I dag ska vi fokusera på vardagsgnisslet oss människor emellan. Det handlar inte om problemen som biter oss i strupen och hotar vår existens, men om dem som dagligen nafsar oss i hälsenan. I-landsproblemen.

Trottoarvett. Håll till höger i trafiken och håll till höger på trottoarer. Det är ju sen gammalt en fullständig självklarhet. Men icke. Vissa mötande vägrar hålla till höger utan ska prompt hålla till vänster.

Uppfostringsmetod: Jag håller ännu mer till höger. Det kan innebära att jag demonstrativt måste kliva upp i en snödriva, kliva ut i vägbanan eller gå med lågskor i en lerpöl, men det skiter jag i.

Bussvett. Om man vet att bussen brukar bli full och man själv har för vana att somna under färd, ska väskan placeras i det egna knät och inte på stolen bredvid.

Uppfostringsmetod: Jag sätter mig – inte helt men halvt – på väskan och hoppas att det är något riktigt skört i den.

Toalettvett. När du besökt en offentlig toalett på exempelvis din arbetsplats: Titta i holken efter spolning. Om det finns grejer kvar där, spana efter en borste som står i en skål på golvet. Det är varken en hårborste eller en tandborste, utan en toalettborste.

Uppfostringsmetod: Ilskna mejl adresserade till hela företaget. Gärna med ett troligt klockslag för brottet, för att maximera skuldbeläggandet.

Mobilvett. Dagligen måste jag på min promenadväg mellan bilen och jobbet väja för människor som är så absorberade av sin mobil att de varken ser eller hör. Om inte jag väjer blir det en kollision.

Uppfostringsmetod: Jag ska sluta väja. Tvärtom ska jag iförd min ridhjälm, i brist på annan hjälm, öka farten, sänka hakan och fortsätta rakt fram.

Kundvagnsvett. När en ny kassa i mataffären öppnar ska inte de som står längst bak i en annan kö likt bindgalna tjurar rusa för att komma först i den nya kön. Man delar kön på mitten så att en av dem som köat längst kommer först i den nya kön.

Uppfostringsmetod: Modiga dagar gapar jag ”hallå där, så där gör man inte!” Omodiga dagar är jag tyst, men ut­byter himlande ögonkast med min omgivning.

Övergångsställsvett. Att vi har en zebralag som förpliktigar bilister att ge gångtrafikanter företräde vid övergångsställen betyder inte att gående homo sapiens måste konvertera till familjen ”håriga trögdjur” och bli sengångare. Förutom att sådana både ser och hör extremt dåligt så rör de sig i ultrarapid.

Uppfostringsmetod: Jag rusar motorn och låter bilen smårycka lite som om jag snart ska toucha deras hälsenor, men det går ofta spårlöst förbi eftersom de har lurar i öronen. En gång pekade jag faktiskt finger. Väldigt omoget.

Den här vaktmästargenen har gått i arv till minst ett av mina barn. Minns när sonen var tre år och vi besökte en stor simhall för första gången. Vi hade en lång diskussion om hur viktigt det är att tvätta sig först och bara ha badkläder på sig i simhallen. I babypoolen, med tio centimeter djupt vatten, stod en vinglig liten ettåring. På fötterna hade sötnosen halksockor för att inte slå på ändan i poolen. På kanten satt mamman och vakade över dottern.

Min treåring tågar nu med resoluta steg fram till ettåringen, sätter händerna i sidorna och säger med beskäftig stämma: STOPP. MAN HAJ INTE STJUMPOJ I POOLAJ!