Ska kvaliteten på vården tillåtas vara lägre för att upprätthålla tillgängligheten på olika orter? Ungefär så har frågan ställts inom politiken. Och efter att en utredning kom fram till att flera hundra liv kan räddas om man specialiserar vården ytterligare blev svaret från politikerna ett nej. Därför pågår den process som kallas nivåstrukturering, nationellt och lokalt.

I svt:s Dokument inifrån: ”Den stora sjukhusstriden”, som granskar processen, får Västerviks sjukhus och dess kirurger illustrera processens negativa konsekvenser.

Nivåstrukturering innebär en centralisering i bemärkelsen att olika typer av ingrepp fördelas mellan sjukhus så att de specialiseras sinsemellan. Det är inte centralisering i bemärkelsen att den totala mängden vård flyttas från mindre sjukhus till större. Åtminstone inte inledningsvis.

Men kritikerna pekar på att så blir fallet på sikt. Nivåstruktureringen leder till ett sluttande plan av allt smalare kompetens och svårigheter att rekrytera. Det riskerar i förlängningen att leda till att verksamheter på sjukhuset, såsom akutkirurgin, läggs ned.

Detta presenteras i programmet. Men det är inget nytt. Redan 2016 fanns det svart på vitt ett påtagligt ifrågasättande av nivåstrukturering från professionen. Kritiken kom från flera verksamheter såsom kirurgi, bröstcancerkirurgi, gynekologi och urologi. ”Våra argument verkar inte vara något man lyssnar till”, säger verksamhetschefen i kirurgi Magnus Fröstorp, i programmet. Politiskt har Liberalerna drivit denna fråga i flera år.

Nytt är däremot att utredningsunderlaget synes vara så pass undermåligt. Grundpåståendet - att träning ger färdighet - är det ingen som ifrågasätter. Men sambandet mellan kvalitet och kvantitet vad gäller operationer synes inte existera, utöver mycket sällan utförda operationer.

I programmet görs tydligt att det är just detta underlag den breda politiska enigheten bygger på. Nationell enighet har bryskt förts ned till regional nivå. Efter dokumentären går dock flera partier lokalt och regionalt ut och pekar på att besluten om nivåstrukturering fattats på felaktiga grunder. Det återstår att se vad det får för konsekvenser.

Vilka risker för patienterna innebär förändringarna om resor och väntetider för livsavgörande operationer blir längre? Besluten om nivåstrukturering som nu tas kan i teorin lika gärna leda till motsatta konsekvenser, än de önskade, på grund av försämrad tillgänglighet och längre väntetider. Konsekvenserna av genomförda centraliseringar behöver utredas. Och bättre kunskapsunderlag behövs innan fler skyndas igenom.

Det som på ytan kan se ut som en konflikt mellan kvalitet och tillgänglighet kan bättre beskrivas som en konflikt mellan specialisering och bredd. Eller ännu tydligare: en balansgång mellan kvalitet genom specialisering och kvalitet genom tillgänglighet. I den balansgången är det idag inte tydligt hur den pågående nivåstruktureringen alltid bidrar till en högre kvalitet på vården.