Ledare Är verkligen den småskaliga vattenkraften en första rangens miljöbov? Av en del myndigheter och tjänstemäns agerande verkar det onekligen så. Hur ska man annars förklara att vattendammar som varit i drift sedan 1600-talen plötsligt behandlas som ett i det närmaste akut miljöhot.

I Land Lantbruk (7/4) beskrivs hur familjen Hillström, ägare av en gammal såg- och kvarndamm med tillhörande vattenkraftverk nu riskerar juridiska kostnader på uppskattningsvis 1,2 miljoner kronor. Allt därför att en dom om vattenrättigheterna från 1856 inte längre duger och Mark- och miljödomstolen har beslutat att ett nytt tillstånd för verksamheten behövs. En överklagan ska skickas in till Europadomstolen.

Ett miljötillstånd är en kostsam historia eftersom verksamhetsutövaren får bära kostnaden för de nödvändiga miljöutredningarna som behövs för att besluta om ett nytt tillstånd. Dessutom finns risken att miljöorganisationer kommer att överklaga ett nytt beslut med nya kostnader som följd.

Länsstyrelser och aktivistiska tjänstemän har på sina håll drivit på oproportionerligt hårt och utan större förståelse för konsekvenserna av att lägga på enskilda dammägare kostnader som verksamheten inte har en chans att bära.

Om motivet är att rensa vandringslederna för fisk och förbättra fiskevården måste det finnas mindre ingripande alternativ i form av vandringstrappor och liknande åtgärder i de flesta fall. I den så kallade energiöverenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna ingår ett ställningstagande för en enklare prövning av den småskaliga vattenkraften, men den väntar fortfarande på att bli en tvingande lag. Till dess verkar det som om vattenkraftsmotståndarna passar på att ”rensa vattendragen”.

Vattenkraft ska naturligtvis i möjligast mån vara miljövänlig och dammarnas negativa miljöpåverkan ska avhjälpas, men det måste ske med förstånd och helhetssyn. Lagstiftningen och tillämpningen av lagarna måste tänkas om när det gäller vattenkraften. Framför allt måste det till någon form av skälighet när det gäller kostnadsansvaret i tillståndsärenden.

Här kan det vara på sin plats att sätta in dammarna i ett större perspektiv. På många ställen runtomkring i landet har vattenbrist blivit ett problem. På vattenkraftens pluskonto bör föras funktionen som vattenreservoar. Dessutom kan kraftverksdammar fungera som buffertlager av vatten i samband med kraftiga störtregn. Vattenkraften förtjänar att sättas in i ett större vattenförvaltningsperspektiv som inte enbart fokuserar på antingen energi eller vattenmiljövård.

Lagar som reglerar dammar tillhör de äldsta juridiska texterna i världen. I Hammurabis lag från 1700-talet fvt som gällde i det forntida Babylonien, dagens Irak, fanns regler om ansvar för dammar. Trots att dagens lagar inte är skrivna på kilskrift så är regelverket som rör vatten svårt att förstå. Det verkar inte ens som om politikerna som stiftat lagarna har varit medvetna om vilka konsekvenser exempelvis EU:s vattendirektiv fått för verksamheter som rör vatten.