Ledare Riksdagsvalet blev oerhört jämnt, och än är det inte över. Utlandsrösterna och poströster avgivna på valdagen räknas på onsdag och först då går det att luta sig mot valresultatet. Dessa röster tenderar att i högre utsträckning vara borgerliga och det är högst tänkbart att det kommer att ske en förskjutning av mandaten.

Flyttar ett mandat från de rödgröna till Alliansen är den senare större. Flyttar ett mandat från Sverigedemokraterna till Alliansen är det dött lopp mellan de två stora blocken som då landar på 144 mandat vardera. Flyttar ett mandat från Socialdemokraterna till SD är det också dött lopp mellan de rödgröna och Alliansen.

För att få till en regering krävs det nu att någon blinkar. Inget block kan bilda regering utan stöd från annat håll, aktivt eller passivt spelar därvidlag ingen roll. Ingen vet i dagsläget varifrån detta stöd ska komma. Läget är i så måtto ytterst oklart. Väljarna har inte gjort det lätt för de valda.

Tydligt är dock att regeringen i nuvarande form inte har det parlamentariska stöd som krävs för att fortsätta regera. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samlar drygt 40 procent av väljarna. Löfven kan alltså inte fortsätta som statsminister utan att ändra regeringens sammansättning. Förarbetena till regeringsformen är tydliga med att han därmed också bör avgå. Ändå väljer han att sitta kvar. Det är respektlöst mot väljarna.

Sex tiondelar av riksdagen består dessutom av partier som alla har förklarat att de vill avsätta statsministern. Löfven har ingen chans att klara av den förtroendeomröstning som sker två veckor efter valet och som är tvingande annat än om statsministern redan har avgått. Ändå väljer Löfven att sitta kvar.

Löfven väljer att inte avgå, i strid med regeringsformens syfte och anda, i hopp om att öka trycket på de borgerliga partierna så till den grad att Centerpartiet och Liberalerna ska duka under av pressen och hoppa över blockgränsen.

De rödgröna är nämligen inte emot blockpolitik. V och MP har båda förklarat att de inte är beredda att samarbeta med en Alliansregering, det är enbart S som säger sig hålla dörren öppen. Men dörren verkar bara vara öppen åt ett håll. Precis som de händer som påstås ha sträckts ut de gångna åren är det inte ett erbjudande om samarbete utan om underkastelse. C och L är välkomna i en vänsterregering, bara de sviker sina väljare och överger sin politik. Att S, MP, C och L inte kan regera utan V avgör saken. Svekdebatten som kommer att drabba C och L om de väljer att regera med S och MP med stöd av V kommer inte vara nådig, vilket de vet om. Det vore ett extremt självskadebeteende av de borgerliga partierna.

Löfvens dröm om att fortsätta regera kommer inte att inträffa med mindre än att de rödgröna tar stöd av Sverigedemokraterna. Avser han inte att göra det ska han avgå snarast. Allt annat hindrar arbetet att få fram en regering som riksdagen har förtroende för och det är svek mot väljarna.