Jörgen Anderssons blogg
Allt sedan unga år har jag diskuterat och intresserat mig för samhällsfrågor och i takt med ökad erfarenhet och kunskap har engagemanget vuxit sig starkare. Det är därför ingen tillfällighet att ett aktivt engagemang i Moderaterna också följde när tillfället uppenbarade sig. Jag har alltid haft en stor närvaro i vår samtid och i samhällsdebatten. Jag har sett flera djupa konjunktursvackor och kriser komma och gå, men också sett tider av fantastisk utveckling. Förutom vad detta inneburit på ett högst påtagligt sätt på det personliga planet har jag också följt tidens skeenden på andra plan. Inte minst gäller det vad det inneburit för politiken, för ekonomin och för utvecklingen. Det brukar sägas att vi lever i den mest spännande av tider, jag är villig att hålla med.
- den 4 april 2012, kl 22:23

Om jag har fördomar, nej, har du?

Att vara fördomsfull är ett starkt skällsord och själva tror vi oss alltid vara befriade från just fördomar. Det är alltid lätt att peka finger och kritisera andra. Vi vill alla ta avstånd från förutfattade meningar och fördömer alla försök som görs att gruppera in människor i till synes homogena grupper. Det brukar vara lätt att identifiera fenomenet när dessa grupperingar handlar om härkomst, sexuell läggning eller kön. Det har blivit som en ryggmärgsreflex att direkt avfärda när det gäller dessa uppenbara uttryck av fördomar.

 

En del fördomar är förvisso allvarligare än andra, men finns det i det lilla är inte risken att det i så fall sprider sig till det stora? Handen på hjärtat kan vi ärligt säga att vi är helt fria från fördomar? Rannsaka dig själv och fundera över om du alltid är helt objektiv när du möter någon som inte helt stämmer in enligt dina preferenser. Hur reagerar du och vad tänker du om någon du möter för första gången? Vad är till exempel din första tanke när du ser någon i en gammal rostig bil, eller för all del i det motsatta fallet, någon som åker i den nya lyxiga bilen? Vad är din första tanke när du träffar någon som är sjukskriven eller arbetslös, eller kanske om den som lyckats stort i livet? Hur är inställningen till en stadsbo när du själv bor på landet och vice versa? Accepterar vi varandra fullt ut för alla våra olikheter?

 

Jag möter ständigt fördomar och förutfattade meningar om både mig som person, uppfattningar om andra jag känner och om människor i gemen. Ofta är det från sådana som anser sig vara befriade från fördomar, ofta är det från sådana som anser sig stå för det ”goda” och det ”humana”, eller från dem som anser sig ha ett ”öppet sinne”. Jag tror vi alla ibland skulle behöva en stund av reflektion, en stund av självrannsakan och fundera lite över hur vi tänker om andra och varför, och kanske framförallt över hur vi själva uppfattas av andra.

 

Jag är lantisen som nu har ett uppdrag i staden, med en dialekt som knappast är till min fördel. Jag är hantverkaren som nu har min vardag med en stor andel högutbildade omkring mig. Jag är den fattige som länge levt under existensminimum, medan de flesta jag har omkring mig har det rätt gott ställt. Vad säger detta om mig och vad är föreställningen om mig som person? Vilken politisk åsikt eller partitillhörighet förväntas jag ha?

 

Kanske ska vi fundera över hur andra uppfattar oss, för att själva inte dra några förhastade slutsatser om andra. Mer än ofta är våra föreställningar falska och tänk om vi alla kunde lägga på minnet alla de gånger vi har misstagit oss, bära det med oss och lära av detta. Min förhoppning är att du som läser det här ska le mot någon du inte känner. Hälsa på din nästa och inled ett samtal! Det kan vara väldigt berikande och inte alls som du först trodde.



Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...
- den 29 juli 2014, kl 10:15

Det kan ibland upplevas som svårt att värja sig från de grövsta påhoppen från mina meningsmotståndare. Den svartmålning som målar upp en bild av ett Sverige i förfall förefaller vinna terräng och blir snart en sanning. Det är en bild som säkerligen förvånar många av våra vänner runt omkring i Europa. För deras del sannolikt alldeles uppenbart att det är en desinformation vars syfte endast är att svärta ner sittande regering. För den med ett vidare perspektiv torde således avsikten förta informationsvärdet.

Vill man få en bredare bild av hur landet mår måste man se det ur alla perspektiv, under en längre tid, med hänsyn tagen till omvärldsförändringar. Inte så lätt, jag gör inga ambitioner att lyckas med det. Däremot har jag satt ihop en några makro-siffror som ger en bild av de ekonomiska läget i landet. Det ger en bättre bild om man använder ett flertal parametrar i stället för att bara rycka ut en siffra ur statistiken, till exempel arbetslöshetsstatistiken. Om all fokus läggs på den siffran så ger det inte en helt rättvisande bild, även om den siffran också är viktig. Men om man riktar all fokus på att förbättra den statistiken kan det vara på bekostnad av till exempel antal förtidspensionerade, det har vi sett exempel på. Läs gärna mitt blogginlägg som visar på några fler parametrar. http://jorgenandersson.com/2014/07/26/vitbok/

Kommentera Statistiken ljuger inte (6 inlägg)
- den 23 juli 2014, kl 10:00

Jag hade satt klockan på 03:45 på måndagsmorgonen för att åka till Kalmar sjukhus. Avsikten var att själv se hur det fungerar i sjukvården, jag skulle vara med i två olika verksamheter, dels på geriatriska avdelningen och dels på akutmottagningen. Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar, men med tanke på den retorik som ofta används om välfärden, att den ”raseras och att allt faller isär”, så kunde farhågan ha varit att jag skulle mötas av riktigt arg och uppgiven personal. Att de skulle visa sin frustration över en tillvaro där patienten kommer i kläm och inte får den sjukvård den förväntar sig. En personal som, om de bara de fick möjlighet, skulle byta yrke så fort de kunde. Ja, med tanke på den retorik som alltför ofta förmedlas, så kunde det absolut ha varit en utmaning att våga besöka dessa verksamheter som av vissa betecknas vara i kris, ja närmast kollaps.

Jag måste erkänna att även jag har påverkats av den bildsättningen och många skulle nog se det som ganska oattraktivt, stressigt, tungt, dålig arbetsmiljö, underbetalt med ständiga besparingskrav, dessutom ständigt missnöjda patienter, som inte får den vård de förväntar sig. Kanske är det en allmän bild som faktiskt försvårar rekryteringen till sjukvården? Kanske är det en allmän bild där uppfattningen är ”vem sjutton vill arbeta i sjukvården?” En enda dag, (inte mycket att luta sig emot, jag vet) men en enda dag förändrade denna bild helt för mig. Och jag säger det, hade jag haft möjlighet att leva om mitt liv skulle jag seriöst ha övervägt en yrkeskarriär inom sjukvården.

Visst finns många problem, och visst finns många utmaningar inom sjukvården, men det gör det inom alla branscher. Ingen är fredad från respektive omvärldsfaktorer, jag hade tänkt resonera lite om det senare. Men först, låt mig bara konstatera att de patienter jag träffade alla uttryckte hur nöjda de är med den vård de får, ett litet urval, men även större undersökningar har visat på samma resultat. Personalen, de jag fick tillfälle att tala till, men även dem jag bara såg och noterade, gav uttryck för att de älskar sitt jobb och inte vill byta för allt smör i Småland. Klart de vill ha högre lön, klart de önskar de hade fler medarbetare, men det är en påtaglig yrkesstolthet, gediget engagemang och en dedikering till uppgiften helt enkelt, som de har svårt att dölja.

Varför då denna haltande bild av verkligheten? Efter en enda dag vore det fel av mig att dra för långtgående slutsatser. Men jag känner att om jag vore en del av sjukvården skulle jag vara riktigt upprörd över att mitt yrke, min arbetsplats och i många fall mitt kall, tas som gisslan för en politisk agenda. Många gånger i syfte, inte att förbättra för verksamheten, utan endast i syfte att förskansa sig makt. Som i sin tur drar ned både ryktet och nedvärderar insatserna som görs, försämrar rekryteringensmöjligheterna, försvårar utveckling och förändring av de faktiska utmaningarna. Det skulle göra mig mer upprörd än något annat.

En enda dag har gett mig så otroligt mycket intryck, jag har sett arbetsglädje och nöjda patienter, en otroligt stor samhällsnytta tillika tragedier. Spänning, darrande spänning när traumalarmet går och den första rapporten bara ger en fingervisning om vad ambulansen är på väg in med. Hur effektivt förberedelserna görs för att ge förstklassig hjälp till den som ibland lägger över sitt liv i personalens händer.

Jag har också sett frustration hos chefer för att de inte har makten över att fatta nödvändiga beslut för att underlätta vården. Uppenbara rekryteringsproblem, patienter med stora behov, ofta äldre patienter som inte har någon plats och inte vet vad som ska hända, eller vart de ska ta vägen, onödig oro. Äldre som har sin enda trygghet på sjukhuset, men som egentligen skulle behöva ett anpassat boende. Jag har sett onödigt lidande, och jag har sett felaktigt använda resurser. Bra och mindre bra intryck, jag upplever själv en frustration över att vissa problem som sedan länge borde lösts, fortfarande existerar. Jag känner ilska över att debatten många gånger handlar om fel saker, fel frågor för någons eller någras egna grumliga syftens skull.

Mitt bestående intryck är ett stort förtroende för den personal som arbetar inom sjukvården. Min uppmaning är att du som inte har bestämt yrkesbana, eller funderar på att byta yrkesbana, ta en allvarlig fundering över om inte sjukvården skulle kunna vara något för dig. Mitt löfte är att försöka prata om reella problem inom sjukvården, att adressera de utmaningar och problem som är relevanta för sjukvården och dess personal och inte för en egen politisk agendas skull.

Här några exempel, det sägs att det är ungefär 500,000 människor som befinner sig i Kalmar län under sommarmånaderna, det är dubbelt så många mot de som bor här under övriga året. Alla förstår att det belastar sjukvården, inte minst belastar det akutsjukvården rätt ordentligt. Det måste vi ta ansvar för, även om vi alla ytterligare vill öka turismen till länet, men det medför inte bara intäkter.

Onödigt mycket tid går åt för avdelningscheferna att försöka ringa in personal och bemanna skiften, utöver detta är rekryteringsproblematiken den ständigt återkommande frågan. Är sjukvården attraktiv som arbetsgivare, om inte, hur blir den det?

Demografin skapar stora påfrestningar. Kan vården bli mer effektiv, i så fall hur? Är Lean möjlig att införa? Om inte, vilka faktorer motverkar detta?

Samverkan. Det pratas mycket om samverkan mellan kommuner och landstingsverksamheterna, men fungerar det, finns rätt kontaktytor? Förstår man varandras problem och dilemman? Äldre patienter slussas ofta fram och tillbaka utan trygghet, med stor oro som följd. Förstår kommunerna behoven som finns av till exempel boenden, och vad kan vi göra för att lösa detta och få en bättre helhetsbild? I mångas tycken innebär denna fråga en kostnad för kommunerna för att generera stora besparingar för landstingen. Hur får vi i så fall då alla att dra åt samma håll?

Till slut jag kan inte riktigt komma underfund med vad det är, men det är något som gör att jag kan sätta mig in i att man trivs och känner starkt för sitt yrke. Det i sig gör mig övertygad om att ännu större inflytande från de yttersta leden i verksamheterna skulle lösa många problem. Jag tror det finns många murar som måste rivas inom sjukvården.

Kommentera Vårdbiträde för en dag (2 inlägg)
- den 5 juli 2014, kl 12:31

Under min Almedalsvistelse fick jag en påtaglig känsla av att extremyttringarna blivit tydligare och tagit mer plats, detta är i högsta grad en subjektiv betraktelse som kanske inte alls har någon bäring. Det är så otroligt många aktiviteter och det är omöjligt att kunna överblicka helheten, särskilt då jag deltagit och varit aktiv i en rad debatter och diskussioner, så koncentrationen och fokus hamnar ofta i de egna aktiviteterna.

Ändå kan jag inte värja mig från tanken att det kanske är ett resultat av att partierna under lång tid dragits mot mitten och till en konsensuspolitisk hållning. Ideologin kan sägas ha offrats på pragmatismens altare. Är då dessa extremyttringar ett utslag för denna kontraktion? Kan man säga att en stark politisk koncentration i mitten skapar ett utrymme ute på flankerna, och att det är dessa yttringar som just därför ges möjligheter att både höras och synas som en kontrast till konsensuspolitiken? I så fall, kommer dessa extremyttringar att dra isär den koncentration till mitten som bevisligen skett?

Kanske var det en sådan rörelse vi kunde se en början på under årets Almedalsvecka. Partiledarnas tal kan onekligen tyda på det, och allra tydligast var det kanske i Fredrik Reinfeldts tal. Det fanns en tydlig vilja att koppla realpolitiken till en ideologisk övertygelse. Vare sig det är en naturlig reaktion eller utarbetad strategi, så tror jag det är något väljarna efterfrågar och längtar efter. Jag tror det kan vara ett framgångsrikt koncept för att vinna väljarnas förtroende. Att koppla den kortsiktiga realpolitiken till en långsiktig övertygelse skapar en helhet där både handlingskraft och trovärdighet skapar förtroende.

Förtroende och långsiktighet går hand i hand, därför är övertygelse som drivkraft för att söka makt mer tilltalande än att bara söka makt för maktens skull. Det är genom ideologin vi lättast kan förklara vilket samhälle vi vill bygga, men det är också med ideologin vi lättast kan förklara vilket samhälle vi kan bygga. Utopi och ideologi är alltså inte samma sak, det är när realpolitik och ideologi möts och blir relevant för väljaren som vi kan vinna förtroende. Jag tyckte mig kunna skönja tendenser till att valrörelsen artar sig i en riktning där vi får tillfälle att ställa olika vägval mot varandra i ett lite längre perspektiv, ingen välkomnar i så fall detta mer än jag.

Kommentera Reflektion från Almedalen (2 inlägg)
Jörgen Andersson
Bor: I Överum
Familj: Sambo Magdalena, våra tre söner och lilla dottern, tre vuxna döttrar sedan tidigare och två barnbarn.
Yrke: Moderat riksdagsledamot för Kalmar län.
Intressen: Politik, ridning och allsköns sport
Motto: Winston Churchills ”Deserve victory” fritt översatt ”förtjäna framgång”, tycker jag är ett bra motto.

Kommentera gärna!
Våra bloggare vill gärna ha kommentarer. Så kommentera gärna när du läst ett inlägg, om du tycker att det är intressant. Kommentarerna på blogginläggen moderaras av redaktionen, precis som artikelkommentarer.

FRÅGAN

Hur många timmar sover du per natt?

Mindre än fem
Mellan fem och sex timmar
Mellan sex och sju timmar
Mellan sju och åtta timmar
Mer än åtta timmar


Charter
LMS
Hotel