Representanter från Västerviks näringsliv fyller hela evenemangsarenan intill Gränsö Slott. Företagaren Stina Qubti och Niklas Lind från Västervik Framåt står på scenen. Taggade som få.

I skrivande stund har jag dragit mig tillbaka i någon slags lounge längst bak i salen.

Jag tänker på det lokala näringslivet. Jag tänker på vilken otrolig kraft som finns här inne. Jobbskapare! Myndigheter brukar inte flytta till städer som Västervik. Sjukhusen centraliseras och tjänster flyttas. Det är företagarna, små som stora som skapar möjligheterna för dem som vill bilda sig en framtid här.

Under dagen ploppar de lokala politikerna upp på en stor skärm på scenen för att svara på frågan om vilka de största utmaningarna är för företagen lokalt. De pratar om turismen. Kommunikationerna. Kompetensförsörjningen. Är det någon politiker som kommer säga något om den digitala omställningen? tänker jag. Den digitala omställningen som vi alla varit en del av under de senaste femton åren. Den är dock en punkt på flera av dagens seminarier, tack och lov.

För det lokala företaget Mediehuset VT är det den digitala resan som är utmaningen, och det är hur vi hanterar den som kommer skilja oss från liv eller död i framtiden.

Jag vill påstå att vi på allvar tog tag i det här när vi för några år sedan gick in i Östgöta Media och började analysera digital trafik på riktigt. Var finns läsaren? Var finns användaren i våra digitala plattformar? Det var vår viktigaste fråga då. Och det är det fortfarande. Läsarnas beteenden ändrar sig ständigt och vi måste anpassa oss. Vi analyserar läsarbeteenden varje dag och vi levererar artiklar som vi VET att läsaren kommer uppskatta på tider vi VET att läsaren har tid att läsa dem. Och detta ska vi göra samtidigt som vi inte bråkar allt för mycket med papperstidningen. Det är en fin balansgång.

Den digitala omställningen på VT går som tåget (OBS: inte Tjustbanan). Trafiken ökar. De digitala abonnemangen blir allt mer populära. Och detta utan att papperstidningen fått ta allt för mycket stryk.

Jag tror att många andra lokala företag känner igen sig här. De måste också göra digitala omställningar, konstant.

En utmaning är tillgänglighet, dygnet runt. Folk förväntar sig att företag och myndigheter ska finnas tillgängliga dygnet runt. Att vi inte skulle uppdatera våra sajter på natten är exempelvis uteslutet. Man kan ju tänka sig att den digitala världen är billigare; ingen produktionskostnad, ingen utdelning av fysisk produkt, och så vidare. Men det är fel. Det digitala arbetet kräver en hel del personal, som dessutom besitter rätt kompetens. Det kräver underhåll och utveckling av digitala produkter och tjänster och det kräver marknadsföring.

Jag har inte ångest inför framtiden, alltså. Tvärtom. Jag tror att vi kommer lyckas. Om vi fortsätter att anpassa oss till den digitala världen så kommer journalistiken att överleva. Så känner jag. Hur känner du? Hör av er om ni vill veta mer om tåget vi sitter på.Följs oss på vt.se under kvällen för att se mingelbilder från Tillväxtdagen, bland annat.