Ledare

Varför är det så viktigt med en södra infart att man vill lägga närmare en halv miljard kronor på den, istället för i kommunens kärnverksamhet? Frågan bör ställas till samtliga partier och folkvalda.

Det senaste året har de beräknade kostnaderna för projektet ökat. Samtidigt har det blivit allt tydligare att staten inte tänker stå för någon större del av kostnaden.

Ändå har den politiska majoriteten, med kommunalråd Kronståhl (S) i spetsen, varit tydliga med att de vill finansiera hela projektet med kommunens pengar om de inte får medfinansiering av Trafikverket. Kronståhl har påbörjat samtal med infrastrukturministern där Han lagt budet att kommunen står för hela vägen om staten stå för anslutning till E22 och cykelbana.

Han har ärvt frågan av sin företrädare Harald Hjalmarsson (M). Det var under Hjalmarsson tid som kommunalråd frågan åter lyftes upp på dagordningen. Han har pressat på i ärendet sedan 2006. Och kritiserat den nuvarande majoriteten för att frågan tappat fart. Men på frågan om finansiering säger moderatledaren att staten bör ta kostnaden. Det går inte att undgå känslan av att Moderaterna lutar sig tillbaka i bekvämt oppositionsläge och låter majoriteten driva frågan vidare. Är det så att Hjalmarsson inte tycker att den Södra infarten ska byggas med kommunala medel så får han lov att höja rösten om han ska bli trodd.

Hjalmarsson har förvisso uttryckt kritik mot att den nuvarande politiska ledningen tappat bort möjligheten att få projektet delfinansierat av Trafikverket i större utsträckning. Möjligen ligger det något i kritiken. Men det frigör inte Moderaterna från ansvaret att själva sätta ekonomiska gränser för sitt engagemang i projektet.

Risken med storslagna projekt likt detta är att de förr eller senare börjar leva sitt eget liv. Många människor lägger mycket resurser på att planera för projektet. Investeringar som binder kommunen vid projektet. Det gör det ytterst svårt att stoppa vägbygget trots att det ännu inte finns något beslut på att det faktiskt ska genomföras.

I juni beslutade kommunstyrelsen att en södra infart ska prövas som ett enskilt ärende separat från själva finansieringen. Det är positivt då det hindrar att ett halvmiljardsprojekt bara råkar hända. Under samma möte gav kommunstyrelsen sin förvaltning i uppdrag att försöka hitta extern finansiering. Samtidigt gav de klartecken åt förvaltningen att gå vidare med planarbetet.

Det illustrerar tendensen i dessa stora projekt. Trots att inget beslut är taget, och trots att politikerna inte vet hur stor kommunens kostad blir, så fortsätter projektet att fortskrida. Och det lär det göra ända tills allt är utrett och förberett, så att det bara är att trycka på startknappen. Då ska det mycket till för att politiker som tidigare stöttat projektet ska våga dra sig ur.

Det är därför kostnadsfrågan måste diskuteras här och nu. Var går gränsen för respektive parti? Och hur motiverar de kostnaden i relation till behov på andra kommunala områden?