Den här krönikan skulle egentligen handlat om vapen, men min kära mamma undrade om jag inte kunde hitta ett lättsammare ämne inför julen. Därför ägnar jag dessa rader åt en än så länge vapenlös konflikt som blossade upp redan när puritanerna flyttade till kolonin Massachusetts.

På senare år har bråket uppgraderats till ett krig - “The war on Christmas” - av dem som anser att julen är under fullskalig attack. Bland frågor som hamnat i skottgluggen är till exempel det utbredda användandet av “Happy Holidays” (God Helg), en fras som sticker i öronen på dem som förespråkar “Merry Christmas” (God Jul) och inget annat.

I detta spända klimat kan granen på mitt jobb ses som en krigsförklaring. Smyckad med färggranna kulor ser den nämligen ut precis som en julgran. Men när den förevigats och lagts ut på vårt Instagramkonto visar det sig till min förvåning att vi har att göra med ett “kontors-träd” som dykt upp lagom till jul.

Även den ståtliga julgranen nere på torget är enligt stadens officiella beskrivning rätt och slätt ett “träd”. Menoran som står bredvid har tack och lov sluppit bli degraderad till en “ljusstake.”

I botten handlar kontroversen om USA vilar på en sekulär eller kristen grund. För dem som framförallt tillhör den senare kategorin är de märkliga omskrivningarna ett utslag av ängslig politisk korrekthet och ett försök att i mångfaldens namn ta kol på allt som kan härröras till det kristna arvet. Vid ett tillfälle uppmanade flera populära TV-personligheter på högerkanten till bojkott av affärer som tjänade storkovan på julhandeln utan att nämna högtiden vid namn.

Lagen när det gäller religiösa symboler på offentlig plats är dessutom som gjord för att få motparterna att ryka ihop. Högsta Domstolen har vid ett par tillfällen godkänt religiösa dekorationer men bara om det inte kan tolkas som att staten favoriserar en religion över en annan.

President Obama retade gallfeber på somliga när han under sitt första år övervägde att inte sätta upp en julkrubba och därmed ämnade “kasta ut Jesusbarnet ur Vita Huset” som en Fox News-kommentator uttryckte det (Obamas julgranskula med en bild på Mao var inte heller populär).

Även om presidentparet under sina åtta år skickade otaliga god-jul-hälsningar föredrog de alltid “Happy Holidays” på Vita Husets officiella julkort till Merry Christmas-gängets stora förtret (Ett “holiday card” på Obamas hundar är också ökänt i dessa kretsar).

President Trump, med sin fingertoppskänsla för att trappa upp konflikter, plockade därför pluspoäng bland traditionsbundna väljare när han gjorde klart att med honom i Vita Huset var det “åter fritt fram att önska god jul.”

Faktum är att puritanerna är de enda som förbjudit julfirandet på den här sidan Atlanten. Julöl och julklappar var inget för detta renläriga sällskap och år 1659 infördes böter för smygfirare. Förbudet upphävdes 22 år senare och numera firar nio av tio amerikaner jul, varav hälften av religiösa snarare än kulturella skäl, enligt Pew Research Center. Samma studie visar att en tredjedel anser att affärer bör önska sina kunder god jul, medan hälften tycker att det kvittar.

På senare år har “Merry Christmas” till råga på allt fått konkurrens av julhälsningar med hippiestuk - “Peace & Love” är numera en vanlig fras i vår julkortshög.

Själv tog jag ett år det säkra före det osäkra och beställde två uppsättningar julkort som jag fördelade baserat på mottagarens förmodade preferens.

Som svensk vill man ju gärna vara alla till lags. Eller hur, mamma?