Ledarkrönika Lite försiktigt öppnas dörren till Börssalen i Svenska Akademiens lokaler i Gamla stan. Den dörren öppnas två gånger om året. Först vid tillkännagivandet av årets Nobelprisvinnare och nu när Nobelpristagaren brittisk-japanske författaren Kazuo Ishiguro i sällskap med Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius träder in i salen råder spänd förväntan på vad Kazuo Ishiguro skall säga. Hans Nobelföreläsning är 16 sidor lång.

Den tar upp dagsaktuella politiska frågor som plågar både Europa och USA. Han säger att han varit arg sedan den dag britterna i en folkomröstning tog beslut om att lämna EU. Under sin livstid – han har med sina föräldrar sedan femårsåldern bott i England – har Europa som region förvandlats från totalitära regimer, folkmord och exempellösa blodbad till en region med liberala demokratier, som lever i praktiskt taget gränslös vänskap. Och betydande framsteg har gjorts inom feminism, gayrättigheter och striderna på olika fronter mot rasism.

Kazuo Ishiguro har givit ut åtta böcker. Flera av hans böcker ha översatts till över femtio språk. Boken Återstoden av dagen blev 1993 en bejublad filmatisering med Anthony Hopkins och Emma Thompson. Ishiguro ville som ung bli yrkesmusiker. Han inspirerades av Bob Dylan, Nina Simone, Ray Charles och Bruce Springsteen. Ishiguro har vid sidan av författarskapet skrivit låttexter till kända artister.

Redan som liten levde Ishiguro två vitt skilda liv, vilket i hög grad präglat honom. Hos föräldrarna i London levde han ett japanskt liv med andra regler, andra förväntningar och annat språk. Under de första elva åren i London levde föräldrarna med planer på att resa tillbaka ”nästa år”.

– Och länge var förutsättningen den att jag skulle återvända och som vuxen bo i Japan. Och mina föräldrar ansträngde sig för att hålla uppe den japanska sidan av min utbildning, säger han.

Det känns som om Ishiguro haft fördel av denna blandade kulturella bakgrund. Nobelföreläsningen var som sig bör en hyllning till litteraturen. Ishiguro hoppas att de yngre generationerna skall inspirera och leda oss: ”Detta är deras tid, och de kommer att ha den nödvändiga kunskap och instinkt som jag saknar. I böckernas, filmens, tv:s och teaterns världar ser jag i dag djärva, spännande talanger: kvinnor och män i fyrtio-, trettio- och tjugoårsåldern. Så jag är optimistisk. Varför skulle jag inte vara det ?”

Svenska Akademien brukar få berättigad kritik för att utse ganska okända författare till Nobelpristagare. Denna gång föll valet på en författare som många läst och som har en formidabel förmåga att skildra vardagshändelser och framför allt låta känslor få styra handlingen.

Denna gång har Svenska Akademien gjort ett gott val!