Ledare 2017 blev i många avseenden ett bedrövligt år på utrikesfronten med potentiell krigsrisk på koreanska halvön, med oroshärdar i Ukraina, Krim, Jemen och Sydsudan. Och tiotals miljoner flyktingar är på väg någonstans. Och påtagliga klimatförsämringar med översvämningar som följd.

Men så finns mitt i allt det tragiska, faktorer som bortgångne professorn Hans Rosling pekade på ,nämligen att världens befolkning fått det bättre ekonomiskt, är mer läskunniga och att fattigdomen tryckts tillbaka. Så visst finns det hopp. Men frågan är om vi har de politiska ledare både i Europa och i världen i övrigt som kan styra upp och leda utvecklingen.

USA:s världsdominans har med president Trump onekligen förlorat i styrka. Beslutet att diplomatiskt erkänna Jerusalem som israelisk huvudstad har fått även traditionella USA-vänner som Saudiarabien och många andra länder att protestera.

Fortfarande är läget i Mellersta östern det allvarligaste. Syriens president verkar få sitta kvar. Rysslands ingripande i konflikten har stärkt presidentens ställning samtidigt som USA, som det förefaller, helt förlorat inflytande i regionen. Konflikten mellan de regionala supermakterna Iran och Saudiarabien är trots allt en ännu allvarligare konflikthärd. Egypten betecknas mer och mer som en militärdiktatur. Närliggande länder som Jemen och Sydsudan står på avgrundens rand.

I Västeuropa handlar även 2018 mycket om Storbritanniens beslut att lämna EU. Förhandlingarna har hittills gått hyggligt men stora problem kvarstår. Vissa bedömare i England tror att det kan bli en ny folkomröstning. I EU-kretsen har länder som Polen och Ungern men även Österrike tagit en högersväng. Och så Kataloniens försök bli en självständig stat i strid med Spanien. Vilka scenförändringar på bara ett år!

Mycket talar för att Vladimir Putin han ännu en gång nästa vår blir omvald till Rysslands president.

Miljardlandet Kina gör storsatsningar i en hastighet som vi i väst inte riktigt fattat. Det vi i väst inte heller riktigt fattat är att asiatiska länder inte bara Kina men även Indien, Indonesien, Sydkorea och Japan rycker snabbt fram inom alla samhällsområden. Det talas rent av en ny samhällsordning där västländerna kommer ohjälpligt efter.

Afrika är en annan världsdel som inte får den uppmärksamhet den borde få. Rapporteringen fokuserar på inbördes konflikter, fattigdom och svält. Flera afrikanska länder har gjort stora framsteg.

Latinamerika är det ofta tyst om i Sverige. Korruptionsskandaler i Venezuela och Brasilien dominerar. Men även här finns påtagliga ljusglimtar i länder som Chile och Colombia.

I vår del av världen – Norden – kan det nordiska samarbetet kan ytterligare förbättras. Under 2018 är Sverige ordförande för det nordiska samarbetet. Finland har under 2017 fått välförtjänt uppmärksamhet i svenska medier. En stor eloge för det! Nästa år firar Estland hundra år av självständighet – också det ett land som verkligen fått kämpa för sin frihet. Estland har under hösten 2017 varit ordförande i EU – ett uppdrag de skött med den äran.

Låt oss hoppas på ett fredligt och lyckobringande 2018!