Vi politiker vill hellre samarbeta tillsammans än att gå i konflikt med varandra. Det gör det inte bara behagligare att vara politiker, utan leder ibland till goda resultat. Men det gör också att vi ofta tänker fel och drar slutsatsen att alla måste gå åt samma håll. Men när alla går åt samma håll förlorar vi värdefulla perspektiv. Idéer, åsikter, argumentation och lösningar blir enfaldiga. Och kommunens utveckling blir lidande.

Tolerans för det avvikande handlar inte bara om att olika minoriteter ska känna sig trygga. Tolerans för avvikande åsikter och perspektiv är en förutsättning för att de idérika, kreativa och nytänkande människor, inte ska kränkas, förtalas eller stämplas som allmänt omöjliga. Och därmed tystas. En mångfald av idéer och argument är den bästa förutsättningen för en god utveckling. För att idéerna ska komma fram behöver vi tillåta fritänkare i politiken. Därför värderar vi att människor drar åt olika håll.

I de granskningar som gjorts i media har missförhållanden kring offentlighetsprincipen uppdagats. Som politiker erkänner vi att kommunen har misslyckats på detta område. Som parti vill vi nu ta ansvar och öka kommunens öppenhet. Vi värderar offentlighetsprincipen och transparens så högt att det ska vara en överordnad princip i kommunen. Vi vill gå i bräschen för en digitaliserad offentlighetsprincip. Där en allt större del av kommunens dokument blir tillgängliga och sökbara på nätet.

Vi anser vidare att enskilda politiker eller tjänstemän inte ska få möjlighet att påverka vad som lämnas ut av deras mail. E-post som begärs ut bör alltid hanteras centralt i kommunen och inte av den som innehar e-postkontot. Loggar över e-post ska inte raderas efter tre månader. E-postkonton ska inte raderas bara för att en anställd slutar inom kommunen. I bedömningar av vilka mail som är privata bör i tveksamma fall alltid bedömas som tjänstemans och lämnas ut.

Västervik är en av södra Sveriges till ytan största och mest glesbebyggda kommuner. Frågan om stad och land är av största vikt. Men vi politiker sprider emellanåt en felaktig bild av vad landsbygden behöver. Landsbygden har inte några problem med att överleva på egen kraft och egna resurser. Landbygden har problem då allt för många regleringar hindrar den att leva på sina resurser. Därför behövs inga ”bidrag” till landbygden. Vi vill istället att kommunen ska ha Sveriges mest generösa tillämpning av bygglov, inte minst i strandnära lägen. Vi vill införa fler områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Vi säger också stopp för ytterligare centraliseringar inom kommunen.

Som politiker värderar vi besöksnäringen och att vår stad lockar många turister. Tyvärr händer det att vi också grämer oss åt att säsongen tar slut så fort. Och börjar fantisera kring hur vi får hit turister resten av året. Storskaliga satsningar på att locka hit folk blir ofta storskaligt slöseri med skattemedel. Vi accepterar att Västervik betraktas som en sommarstad. Potentialen för resten av året är begränsad och det offentliga bör prioritera annat. Som att fortsätta utveckla stadskärnan och minimera byråkratin för näringslivet i stort.

Att de nyanlända börjar arbeta är avgörande för kommunen och samhället i stort. Av välvilja har vi politiker dock tänkt lite fel på området. En förutsättning för arbete är oftast att man tar sig fram med svenska språket. Vi anser därför att SFI måste bli effektivare. Och kraven på den nyanlända att lära sig språket behöver vara högre. Vi har också insett att kommunala insatser och projekt för att få människor i jobb inte ska vara riktade till enskilda grupper, såsom nyanlända. Insatserna bör vara öppna för alla grupper och allmängiltigt utformade. Och samtidigt flexibla och i hög grad anpassade till den enskilda individen. Det är den metod som genererar goda resultat på området.