Ledare Efter Uppdrag Granskning flödar nu debatten i olika medier. Det är bra. Några förtydliganden kan vara av värde så här mitt i flödet av inlägg.

En förekommande uppfattning är att vi borde sluta med pajkastning och istället glädjas över utvecklingen på Slottsholmen. Den bygger på ett missförstånd. Dessa två positioner är inte varandras motsatser. Vi kan glädjas över den faktiska utvecklingen på Slottsholmen och samtidigt beklaga ledande politikers beteende och vissa systemfel i kommunens ledning.

Huruvida vi faktiskt gläds åt utvecklingen beror på vad vi jämför med. En del jämför med hur den gamla dansrestaurangen såg ut innan det revs. Då infinner sig en känsla av befrielse och tacksamhet över utvecklingen. Det är dock en jämförelse som brister i relevans. Allt hade varit bättre än ett fallfärdigt hus.

En mer relevant jämförelse är hur det kunde ha blivit istället för dagens lösning. Problemet med vänskapskorruption är att alternativen aldrig undersöks. (Här är ett förtydligande på sin plats. Vissa debattörer har talat om ”misstänkt vänskapskorruption”. Det är dock inte fråga om någon misstanke. Slottsholmen och flygplatsen är skolboksexempel på vänskapskorruption.)

Myndigheten bestämmer sig först för att samarbeta med en viss privat aktör. Därefter anpassas upplägget efter dennes önskemål. Vi vet hur det har blivit, men får aldrig se hur det kunde ha blivit om demokratiska och etiska principer följts. Som Uppdrag Granskning visar hade kommunen sannolikt sparat stora summor pengar på det. Och möjligen hade slutresultatet blivit ännu mer av en mötesplats och vardagsrum för västerviksborna. Men det får vi aldrig veta. Och det är kommunledningens skuld till medborgarna.

Att gynna enskilda personer är inte att gynna Västervik. Ändamålen helgar inte medlen. Oavsett syfte och resultat så är det fel att bryta mot grundläggande principer. Och inte bara på grund av principernas värde, utan på grund av konsekvenserna. Dessa kommer i form av sämre tillit, resursutnyttjande och förtroende för politiker.

Emellanåt påstås att politik alltid är smutsigt och att det visar sig så fort man skrapar på ytan. Det är en både felaktig och skadlig syn på politiken. Väljarna har rätt att kräva både en positiv utveckling för kommunen och ett gott beteende av de folkvalda. Det kan ske genom att kommunen och dess företrädare håller sig till regelverk, agerar etiskt, inte agerar utanför sin roll, inte står i vägen för näringslivet, och är neutral inför olika företagare och medborgare.

Så skapas förtroende för de demokratiska institutionerna. Samtidigt skapar man ekonomisk förutsägbarhet och förtroende för alla personer och företag som kan tänkas investera i Västervik. Just här har sannolikt den allra största skadan skett. En grundförutsättning för näringslivets vilja att investera är att det finns ett förtroende för att saker går rätt till. Och att alla spelar med samma villkor. Det förtroendet har fått sig en rejäl törn. För att åter öka förtroendet krävs en ny politik.