man förutse de kommande pensionsavgångarna av 40-talister. Till detta kan läggas att andelen äldre med stort vårdbehov i befolkningen ökat markant och beräknas öka ytterligare enligt SCB. Nu står vi här idag med en personalbrist som tydligt visar att för lite gjorts. Bristen beräknas enligt en rapport från SKL kvarstå till 2035.

Ingen har tagit ansvar för att förebygga personalbristen inom sjukvården, varken arbetsgivarna eller politikerna. Redan idag stängs vårdplatser på grund av denna undfallenhet. Det krävs krafttag för att få fler att utbilda sig men även för att få befintlig personal att stanna.

För oss förtroendevalda inom Vårdförbundet, ja för de flesta med någon insyn i sjukvården, är det tydligt att löner, arbetsmiljö och arbetsvillkor är områden med stor förbättringspotential. Att sjukvården fungerar relativt väl idag, trots personalbristen, beror till stor del på medarbetarnas ansträngningar. Detta sker dock på bekostnad av arbetsmiljö och hälsa. Många av Vårdförbundets medlemmar förväntas i år att flytta sin semester eller arbeta varannan helg i dygnet-runt-verksamhet utan skälig ersättning. Arbetsgivarna sätter sig även envist emot höjda löner. Det duger helt enkelt inte. Arbetsgivaren behöver se fast anställd personal som en investering.

Ytterst är det politiken som ska ge sjukvården de förutsättningar den behöver för att uppfylla medborgarnas behov. Sjukvården har inte råd med fler tomma vallöften. Det är dags för politikerna att ta sitt samhällsansvar för att trygga kompetensförsörjningen!