Språkspalten En läsare har en fråga om formuleringar av typen "vi förblir sittandes". Formen med -s (sittandes) känns felaktig, tycker han, och konstaterar samtidigt att den verkar ha blivit vanligare.

Att den blivit vanligare kan säkert stämma. Han är i alla fall inte ensam om iakttagelsen. Det framgår bland annat av att Språkriktighetsboken från 2005 ägnar ett kapitel åt frågan. Där kan man läsa att båda formerna har en lång historia i svenskan. Under 1500- och 1600-talet var s-formen den vanligare. Från 1700-talet har -ande successivt tagit över och så småningom kommit att betraktas som den riktiga.

Men gäller det fortfarande?

Nja. Varianten utan s är förvisso klart vanligast i skrift och får betraktas som ett förstahandsalternativ. Man kan (nästan) alltid välja den utan att fundera vidare på saken.

Därmed inte sagt att s-formen aldrig fungerar. Den kan ge vissa stilistiska effekter med sin mer vardagliga prägel. Ibland ger den ett mer livfullt intryck och kan därmed fylla en funktion. Problemet är att det handlar om ganska subtila skillnader, som är långt ifrån säkert att alla uppfattar. En och annan uppfattar till och med s-formen som den mer formella.

Enklast är att hålla sig till formen utan s, även om det knappast är något större språkligt problem om s-formen också dyker upp då och då.

Med detta tar Språkspalten semester, för att återkomma i augusti. Jag önskar alla läsare en skön sommar!

Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se