Jörgen Anderssons blogg
Allt sedan unga år har jag diskuterat och intresserat mig för samhällsfrågor och i takt med ökad erfarenhet och kunskap har engagemanget vuxit sig starkare. Det är därför ingen tillfällighet att ett aktivt engagemang i Moderaterna också följde när tillfället uppenbarade sig. Jag har alltid haft en stor närvaro i vår samtid och i samhällsdebatten. Jag har sett flera djupa konjunktursvackor och kriser komma och gå, men också sett tider av fantastisk utveckling. Förutom vad detta inneburit på ett högst påtagligt sätt på det personliga planet har jag också följt tidens skeenden på andra plan. Inte minst gäller det vad det inneburit för politiken, för ekonomin och för utvecklingen. Det brukar sägas att vi lever i den mest spännande av tider, jag är villig att hålla med.
- den 23 februari 2012, kl 16:23

Bankernas vinster

Idag har vi haft en utfrågning av riksbankschefen, föga överraskande uppehöll sig stora delar av frågorna omkring bolånemarginalerna. Lite senare på dagen hade riksdagen frågestund och jag tog då tillfället i akt att ställa frågan om räntemarginalernas orsaker också till statsrådet Peter Norman. De högljudda populistiska slagorden hörs om giriga banker och att de borde sänka räntan för bolån, riksbankens sänkning måste komma bolåntagarna till del lyder argumentationen.

 

Ja, det är väl klart ska avsikten med sänkningen, det vill säga stimulering av ekonomin, få effekt så måste räntan få genomslag annars så är det inte en sänkning i praktiken. Så långt är det korrekt, men att kräva vad bankerna ska eller inte ska göra kanske är att gå för långt. Till viss del förklaras högre marginaler med ökade kostnader för bakerna som en direkt följd av det osäkra läget på världens finansmarknader. Men, tycker man att bankerna inte fungerar ur ett konkurrensperspektiv, ja då är det där åtgärder måste till. Jag är glad över att konstatera att Peter Norman har en sund inställning till detta. Jag känner mig tillfreds med svaret och han håller med om att det är konkurrenssituationen som måste skärpas.

 

Det går att göra på flera sätt, stärka konsumentens position, det vill säga stärka konsumentens kunskapsunderläge, förenkla bankbyte med mera. En annan väg, eller rättare sagt ytterligare steg för att stärka konkurrensen är att försöka förändra på utbudssidan också, förenkla för nya etableringar helt enkelt. Både för nya inhemska aktörer och etableringar från nya utländska aktörer. Många gånger är den här branschen väldigt rigid, med liten rörlighet och stela strukturer. Ibland för att kunderna är bekväma eller att det innebär en risk med att byta bank, ibland för att regelverken fungerar som etableringshinder. Hur som helst, jag ser med tillförsikt fram emot att bidra till att försöka stärka konkurrenssituationen, det är den enda vägen om marginalerna är ett problem.



Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...
- den 16 april 2014, kl 13:48

I brukssamhället hade brukspatronen en särställning, det var i honom som människorna fick lägga sin tillit och det patron inte kunde ta hand om, det fick prästen hantera. Bruket och patronen var på ett sätt en trygghet, men kunde naturligtvis på samma sätt vara ett hinder för den enskildes utveckling. Samhället runt bruket var beroende av industrin och det var den tryggheten som på ett sätt höll tillbaka och många gånger förhindrade mångfald och dynamik i lokalekonomin. Det var kanske inget problem så länge industrin blomstrade, men riskerade att bli ett desto större problem om bruket inte längre kunde konkurrera och överleva. Den dagen då bruket tvingades slå igen riskerade ett helt samhälle stå handfallet och utan alternativa sysselsättningar. Detta med en befolkning som tillvants att förlita sig på att någon annan ska ordna allas försörjning,

Ett sådant samhälle är inte bara sårbart, det finns också en risk för en nedåtgående spiral som är svår att bryta. Att lägga över hela sitt liv, eller kanske mer korrekt, att hållas tillbaka och tvingas förlita sig på någon annans välvilja för sin tillvaro, hämmar inte bara den enskilde utan hela samhället. Metaforen och parallellen till socialismen är tydlig, på samma sätt finns omhändertagandefilosofin ständigt närvarande i dess synsätt.  Vänstern lever fortsatt i övertygelse om människors enskilda oförmåga och nödvändigheten i planekonomins upprätthållande för att säkra medborgarnas välmående.  

Men, i de små bruksorterna har jag studerat hur det trots allt finns en spirande kreativitet, enskilda drivkrafter och ett entreprenörskap under ytan. Ja, även om det många gånger var mycket smärtsamt och ibland var en lång process, så fanns ändå kraften där när brukssamhället sattes på prov och tvingades till krafttag för sin överlevnad. Då fanns ofta kreativitet, drivkraft och riktig entreprenörskap. Då fanns också ett inneboende värn för det gemensamma, som var helt okonstlad, sprungen ur människornas empati och känsla för varandra och det gemensamma. De stora dråpslagen har många gånger vänts till nytt hopp och en ny blomstrande tillväxt.

Kanske kan vi dra parallellen i ett större perspektiv, med Sverige som land? Hur en form av transformering ut ur socialistiska bojor, in i en ny tillit för människors egen förmåga, ligger till grund för vår framgång och prestation i ett globalt perspektiv. Att bejaka människors drivkrafter, uppmuntra kreativitet och entreprenörskap, att ha tillit för värnet om vårt gemensamma, kanske är det den transformeringen som pågår och som är grunden till det svenska ekonomiska framgångsundret, som så många förundrats över i vår tids oroliga värld. Vi vore i så fall inte det första exemplet på vad nyvunnen frihet kan åstadkomma.

Kommentera Tjustandan i en större kontext (1 inlägg)
- den 23 mars 2014, kl 18:54

Det var ett soligt och vårvarmt Berlin som mötte mig i torsdags. Syftet med resan var att diskutera hur finansmarknaden kan återvinna förtroende, det var två dagars diskussioner i regi av en tankesmedja kopplad till EPP. Förutom en mindre skara politiker deltog tjänstemän från kommissionen, akademiker och en diger uppställning med branschfolk från en rad stora aktörer. Jag måste säga att det var två mycket givande dagar med väldigt intressanta diskussioner tillsammans med flera ekonomiprofessorer, VD:ar för bland annat Deutsche Bank, Commerzbank, Santander, samt statssekreterare m fl.

Finansmarknadsfrågor kan kanske låta väldigt nischat, och i högsta grad som ett särintresse. Men efter ett storslaget tal och efterföljande diskussioner med Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble får man lite perspektiv. Denne ibland buttre och trumpne man, visade just den här dagen ett strålande humör med en stor portion humor och höll ett långt tal om fred och frihet. Att det sedan av en händelse var just i Berlin som denna händelse utspelade sig förstärkte bara upplevelsen, för hur påtaglig är inte Europas historia i just Berlin? Ja, allt hänger ihop, kanske är det inte lika tydligt för oss i Sverige, hur betydelsefullt ett integrerat Europa är. Kanske är det inte så påtagligt för oss hur viktigt och med vilken tillfredsställelse alla dessa företrädare konstaterade att de klarat av att ta sig igenom Eurokrisen, hur viktigt detta varit för fred och stabilitet i Europa.

Ibland kan det finnas anledning att fundera över detta, och i den här kontexten är kanske finansmarknadsfrågorna helt centrala. För hur det än är så är det faktiskt just på finansmarknaden vi har kommit längst i att integrera den inre marknaden, på finansmarknaden är det mest tydligt hur gränserna har suddats ut. Det finns många vinster med det, och det finns mycket att lära av detta, det här tror jag är något som är bra och till gagn för Europa som kontinent. Det visar vilken kraft och vitalitet vi kan vinna med öppnare gränser, men det visar också på en rad utmaningar och på vikten av en större förståelse för varandras respektive förutsättningar.

Några frågor jag tog upp med Wolfgang Schäuble var hans syn på de penningpolitiska experiment som pågår runt omkring i världen, exempelvis Japans försök med att få igång inflationen, Englands outtalade inflationsmål om runt 5 % och inte minst USA ohemula penningmängdsökning, anledning till att upp just den diskussionen var naturligtvis med anledning av Tysklands motstånd och rädsla för inflationsdrivande politik under den värsta eurokrisen. Det var med ett dåligt maskerat självförtroende som Schäuble resonerade om hur Europa tagit sig ur den värsta krisfasen och hur Eurozonen hade alla möjligheter att vinna fördel av dessa experiment, i kombination med att ekonomin faktiskt börjar ta fart och vikten av ett sammanhållet Europa i ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Förutom det perspektivet så finns i djupet av de problem vi sett under krisåren frågor om girighet, höga avkastningskrav och finansmarknadens förväntningar på samhällsansvar som ytterligare dimensioner omkring hur betydelsefulla finansmarknadsfrågorna är. Det finns mycket mer att säga om detta, men det får bli ett senare inlägg.

Kommentera Ett soligt Europa
Jörgen Andersson
Bor: I Överum
Familj: Sambo Magdalena, våra tre söner och lilla dottern, tre vuxna döttrar sedan tidigare och två barnbarn.
Yrke: Moderat riksdagsledamot för Kalmar län.
Intressen: Politik, ridning och allsköns sport
Motto: Winston Churchills ”Deserve victory” fritt översatt ”förtjäna framgång”, tycker jag är ett bra motto.

Kommentera gärna!
Våra bloggare vill gärna ha kommentarer. Så kommentera gärna när du läst ett inlägg, om du tycker att det är intressant. Kommentarerna på blogginläggen moderaras av redaktionen, precis som artikelkommentarer.

FRÅGAN

Fick du besök av påskkärringar i helgen?

Ja, någon enstaka
Ja, massor
Nej


Charter
LMS
Hotel