• torsdag 29 januari 2015
Jättearg Lagkaptenen bloggar Lagkaptenen bloggar
Vädersponsor:

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Pinterest för släktforskare

Har du också upptäckt Pinterest? Om inte ska jag berätta att det är ett av många inslag bland sociala medier. Det fungerar som en digital anslagstavla.

Först förstod jag inte riktigt vad jag skulle ha för nytta av det, men efter ett tag kom jag på det. Nu har jag gjort mitt Pinterestkonto till en resurs för släktforskare.

Här länkar jag till alla möjliga bra och intressanta hemsidor och webbplatser som du som släktforskare kan ha nytta av.

pinterest

Under åren som släktforskare har jag, precis som ni andra, samlat på mig massor av bokmärken/favoriter för hemsidor som jag använder ibland och vill kunna hitta tillbaka till. Efter ett tag blir det väldigt många och jag är inte så bra på att sortera dem i efterhand. Det blir bara en lång lista som är svåröverskådlig. Därför har jag lagt dem på några olika anslagstavlor på mitt Pinterestkonto. Du kommer att förstå om du tittar där.

Hoppas det kan vara till nytta för fler släktforskare.

Man kan förstår också söka bland andra Pinterestkonton om släktforskning eller vad som helst annat, och hitta andras tips.

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

God Jul!

Vad önskar sig en släktforskare i julklapp? Mer tid, skulle jag tro.
När man släktforskar kan det vara svårt att få tiden att räcka till för något annat. Jag blir som Alfons Åberg, ”ska bara…” innan jag släpper kyrkboken eller den gamla bouppteckningen för att göra det jag egentligen borde. Så mer tid vore inte dumt, men samtidigt kanske inte någon riktig önskan. För det handlar ju bara om att prioritera, säger de som bätrre än jag kan det här med att fördela sin tid på ett vettigt sätt.
Det kan bli många sena nätter i de digitala arkiven, i stället för att prioritera sömnen.

På min önskelista den här julen står också fler sökbara databaser. Att de databaser som finns ska bli sökbara över nätet eller konverteras till mac. Det finns många databaser på cd-skivor men de går bara att använda på pc. Dessutom har nya datorer inte någon cd-enhet, så tillgång på nätet skulle vara det bästa.
I dag finns det flera sökbara databaser via abonnemang på Riksarkivet, och det är bra. Men kunde till exempel den nya versionen av Sveriges dödbok nås via abonnemang på nätet vore det en riktig höjdare. Kanske är det PUL som lägger hinder i vägen?

Så klart utvecklas allt så det kan komma, och utvecklingen går i rasande fart. Det har det gjort de här fem åren som jag släktforskat. Väldigt mycket nytt material har tillkommit på Arkiv Digital och Svar som inte fanns för några år sedan.
Sökbara databaser är toppen att leta i men sedan behöver man givetvis gå till källan och kontrollera att det stämmer. Det är inte alltid det gör, men ofta.
Ett väldigt bra exempel på nätbaserade sökbara databaser är DDSS som innehåller uppgifter om födda, vigda och döda i många socknar i Blekinge, Skåne och Halland. Det har jag haft mycket nytta av. Fantastiskt bra!  
Föreningen Släktdata i Västsverige arbetar på liknande sätt och här finns också uppgifter från andra landskap men ganska spritt över Sverige. Här skulle man kunna samla fler likadana.
PLF i Oskarshamn har gjort på liknande sätt, liksom KGF i Kronoberg, men resultatet finns enbart på cd-skivor för pc hos de enskilda föreningarna.
Ett utomordentligt bra exempel på tillgänglighet är också Stockholms stadsarkiv med flera sökbara databaser och register, inte minst Rotemansarkivet som ersätter husförhörslängderna i Stockholms församlingar 1878-1926. Ett mycket bra hjälpmedel!

Nu önskar jag er alla, släktforskare och andra, en riktigt God Jul! Vinterbilden är från januari i år, någon vit jul lär det inte bli i år.
God Jul

När pesten kom

Förra sommaren hittades delar av ett människoskelett nedgrävda på Västra Eknö. Ganska snart kunde man konstatera att det var ett gammalt skelett, ett arkeologiskt fynd. Alltså inget för polisen. Man tror att det som hittats är en gravplats för pestens offer i Misterhults socken.

I tisdags kunde VT berätta att ett nytt fynd gjorts på fyndplatsen. Den skulle fyllas igen, för någon utgrävning blir det inte, och då hittades bland annat en ask med ett mynt i, präglat 1666. Vad det innebär vet man inte än.

Pesten härjade i Sverige 1710-1713. Det började i Stockholm i juni 1710 med ett fartyg som kom från Estland. På hösten samma år hade pesten nått Kalmar och vår kust. Läs mer i en artikel i Läkartidningen.

I augusti förra året talade jag med arkeologen Michael Dahlin om skelettfyndet och han berättade då om att det troligen kommer från en pestkyrkogård. De skelettdelar som hittades kom från en medelålders kvinna men Michael Dahlin drog sig till minnes att han läst om en båtsman som kom hem till Misterhult och troligen hade sjukdomen med sig. Hans barn skulle ha dött i pesten.

Så klart kollade jag upp detta i dödboken för Misterhult. Och delvis stämmer det. Den 28 december 1710 begravs tre barn från Manketorp. Det är systrarna Maria och Karin och deras bror Jon. Maria är 15 år, Karin tolv och Jon sju år. Prästen skriver i kyrkboken att de dött av den "smittosamma och beklagliga farsoten som då först yppat sig i denna församling." Om syskonens far var båtsman framgår inte, bara att de kommer från Manketorp. Inte heller när Jon föds den 14 oktober 1703 står det något om att hans far ska ha varit båtsman.

pesten 1

pest 2
(Bilder från Misterhult CI:1 sid 357, Arkiv Digital)

Troligen finns även den medelålders kvinnan och fler pestoffer i dödboken från den här tiden i Misterhult, men det har jag inte forskat efter.

Att de begravdes på Västra Eknö beror förmodligen på att man ville begrava dem så långt bort som möjligt, för att slippa smittan.

I Västrums dödbok för 1710-1711 finns inga anteckningar om pestoffer, men där har prästen inte noterat dödsorsak så vi vet inte vad de dog av. Pesten skördade tusentals offer i Sverige under de här åren.

Gå till arkivet på lördag

På lördag är det Arkivens dag, för att locka fler att börja gräva i våra många arkiv. Vi i Tjust släktforskarförening håller öppet i forskarsalen under stadsbiblioteket, men även Psykiatriska Museet och visarkivet är öppet.

Det är i dokumenten i våra arkiv som historien finns. Vi är ett mycket väldokumenterat folk i Sverige och det finns kilometer efter kilometer med arkivmaterial som bara väntar på att utforskas. Kyrkböckerna, det som vi släktforkare börjar med, det är bara en liten del. I århundraden har man fört räkenskaper och protokoll över allt möjligt. Och det har sparats. Är det skrivet på papper är det viktigt, och får inte kastas. Tack vare den inställningen kan vi tränga in i historien och ibland få mycket detaljerad kunskap om dem som levt före oss i släkten eller i hembygden. Kanske säger du till och med "Oj, var det så det var! Nu förstår jag..." när du hittat just din lilla pusselbit i arkivet.

Tänk dig alla köpebrev för jordegendomar, alla sockenstämmoprotokoll, bouppteckningar, lönelistor, inlagor till våra rättsinstanser, privata brevsamlingar, dagböcker, rättsprotokoll och allt möjligt annat som finns arkiverat. I Sverige är alla offentliga arkiv tillgängliga för den som vill forska och det gäller inte bara allt det som redan digitaliserats.

Besöker du vår forskarsal på lördag får du hjälp av medlemmar i släktforskarföreningen att leta efter din eller släktens historia. Vill du veta när mormors bror emigrerade? Hur många barn som farfars far egentligen hade? Är det sant att farmors farfar satt på Långholmen? Svaren finns i arkiven.

arkiv
I arkiven finns allt från företagsräkenskaper till domstolspotokoll och privata brev.


landsarkivet
På landsarkivet i Vadstena är Tjust äldsta dombok från 1605 bevarad. Foto: Tor Wiklund.

forksarsalen
I släktforskarföreningens forskarsal finns inga originaldokument men mycket annat som kan vara till nytta för den som släktforskar. Till exempel matriklar med personuppgifter över statsanställda för hundra år sedan eller tidigare publicerade släktutredningar.

Det spelar ingen roll...

Det spelar ingen roll att det inte är min egen släkt, jag blir djupt engagerad även när jag släktforskar åt andra.

Den senaste tiden har jag arbetat med en större och en mindre släktutredning åt kunder. Det är alltså åt personer som vill veta mer om sin bakgrund men inte har tid att släktforska själva och inte vill vänta på att få tid.

I en släktutredning börjar jag alltid forskningen med en person som ligger ganska nära i tiden. Vi har en 70-årsgräns för sekretess på födelseuppgifter i Sverige så det är alltid någon som är född för minst 70 år sedan som är proband. Proband är den person man utgår från.

Då handlar det om att hitta den personens föräldrar och sedan fortsätta bakåt. För varje generation fördubblas antalet personer, eftersom alla har två föräldrar. Det vill säga om det inte är en okänd far, så att man inte kommer längre bakåt på den släktlinjen.

De jag utgått från i dessa uppdrag är födda i början av 1900-talet, och det känns som alldeles nyss i släktforskningssammanhang. Jag kan se dem framför mig i en tid där jag själv växt upp.

Nu har jag alltså forskat om två helt olika släkter, som inte alls har någon beröring med mig själv eller min egen släkt. Ändå känns det som om jag känner dem. Människorna kommer nära. Jag tänker på dem även när jag inte håller på med själva forskningen, jag tänker på vad de råkar ut för och känner mig rörd och sorgsen. Jag kan inte låta bli att gripas.

I båda fallen har minst satt speciella omständigheter avslöjats, som jag misstänker förklarar för beställarna varför den egna familjehistorien är höljd i dunkel.

Historien finns verkligen där i arkiven, den bara väntar på att bli upptäckt.

Efter dessa två utredningar kände jag mig mentalt trött, och behövde en liten paus. Så det blev en dag ledigt, med skogspromenad och svampplockning trots att det duggregnade.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar
05:18 Gunnel Ohlins blogg
05:18 Lite gott och blandat!
05:18 Nina Grips blogg
2000-01-01 Sverker Thoréns blogg
2014-09-11 Gunnel Ohlins blogg

Bloggar

Politikerbloggar