Ola M�rtenssons ledarblogg

Vad v�ntar ni p�?

Thu, 02 Sep 2010 13:19:20 GMT

Vad är det Socialdemokraterna väntar på? I valrörelsen är en av deras kampanjslogans "Vi kan inte vänta".

Först trodde jag att det gällde viljan att regera, att de ville återkomma i regeringsställning så att de skulle kunna genomföra återställare, skattehöjningar och...

Men sedan har jag börjat tvivla.

För nu har Socialdemokraterna tagit fram en politik tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet där en av huvudbitarna är sänkta skatter. Men till skillnad från borgarna är de rödgröna överens om att det ska löna sig bättre att inte arbeta - alltså de största skattesänkningarna ska gå till människor som inte arbetar.

Okej, då har de insett att skattesänkningar är en väg att nå makten.
Och så lanserade LO sin kampanj med upp-och-ned-vända foton av ministrar med negativa omdömen om deras politik. Till stöd för Socialdemokraterna lyfter man fram ministrar - bland annat två av de mest populära politikerna i landet - Borg och Reinfeldt. Och dessutom Jan Björklunds skolpolitik, som S på många plan anammat efter hand.

Men siffrorna är skakiga. Då lägger man fram en "regeringsplattform" som dels inte är ett sammanhållet dokument över alla deras överenskomna politikområden och som dels saknar viktiga beståndsdelar även om man räknar i de andra överenskomna dokumenten.
På rättspolitikens område - som borgarna lyfter fram som ett av sina fyra viktigaste fokusområden - är det rödgrön tystnad. Och när det gäller kvotering av föräldraförsäkring som tidigare i debatterna varit en viktig fråga är det också tyst. Listan kan göras längre.

För ett par dagar sedan gick några S-gamlingar ut och kritiserade S-V-MP-samarbetet. Och så har ett stort antal ledande socialdemokrater för Expressen avslöjat att detta är Mona Sahlins ödesval, vinner hon inte kommer hon få sparken.

I dag går Socialdemokraterna ut i en kampanj som tydligt riktar in sig på att framhäva statsministerparet i dålig dager genom att visa hur mycket dessa tillsammans tjänat på sänkta skatter.

Jag är helt övertygad om att väljarna i första hand vill veta vilken politik respektive parti står för, inte floskler och negativa budskap från motståndarlägret. Sossar som önskade en ren valrörelse - och jag vet att de är ganska många - lär vara riktigt besvikna.

Så vad är det Socialdemokraterna väntar på? Efter att ha varit största parti i alla riksdagsval sedan den allmänna rösträttens införande behöver de snart inte vänta längre. Om de fortsätter så här kommer valdagen göra slut på deras väntan. Då lär de slippa vara störst.

Kika bortom manifesten

Tue, 31 Aug 2010 17:34:37 GMT

Kanske var gårdagen en ödesdag för det rödgröna samarbetet när den så kallade regeringsplattformen presenterades.

Med historiskt låga opinionssiffror för Socialdemokraterna och med de rödgröna ungefär fem procentenheter efter Alliansen i mätningarna har oppositionen mycket kvar att bevisa för väljarkåren om den ska tänkas låta Lars Ohly, Mona Sahlin och miljöpartisterna ta plats i Rosenbad om ett par veckor.

Förloraren när det gäller de ekonomiska ramarna för vänsterkartellens manifest är utan tvekan Vänsterpartiet och Lars Ohly. Åtskilliga borgerliga profilfrågor har accepteras – inte minst jobbskatteavdragen. Dessutom försvarar nu Ohly det höjda överskottsmålet, vilket är att förvånas över. Här går han miste om att populistiskt kunna pytsa ut ett antal miljarder i olika satsningar. Men han vill nå Rosenbad och då är kompromisserna uppenbarligen viktigare än den tidigare så glödande socialismen.

Men Ohly har annat att mysa över. Det finns höjda skatter med i förslaget och många av satsningarna går till höjningar av allehanda bidrag och inte minst till sänkt maxtaxa i barnomsorgen. Säkert smakfullt valfläsk för somliga och kanske är det maxtaxan som lyfter S efter en lång tids kräftgång. Tvivlen är dock många. För om väljaren fäster blicken på arbetsmarknadspolitik och jobbpolitik ser denne ganska tydligt att de rödgrönas tro på ett öppnare och mer flexibelt arbetsliv är lika med noll. Det är med hårdare lagstiftning, tvång och förbud som jobben räddas och skapas, verkar De rödgröna tro. Således: generösa satsningar och fagra löften till offentlig sektor och till människor med bidrag men piska och koppel på näringslivet. Jobb- och tillväxtalstrande? Knappast. De borgerliga måste påtala sambandet jobb – tillväxt – välfärd varje dag i valrörelsens spurt.

Till regeringsplattformen knyts också överenskommelser som tidigare ingåtts och vårens budgetmotion. Ett positivt besked sedan tidigare är förslaget om sänkt restaurangmoms. Inom utrikespolitiken fick vi klara besked för ett par dagar sedan, då Västerpartiet uppenbarligen trist nog gått segrande ur diskussionerna om Sveriges engagemang i Afghanistan. Och när det gäller energipolitiken, för att nämna ytterligare en tidigare deklarerad ståndpunkt – är den rödgröna intentionen avveckling av svensk kärnkraft.

Men visst finns det fortfarande frågetecken om en hel del. Bland annat återstår ännu beskedet om vad en skatt på förmögna kommer att innebära – och vilka dessa så kallat förmögna kan tänkas vara. Inom familjepolitiken trodde många politiska bedömare att de rödgröna skulle nå en överenskommelse kring föräldraförsäkringen. Alla tre partierna vill nämligen ändra på dagens och kvotera ännu mer. Den väntade kompromissen uteblev. Troligen har S-strategerna på Sveavägen insett att en mer styrd föräldraförsäkring direkt skulle leda till väljartapp. Det är inget de rödgröna i allmänhet eller Socialdemokraterna i synnerhet skulle vara betjänta av. Däremot skulle Sveriges familjer – och blivande familjer – med största sannolikhet vilja ha ett besked. Vinns Rosenbad, kanske beskedet kommer. Vem vet? Men då är det för sent.

När valet ska göras – vilket är möjligt redan i morgon, då förtidströstningen startar – är det ingen tokig idé att också begrunda vilket tankegods som finns bakom manifesten och miljarderna. Politik handlar om mer än konkreta löften i valrörelsens slutspurt.

Lite v�l tidigt, va?

Tue, 31 Aug 2010 14:04:54 GMT

Så här års brukar valplattformar läggas fram. Väljarna får inför valet besked om vilken politik partier och allianser vill föra.

Men nyss presenterades de rödgrönas regeringsplattform. Hm... låter som en slags regeringsförklaring. Men vänta nu... valet har ju inte ägt rum än...

Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly, även som ni är de rödgrönas mest ivriga bärvrar att nå Rosenbad... Vi avvaktar valresutatet först va?

V�lkommen - P�r Nuder

Tue, 31 Aug 2010 09:50:03 GMT

Jag hade väl inte riktigt trott att jag skulle använda rubriken ovan någon gång. Tidigare finansminister Pär Nuder som politiker var jag inte jätteimponerad av. Men kanske berodde det på att han stod i skuggan av han som tog all plats.

I dagens Dagens Industri gör Nuder debut som krönikör och det med ett åskådarpespektiv på politiken som känns både angeläget och välbalanserat.

Den bärande funderingen i krönikan är "Partierna verkar inte längre försöka vinna val. De undviker att förlorar". Kritiken går åt bägge blocken, för att vara så välvilligt inställda till mittenväljaren som bara möjligt. Visionerna kommer i skymundan för konkreta plånboksfrågor. Nuder menar att den stora förloraren på detta är demokratin själv. Tror han är något viktigt på spåren.

Trygga p� stormigt hav

Thu, 26 Aug 2010 18:43:20 GMT

Genom decennier har borgerliga företrädare till leda fått höra att de varken kan hålla ihop en regering eller föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Vad som uppenbarligen varit två trumfkort tidigare har nu
berövats socialdemokratin.

Alliansföreträdarna är noga med att tala om ansvaret för de offentliga finanserna och att inte lova något som de inte med säkerhet vet att de kan hålla. Säkert uppfattas det av de allra flesta som tryggt och stabilt. Lika stabilt är det inte i socialdemokratins omgivningar nu för tiden.
Ett individ- och frihetsperspektiv bör vara vägledande för borgerlig politik och är så också i detta valmanifest. Med mer av inkomsten i den egna plånboken stiger också friheten över vardagen. När jobbskatteavdragen diskuteras handlar det mycket om drivkraften att det ska löna sig att arbeta – och det är helt riktigt. Men frihetsaspekten tenderar att glömmas bort i de allmänna diskussionerna och det gör även det faktum att skatten inte är något staten, landstinget eller kommunen tjänar in – det är löntagarnas pengar politikerna bollar med. Inte minst därför är det så viktigt att politikerna får ut så mycket de bara kan av dessa skattekronor. Kanske självklarheter för många, men pedagogiskt och ideologiskt mycket viktigt att lyfta fram.

Några av de centrala budskapen i Alliansens valmanifest är att politiken ska ha ett fokus som syftar till full sysselsättning – alla som kan ska arbeta, att förstärkningar inom utbildningsområdet är nödvändiga för elever och för landets konkurrenskraft. Vidare att bättra på välfärdens kvalitet och att arbeta med att få bukt med otryggheten i samhället.
Genom att i manifestet tydligt presentera två delar visar Alliansen att ansvarsfullhet för de offentliga finanserna står över allt annat. Den ena delen består av klara tydliga vallöften som håller för år 2011 och den andra delen gäller för resterande mandatperioden och är villkorad med att den finansiella utvecklingen fortsatt är god och att statsfinanserna är i balans, i manifestet kallad reformambitioner för mandatperioden.

För 2011 gäller sänkt skatt med tre miljarder, främst för pensionärer. Dessutom satsas 9,8 miljarder på förstärkningar för jobb och välfärd. I reformambitionen ingår 24,7 miljarder i skattesänkningar där ett femte jobbskatteavdrag är den största posten men även sänkt statlig inkomstskatt och sänkt skatt för pensionärer finns. I denna del finns också stora satsningar för jobb och bättre välfärd samt bland annat införandet av en avdragsrätt för gåvor till vissa ideella organisationer med. Detta sistnämnda är ett viktigt steg i att stärka civilsamhället och som KD:s Göran Hägglund uttryckte saken att ”bygga Sverige underifrån”. Så talar en borgerlig politiker.

När vänsteroppositionen nu målar upp sin bild av de senaste fyra åren är det en tavla där bland annat finanskrisens stormar bara verkar ses som en vindpust. För den som tvivlar på huruvida bilden stämmer att Sverige är ett land som klarat sig förhållandevis bra, ges uppmaningen att blicka ut över Europa där regeringar har fallit på grund av finanskrisen och där enorma nedskärningar måste göras inom de offentliga verksamheterna. Tack och lov har vi inte dessa problem i Sverige i dag. Försiktighet i löften men med en väldigt tydlig riktning, det är inte fel när kursen för nästa mandatperiod tas ut.

En viktig p�minnelse

Thu, 26 Aug 2010 12:50:16 GMT

I dag påminner Per Gudmundsson på Svenskan ledarblogg oss om Ingvar Carlssons tydliga avstånd mot kommunism och kommunister på 90-talet...

Med tanke på att Carlsson ger sig in i valrörelsen nu kan det vara intressant att kika på - klicka här.

Fyrmastaren l�gger ut

Thu, 26 Aug 2010 11:46:35 GMT

Fyrmastaren Alliansen lägger ut för seglats klockan 12.00 idag.

De respeltive partiernas prioriteringar har bakats samman till ett gemensamt valmainfest och det är vad som ska presenteras. Klockan 12.00 - alltså om en kvart går det att följa pressekonferensen på svt:s och sr:s hemsidor.

Tr�tt? - Men vila ett tag till d�

Wed, 25 Aug 2010 12:52:43 GMT

Erik Fransson, S-kandidat till Västerviks kommunfullmäktige och dessutom bloggare här på vt.se skrev igår ett inlägg med rubriken "Jag blir så trött!!!" Vad han uppges bli trött på är bland annat att jag påtalat att det kan vara bra om politiker lever som de lär.

Men jag förstår honom. Jag hade också varit hur trött som helst om jag ständigt behövde använda floskler och andra människors dåliga beteende som bränsle på en falnande socialdemokratisk eld. Det finns baske mej politiker av alla färger som trampat i klaveret. Men inte ska väl det hindra att man kritiserar sådant som kommer fram och som bör få uppmärksamhet.

Man behöver naturligtvis inte leva som man lär, men det borde ligga i politikers intresse att faktiskt agera utefter sin övertygelse.

Om övertygelsen är att skatten ska minskas, att tv-licensen ska avskaffas eller att hastighetsgränserna ska höjas går det naturligtvis inte att leva efter sin övertygelse - det skulle få rättsliga följder.

Men sådana övertygelser som faktiskt går att leva efter borde politiker - och andra - leva upp till. Annars blir övertygelsen endast en läpparnas bekännelse - i fallet Juholt framstår det med all önskvärd tydlighet.

För att göra saken ännu tydligare: Tänk er en fiktiv valaffisch med texten "Jag vill förbjuda politisk reklam".

För övrigt vore det väl schysst att låt trötta socialdemokrater vila ett par mandatperioder till...

H�kan Juholt? H�rde jag r�tt?

Tue, 24 Aug 2010 16:19:29 GMT

Jobbet jag har går inte bara ut på att skriva ledare utan innebär också redigering av opinionssidorna. När jag redigerar brukar jag lyssna på radio. Ibland är det DR Jazz, ibland P1 och ibland Rix FM. I dag var det den sistnämnda. Håkan Juholts (S-riksdagsman från länet) stämma studsade till i mina öron. Han gör reklam för sig själv och sitt parti i Rix FM.

Det är samme man som i Dagens media (se blogginlägg nedan) här om dagen uppgav sig vilja förbjuda politisk reklam och som tycker att det är på tok för mycket reklam idag. Herr riksdagsman, ett sätt att minska ner reklamfloran är att själv avstå från att göra reklam.

Att föregå med "gott" exempel borde vara självklart. Orden om "på tok för mycket reklam" klingar väldigt falskt. Men visst, nu är det ju väljarjakt och då är tydligen alla medel tillåtna. Även att svika de egna ståndpunkterna.

Vilse i reklamdjungeln

Mon, 23 Aug 2010 10:42:44 GMT

Nu startar säsongen under vilken flest människor på året går vilse i skog och mark – kanske beroende på många oerfarna svampletare, vad vet jag? Och i år är det fler än vanligt som också går vilse i den retoriska och politiska terrängen – valrörelsen är säkert en starkt bidragande orsak.

”Jag är väl medveten om att den till stor del finansierar medier, men det är på tok för mycket reklam. Jag vill förbjuda politisk reklam och alkoholreklam i tv. Jag vill hellre ha lägre priser på produkter än att betala enorma kostnader för reklamproduktion”, säger en av länets och landets toppar inom socialdemokratin, Håkan Juholt, till Dagens media när han förklarar varför han tycker att reklam bör begränsas mer än i dag.

För mycket eller för lite reklam – det må vara en smaksak men Juholt lär väl vara rätt så irriterad på sina länskamrater Lena Segerberg och Tomas Kronståhl som just nu basunerar sig själva och ut sitt budskap i såväl tv som radio.

Juholts resonemang går alltså i sin förlängning ut på att produkter skulle bli billigare utan reklam (eftersom han menar att reklamproduktionens kostnader är enorma). Ett sätt att pressa priser på produkter är att få fler människor att köpa dem – därför ska reklamen regleras mer. Hur får han ihop det?

Rej�lt S-ras i l�net

Thu, 19 Aug 2010 15:39:02 GMT

Oppositionsrollen har inte gynnat den sydostsvenska socialdemokratin. I gårdagens opinionsmätning för Kalmar län som publicerades i Barometern/Oskarshamns-Tidningen rasar partiet.

Det kan inte ha varit med muntra miner som de socialdemokratiska partiarbetarna tog del av mätningen. Raset är stort och även om det bekräftar en rikstrend är raset större här i länet än sett över riket. 34,5 procent uppgav för TNS/Sifo att de skulle rösta socialdemokratiskt, vilket är en minskning med 6,85 procentenheter jämfört med valet 2006. Om mätningens resultat skulle bli det slutliga valresultatet om en månad skulle det innebära att riksdagsledamoten Désirée Linjevalls får lämna riksdagen. För Vänsterpartiet är det nästintill status quo – 4,6 jämfört med valets 5,03 och riksdagskandidat Raving kan fortsätta med att skriva populistiska debattartiklar utan att behöva ta något ansvar. Däremot är vinnaren på vänstersidan Miljöpartiet som i mätningen mer än fördubblas och når 8,7 procent och skulle därmed få ett riksdagsmandat. Sammantaget minskar de rödgröna med 2,4 procentenheter och får 47,8 procent.

Sverigedemokraterna ligger i riksmätningarna och balanserar på fyraprocentsspärren, så ser det också ut i länet där partiet ökar med 1,23 procentenheter och når 4,4 procent i mätningen. Dock innebär inte resultatet att partiet är i närheten av att få något mandat från länet.

För Alliansen i länet, som höll valupptakt i Kalmar igår, är det positiva siffror. Alliansen växer med 1,4 procent och får 46,1. Moderaterna ökar kraftigt i mätningen och når 26,5 procent (+5,2) och får ytterligare ett riksdagsmandat. För Centerpartiets del innebär mätningen en tillbakagång med 3 procentenheter till 8,0, Folkpartiet står i princip kvar på 5,2 och Kristdemokraterna backar något (-0,83) och får 6,3 procent.

Ett valresultat som opinionsmätningens skulle innebära att den borgerliga alliansen på länsbänken endast består av moderater och en centerpartist. Självklart är större moderat bemanning av länsbänken något positivt – regerandet har givit ökad trovärdighet för de moderata kandidaterna och moderat politik. Dock är det att beklagliga att framgången delvis drabbar de borgerliga kollegorna. Kristdemokraterna går visserligen endast marginellt tillbaka, men undersökningens resultat visar att partiets Anders Andersson skulle förlora sin plats i riksdagen. Det skulle vara en stor förlust för borgerligheten i landet och i länet att mista en så engagerad och kunnig röst i riksdagen, inte minst på hälso- och sjukvårdspolitikens område.

Opinionsmätningar är inte val och vice versa. Det är först nu som valrörelsen börjar på allvar och fortfarande kan det mesta hända. Dessutom är det värt att påminna om att mätningen ska tas med en nypa salt. Visserligen är väldigt många människor tillfrågade – hela 2 500 personer. Däremot är det ganska skevt med den geografiska spridningen av de intervjuade. 1 000 av de intervjuade bor i Kalmar, 1 000 i Oskarshamn och 500 kommer i övriga länet. Vissa partier är traditionellt större än andra i olika kommuner. Miljöpartiet har exempelvis lägre stöd på landsbygden än i städerna och det motsatta gäller för Kristdemokraterna och i synnerhet för Centerpartiet.

Kanske kom mätningen som en kalldusch för länets socialdemokrater. Landet har styrts av en borgerlig regering i fyra år. Chanserna till att föra konstruktiv oppositionspolitik har funnits där. Men inte sällan har S-retoriken fallit ner i ett svartmålande och pajkastande som uppenbarligen inte väljarkåren är särskilt intresserad av och inte känner igen sig i.

Läs gärna artikeln och undersökningen i Barometern - klicka här.

Reinfeldt har listan

Mon, 16 Aug 2010 12:53:46 GMT

Statsministern och oppositionsledaren höll sina sommartal i Stockholm i helgen. I och med det steg valtemperaturen ytterligare.

Årets tal i Almedalen innebar för statsministern en retorisk förändring - från den tidigare statsmannamässiga rollen till den mer konfrontativa men ändå tydligt sakliga partiledarrollen. Det har varit en god strategi att vara lyssnande, lyhörd och lagom under mandatperioden - det har givit ett stort folkligt förtroende. Nu är det valrörelsehumöret som är påkopplat och väl är det.

Arbetslinjen med jobbskatteavdragen var i fokus i Reinfeldts tal - med löften om ytterligare jobbskatteavdrag, skattesänkningar för löntagare och för pensionärer om de offentliga finanserna tillåter. En av de stora förtjänsterna i hans tal var att han redogjorde för sambanden mellan arbete, välfärd och trygghet och redogjorde för hur han och Moderaterna ska åstadkomma prioriteringar som utfästs.

Sahlins största kritik av regeringen i sitt tal gällde skattesänkningar, samtidigt var det stora numret i hennes tal ett skattesänkarlöfte. Pensionärerna ska få sänkt skatt, så att inkomsttagare och pensionärer beskattas lika, det är Sahlins mål. Hur ska då allt som Socialdemokraterna lovar finansieras. Det är miljarder vi snackar. Inget om det nämndes i talet. Lovas det, måste det konkretiseras - väljarna är smartare än att bara suga i sig floskler och tomma ord. För den som vill ha svar på hur Socialdemokraterna ska finansiera sina löften rekommenderas statsministerns tal som finns på nätet, för Reinfeldt har den socialdemokratiska skattehöjningslistan.

"Kasta ut det lilla konservativa ytterkantspartiet från allt inflytande över familjepolitik och jämställdhet", uppmanade Sahlin sina sympatisörer. Förmodligen avsågs Kristdemokraterna, det parti som har en stor majoritet bakom sig i fråga om att minska detaljregleringarna i familjernas liv - partiet säger ett tydligt nej till kvoterad föräldraförsäkring.

Det återstår att se vilket inflytande de olika partiernas prioriteringar får nu när arbetet med de gemensamma valplattformarna går in i slutskedet.

Men det som oroar mest med en eventuell rödgrön regering är att det lilla socialistiska och exkommunistiska ytterkantspartiet får ett konkret politiskt inflytande. Och är man inte orolig över det, finns det ett annat ytterkantsparti att oroa sig över i den rödgröna konstellationen. Det är nog ingen djärv gissning att samarbetspartierna i dagarna orsakar en viss oro inom den tidigare så självsäkra socialdemokratin.

Bra av Wallmark om LO och S

Mon, 16 Aug 2010 11:15:30 GMT

I dag skriver Hans Wallmark, moderat riksdagsledamot, en debattartikel på politikerbloggen.se om LO:s negativa kampanj. Ett balanserat och bra inlägg. Förtjänar att läsas. Klicka här för att komma direkt dit.

L�t inte LO s�tta niv�n

Sun, 15 Aug 2010 14:23:50 GMT

I LO - Landsorganisationen, med en medlemsskara som visserligen blir allt mindre, finns det medlemmar som sympatiserar med alla partier. Andelen som uppger att de röstar på andra partier än Socialdemokraterna ökar för varje val. Men alla dessa tvingas ändå stå ut med att deras medlemsavgifter används till att facket sponsrar Socialdemokraterna med pengar och resurser. För några dagar sedan presenterades LO:s affischkampanj för valrörelsen.

Det är en negativ kampanj som inte primärt lyfter fram det egna budskapet utan framför allt misskrediterar motståndaren - Alliansregeringen. Det rör sig om fem affischer med vardera en upp-och-ned-vänd bild av en minister. En liten text i ena hörnet förklarar kritiken. Men det som syns är bilderna och texten som står rakt över bilden. Reinfeldt täcks av ordet Megafel, Björklund av ordet Knaslågt, Olofsson av ordet Dunderdumt, Borg av ordet Dumsnålt och Hägglund av ordet Helsjukt.

Valrörelsen har inte mer än precis tagit sin början och redan nu verkar LO-Wanja och gänget vara så kissnödiga av oro över en eventuell valförlust om lite drygt en månad, att de inte drar sig för att fläska på så in i norden så att de går över gränsen. Låt inte dessa, för att travestera LO-språket i kampanjen, dumdryga affischer sätta standarden för nivån i valrörelsen. Den förhoppningen tror jag att jag delar med de allra flesta väljare, både vänster- och högersympatisörer.

LO skulle kunna stå på sina medlemmars sida. Då hade organisationen kunnat nyansera budskapen och se även den förda politikens fördelar. Jobbskatteavdraget är en sådan politisk åtgärd som gynnat LO:s medlemmar, som givit låg- och medelinkomsttagare åtskilligt mer kvar i plånboken i jämförelse med 2006. Reformen har varit så bra att Socialdemokraterna inte vågar lova att dra tillbaka den. Men inget om detta nämns i LO-kampanjen.

Nu är LO i stället en skällande men lydig hund som gör det Partiet vill. Och det är just det. Kanske vet inte LO riktigt vad Partiet vill nu när allt ska kompromissas med de tillväxtfientliga i Miljöpartiet.

Det man dock säkert vet är att man har är ett gemensamt motstånd mot regeringen och då är det inga problem att måla ut Alliansens företrädare som ondskan själv.

Men som bonden sa: När krubban är tom bits hästarna.

KD - st�rst i Skandinavien

Wed, 11 Aug 2010 14:19:35 GMT

Kristdemokraterna vill ”göra Sverige mindre präglat av tvång
och onödiga regleringar”enligt valmanifestet 13 steg och 89 vallöften för ett mänskligare Sverige som presenterades i veckan.

Kristdemokraterna ringar in tre huvuduppgifter för partiet under kommande mandatperiod. Det handlar om bekämpning av arbetslöshet och att skapa förutsättningar för nya jobb, ge människor och familjer mer frihet – sätta gränser för vad politiken ska lägga sig i och slutligen att arbeta för att höja kvaliteten på det som politiken ska lägga sig i. Partiet är noga med att understryka det viktiga i ekonomiskt ansvarstagande – satsningar kan endast göra om det inte äventyrar de offentliga finanserna. Att Kristdemokraterna är Sveriges värdekonservativa parti råder det ingen tvekan om, även om många företrädare drar sig för att använda ordet konservatism.

Det värdeorienterade draget i partiet gör sig mycket väl gällande genom många av vallöftena, inte minst inom såväl familje-, äldre- och vårdpolitiken med krav på värdighets- och parboendegarantier i äldreomsorgen, tydligt nej till tvångskvotering i föräldraförsäkringen och skärpt vårdgaranti.
Partiet lyfter upp privatpersoners egna sparande som en viktig del i välfärden. Allt för många människor har inte något sparande, när en kris i privatekonomin uppkommer havererar ekonomin och det personliga bekymret blir samhällets problem. Därför vill partiet underlätta och uppmuntra till sparande. Det är också positivt att partiet greppar den allt för lågmälda diskussionen om samhälle kontra stat. KD vill stärka civilsamhället genom en rad åtgärder, bland annat genom att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

En fråga där dock KD skjuter sig själv i lilltån är den civilkuragelag som partiet vill införa. Även om det absolut är önskvärt med medborgare med civilkurage är frågan om det är rätt väg att gå att tvinga människor till det, det finns dessutom uppenbara risker med en sådan lag. Den som bevittnat ett brott men inte ingripit kanske låter bli att vittna med rädsla för att själv bli straffad. I bästa fall kan förslaget om denna lag väcka debatt om det på många plan insomnade civilkuraget i vårt samhälle. Och det är just som vedträ i en diskussion om detta som förslaget lämpar sig bäst.

Tidningen Dagen presenterade i tisdags en sammanställning över valresultaten för de kristdemokratiska partierna i de tre skandinaviska länderna sedan de sista valen på 1990-talet. Kristelig Folkeparti i Norge fick i valet 1997 13,7 proent, Kristdemokraterna i Sverige 11,8 i riksdagsvalet 1998 och Kristeligt Folkeparti i Danmark (numera Kristendemokraterne) fick 2,5 procent i folketingsvalet 1998. I de senaste valen fick det norska partiet 5,5 och det danska 0,9 – alltså i det närmaste helt utraderat.

Den senaste Sifo-mätningen (som presenterades i söndags) gav Kristdemokraterna 5,7 procent – alltså betydligt bättre än på länge. Skulle den siffran hålla sig, skulle KD bli störst av de skandinaviska systerpartierna. Partiet har potential att lyckas bättre än så när man vågar sticka ut och dessutom lyfta fram frågor som ofta glöms eller göms av andra i den politiska debatten.
Sådant borde belönas.

Budskapet som jag beskriver här kommer att förpackas ganska tänkvärt, djärvt och finurligt. Kolla valaffischerna genom att klicka här.

Vanv�rden v�cker obehag och ilska

Wed, 11 Aug 2010 11:12:21 GMT

En bild har fäst sig på min näthinna – säkert på många andras också. Bilden av minken vars päls fläckvis är borta – man ser köttet. Skadade och illa behandlade djur väcker vår ilska och vårt obehag. Ärligt talat mår jag fysiskt illa av att se bilderna. Jag tror inte att jag är ensam.

Oavsett i vilket sammanhang det förekommer måste alltid vanvård av djur fördömas och allt göras för att sådant ska rättas till och de som ligger bakom vanvården straffas. Den saken är helt klar. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) har varit tydlig och snabb. Åtgärder kommer att sättas in omedelbart.

Att vanvård av djur uppmärksammas och att det blir debatt om djurens livsvillkor är naturligtvis bra. Samtidigt bör man också hålla mer än ett slumrande öga på vilka dessa djurrättsaktivister är, vilka deras metoder är – stöd till grupper som bryter sig in i slakterier och farmar för att släppa ut djur, samt vilka visioner de har .

För aktivisterna är djuren fångar som måste befrias, för aktivisterna är kött- och pälsproduktion per definition ond. Det är de som vanvårdar och missköter sina djur som ska ställas till svars, inte hela branscher.

Filippabes�k och livskvalitet

Tue, 10 Aug 2010 18:39:51 GMT

Idag och igår besöktes Västervik av Filippa Reinfeldt (M), landstingsråd i Stockholms läns lansting. Igår träffade hon moderata kvinnor från Västerviks kommun och idag tog hon del av försöket med hemsjukvård för patienter som får rehabilitering.

Jag kommenterar det i morgondagens huvudledare.

För den som är nyfiken på att följa Filippa Reinfeldts besök i Västervik och Kalmar län, kan klicka på följande länk: www.filippaochjag.se

Forts�tt RUTa

Tue, 10 Aug 2010 09:50:11 GMT

Ett antal riksdagspolitiker samt Feministiskt initiativs talesperson Gudrun Schyman har tydligen använt sig av RUT-tjänster fast att dessa ideologiskt och politiskt kämpar emot. Bra eller dåligt? Både och.

"Jag ser ingen motsättning i det. Det finns många saker som jag inte tycker är bra och som jag vill ändra på, där har vi en politik för att förändra och det här är ett område", säger Schyman till SVT Rapport.

Självklart har Schyman en viktig poäng. Vissa saker gör vi trots att vi står för något annat och vill ändra det nuvarande systemet. Till exempel kör jag i 50 km/h fast jag tycker att där borde vara 70 och jag betalar min skatt fast jag tycker den är för hög.

Men det är sådant vi är tvungna att göra. Däremot är vi på intet vis tvungna att använda RUT-tjänster. Skillnaden är mycket tydlig. Dessa politiker kämpar med ganska osakliga argument mot de hushållsnära tjänsterna men nyttjar dem likväl. Som att säga en sak och göra en annan?
Om det nu både är förnedrande, gammaldags, kvinnofientligt och allt vad det nu har kallats i debatten från vänsterhåll - hur kan de då ha mage att nyttja dessa tjänster? Jag bara undrar.

Samtidigt är det väldigt bra att dessa RUT-motståndare faktiskt använder tjänsterna. Det visar att de är efterfrågade - även av dem som i en läpparnas bekännelse säger sig vara emot och samtidigt blir kritiken ihålig.

Fortsätt RUTa säger jag.

Kravm�rkta liberaler

Mon, 09 Aug 2010 13:18:16 GMT

Frihet och valfrihet – gamla slagord från förr men allt för sällan förekommande numera. I helgen höll FP-ledaren Jan Björklund sitt tal på Marstrand.

Även liberaler är förtjusta i sina ikoner – Björklund refererade till en gammal västsvensk FP-profil och talade om vänsterliberalism och frisinne. Kanske ett grepp för att blidka dem som menar att majoren är för högerinriktad eller allt för kravfokuserad i sin retorik.

De flesta kravdiskussioner som pågått i Folkpartiet de senaste åren har på intet vis varit fel i sig – ofta välmotiverade efter åratal av skolflum och bristande ansvarskänsla i samhället. Poängen med kraven är inte kraven i sig, även om det verkat så emellanåt, utan vad kraven ska leda fram till. Men ibland blir det för mycket av Björklunds kravställande och tvångsåtgärder.

För att en diskussion om förbud eller krav ska uppkomma bör ett reellt problem föreligga. Det senaste i raden av krav gäller att föräldrar till skolbarn ska kunna tvingas vistas i skolan tillsammans med sitt barn om barnet missköter sig. I många skolor fungerar det så i praktiken redan i dag, fast utan tvång – om en elev missköter sig, uppmanas föräldern närvara i klassrummet. Om föräldern vägrar – då kanske det finns anledning för skola och sociala myndigheter att titta vidare på saken och kanske kommer man då orsaken till barnets utåtagerande beteende på spåret. Och det måste vara det centrala – att hjälpa barnet. En annan fråga som bör ställas är om det verkligen är lämpligt att ha en vägrande förälder i skolan – kanske skapar det ännu fler problem och mer oro? Visst finns det föräldrar som bryr sig ytterst lite om sina barn och sina barns skolgång. Och en diskussion om föräldraansvar bör alltid vara aktuell. Men är detta ett så stort problem att vi måste lagstifta om tvång?

I övrigt då? Björklund vill driva på för en satsning på elevhälsan och Björklunds analys, att lärare utför uppgifter som egentligen borde åligga elevhälsovården, är helt rätt. I förslaget finns mycket lärartid att spara till undervisning och allra viktigast – eleverna får större tillgång till professionellt stöd och omvårdnad. Inom äldreområdet hördes det gamla slagordet valfrihet nämnas: ”välja mat”-garanti, ”ut och gå”-garanti och en parboendegaranti utlovades. Positivt.

Opinionsläget är jämnt. Sifomätningen som presenterades i söndags visade ett knappt borgerligt övertag, men med tanke på felmarginalen – i praktiken dött lopp. Traditionellt FP-röstande väljargrupper som akademiker och storstadsbor uppger sig i dag kunna tänka sig att rösta på Miljöpartiet i högre grad än tidigare. För det är främst ur dessa grupper FP borde vara intresserade av att fånga väljare. Att vinna besvikna högerväljare flyttar bara procentenheter inom blocket. Hur pass intresserade kan de grupper, som annars överväger FP men i år MP, tänkas vara av FP när nya kravförslag kommer varje vecka?

Det borde finnas mer att ösa ur de liberala reserverna, alla nya förslag skulle inte behöva handla om krav och ordning. Valmanskåren har förstått att Björklund är en hårding och att ordning och reda är viktigt för FP. Men det finns också andra paroller som socialliberala väljargrupper skulle kunna tänka sätta värde på. Vad sägs om frihet, valfrihet och ödmjukhet?