Debatt Planerna för det gamla vattentornet i Västervik är spännande och positiva av flera skäl. Kommunen äger fastigheten och idag står den mest och kostar pengar för skattebetalarna. Det är positivt att en entreprenör vill köpa och utveckla fastigheten. Det bidrar till att öka antalet attraktiva bostäder och skapar privata investeringar och arbetstillfällen i kommunen. Utan att kommunen behöver stå för den ekonomiska risken. Vi bör uppmuntra dessa kreativa personer, så att de blir så många och starka som möjligt.

Mark- och miljödomstolen upphäver nu kommunens nya detaljplan för området. Det är ett bakslag för projektet. Ytterligare ett, kan tilläggas. Man får lov att ha respekt för entreprenörens tålamod. Vi får hoppas att denna även nu ser bakslaget som en utmaning. Ty domen innehåller flera goda besked och ger en guide för hur projektet kan tas vidare.

Detaljplanen överklagades på ett antal punkter. I domen konstaterar domstolen kort att trafik- och hälsofrågorna redan är tillräckligt utredda. Vidare att de boende i området får lov att leva med visst stök under byggtiden samt den förändring i miljön som bygget innebär. Inte heller frågan om insyn till, och utsikt från, de boendes fastigheter påverkar domslutet.

Domen ger en värdefull påminnelse om att äganderätten ger ägaren stark rätt över sin egen fastighet. Och därmed mycket liten rätt över andras fastigheter. Grundprincipen är att man äger sin fastighet men inte sin utsikt eller sin omgivning. Domstolen underkänner dock den tilltänkta byggnadens storlek och till viss del även dess utformning. Detta då tillbyggnaden av kulturhistoriska skäl anses bli för dominant mot det befintliga vattentornet, med en hänvisning till ett yttrande från Kalmar läns museum. Tittar man på de skisser som presenterats av den planerade byggnaden går det att förstå museet och domstolen.

Detta måste inte innebära att planerna behöver begravas. Det arkitektoniska utformningen är en sak som regleras genom bygglov. I detta framtida skede är det av vikt att utseendet anpassas med respekt mot det gamla tornet.

Den avgörande punkten i domens utlåtande är att den planerade byggnaden är för stor och sammanbyggd med det gamla tornet. Den planerade tillbyggnaden är avsevärt större än det gamla tornet. Det är en tolkningsfråga hur stort det i så fall får vara.

En kreativ tolkning kan vara att två tvillingtorn med samma eller snarlik arkitektur, och med en diskret sammanfogning mellan tornen, skulle vara möjligt. Det skulle hur som helst utgöra ett piggt inslag i stadsbilden. Och utgöra en positiv utveckling av området samtidigt som det gamla tornet respekteras. Ett mer försiktigt alternativ kan vara en utbyggnad som är mindre än det gamla tornet så att dess form inte helt ändrar karaktär.

Förhoppningsvis går det att få en hållbar ekonomi även i en sådan lösning. Och förhoppningsvis ger inte entreprenören eller kommunen upp i och med domen, utan fortsätter strävsamt arbetet utifrån de ledtrådar domen ger.