Ledarkrönika Ambassadören Anders Lidén, född och uppvuxen i Oskarshamn, har givit ut en självbiografi som omfattar hans tjänstgöringar som diplomat i FN i tolv år, Libanon, Israel, Zimbabwe och slutposten i Finland som svensk ambassadör. Hans diplomatminnen är intresseväckande och uppriktiga.

Schablonbilden av en diplomat är en man i kritstrecksrandig kostym med ett champagneglas under kristallkronorna antingen på Arvfurstens palats eller i London eller Washington DC. Men den bilden är nästan alltid felaktig. Anders Lidéns bok handlar om kärnan i diplomatin nämligen att den första försvarslinjen mot yttre hot för vårt samhälle och dess värderingar är just, som titeln, diplomati, dialog och uppriktiga samtal.

Som tjänsteman har Anders mött ledare som Saddam Hussein, Robert Mugabe, Yassir Arafat, Abba Eban, George W.Bush och Ban Ki-moon.

Som uppvuxen i Oskarshamn kände Anders att rysskräcken satt djupt. Han och kompisarna skojade om deras ledare. Malenkov kallades för” malen korv”. Sedan blev det en fil.dr i statsvetenskap vid Lunds universitet och sedan UD-tjänstgöring i 37 år.

Diplomatmemoarer brukar nästan alltid vara självförhärligande. Anders Lidéns bok analyserar och kritiserar brister och fel i både den svenska och internationella diplomatin. Här några exempel :

- Uttalandepolitiken är mer problematisk. Genom uttalanden har Sverige, särskilt sedan Olof Palmes tid, försökt spela rollen av en moralisk stormakt – ett område där vi kanske inte alltid varit lika lyckosamma.

- I Sverige ser vi gärna världen som den borde vara och inte alltid som den är. Helt utan kylig analys kan vi bli offer för naivitet och önsketänkande. Det är realpolitik som gäller.

– I FN fungerar det nordiska samarbetet på det hela taget bra. I EU är det sämre. Lättare i FN bli överens om normer och värderingar än i EU där inrikespolitiska frågor är viktiga. Märkligt dock att vi inte i EU-sammanhang stödjer varandras kandidaturer som vi gör i FN.

- Inför stationeringen som ambassadör i Tel Aviv 1999 märkte Anders Lidén att det på UD:s Mellanösternenhet fanns anti-israeliska stämningar, som inte underlättade hans arbete. Och på generalkonsulatet i Jerusalem med ansvar för Sveriges relationer med palestinska myndigheten fanns inte heller någon större vilja att samarbeta med Tel Aviv-ambassaden.

På sin sista post som ambassadör i Helsingfors imponerades Anders Lidén av rakheten och ärligheten i samtalen med finska tjänstemän och andra finländare. Och i Finland var till en början intresset för Sverige större än tvärtom. Anders Lidéns intryck är att vi inte tillräckligt tog vara på detta intresse.

Hoppas den kritiken uppfattades av dem som i dag styr UD!