Jörgen Anderssons blogg
Allt sedan unga år har jag diskuterat och intresserat mig för samhällsfrågor och i takt med ökad erfarenhet och kunskap har engagemanget vuxit sig starkare. Det är därför ingen tillfällighet att ett aktivt engagemang i Moderaterna också följde när tillfället uppenbarade sig. Jag har alltid haft en stor närvaro i vår samtid och i samhällsdebatten. Jag har sett flera djupa konjunktursvackor och kriser komma och gå, men också sett tider av fantastisk utveckling. Förutom vad detta inneburit på ett högst påtagligt sätt på det personliga planet har jag också följt tidens skeenden på andra plan. Inte minst gäller det vad det inneburit för politiken, för ekonomin och för utvecklingen. Det brukar sägas att vi lever i den mest spännande av tider, jag är villig att hålla med.
- den 4 april 2012, kl 22:23

Om jag har fördomar, nej, har du?

Att vara fördomsfull är ett starkt skällsord och själva tror vi oss alltid vara befriade från just fördomar. Det är alltid lätt att peka finger och kritisera andra. Vi vill alla ta avstånd från förutfattade meningar och fördömer alla försök som görs att gruppera in människor i till synes homogena grupper. Det brukar vara lätt att identifiera fenomenet när dessa grupperingar handlar om härkomst, sexuell läggning eller kön. Det har blivit som en ryggmärgsreflex att direkt avfärda när det gäller dessa uppenbara uttryck av fördomar.

 

En del fördomar är förvisso allvarligare än andra, men finns det i det lilla är inte risken att det i så fall sprider sig till det stora? Handen på hjärtat kan vi ärligt säga att vi är helt fria från fördomar? Rannsaka dig själv och fundera över om du alltid är helt objektiv när du möter någon som inte helt stämmer in enligt dina preferenser. Hur reagerar du och vad tänker du om någon du möter för första gången? Vad är till exempel din första tanke när du ser någon i en gammal rostig bil, eller för all del i det motsatta fallet, någon som åker i den nya lyxiga bilen? Vad är din första tanke när du träffar någon som är sjukskriven eller arbetslös, eller kanske om den som lyckats stort i livet? Hur är inställningen till en stadsbo när du själv bor på landet och vice versa? Accepterar vi varandra fullt ut för alla våra olikheter?

 

Jag möter ständigt fördomar och förutfattade meningar om både mig som person, uppfattningar om andra jag känner och om människor i gemen. Ofta är det från sådana som anser sig vara befriade från fördomar, ofta är det från sådana som anser sig stå för det ”goda” och det ”humana”, eller från dem som anser sig ha ett ”öppet sinne”. Jag tror vi alla ibland skulle behöva en stund av reflektion, en stund av självrannsakan och fundera lite över hur vi tänker om andra och varför, och kanske framförallt över hur vi själva uppfattas av andra.

 

Jag är lantisen som nu har ett uppdrag i staden, med en dialekt som knappast är till min fördel. Jag är hantverkaren som nu har min vardag med en stor andel högutbildade omkring mig. Jag är den fattige som länge levt under existensminimum, medan de flesta jag har omkring mig har det rätt gott ställt. Vad säger detta om mig och vad är föreställningen om mig som person? Vilken politisk åsikt eller partitillhörighet förväntas jag ha?

 

Kanske ska vi fundera över hur andra uppfattar oss, för att själva inte dra några förhastade slutsatser om andra. Mer än ofta är våra föreställningar falska och tänk om vi alla kunde lägga på minnet alla de gånger vi har misstagit oss, bära det med oss och lära av detta. Min förhoppning är att du som läser det här ska le mot någon du inte känner. Hälsa på din nästa och inled ett samtal! Det kan vara väldigt berikande och inte alls som du först trodde.



Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...
- den 16 april 2014, kl 13:48

I brukssamhället hade brukspatronen en särställning, det var i honom som människorna fick lägga sin tillit och det patron inte kunde ta hand om, det fick prästen hantera. Bruket och patronen var på ett sätt en trygghet, men kunde naturligtvis på samma sätt vara ett hinder för den enskildes utveckling. Samhället runt bruket var beroende av industrin och det var den tryggheten som på ett sätt höll tillbaka och många gånger förhindrade mångfald och dynamik i lokalekonomin. Det var kanske inget problem så länge industrin blomstrade, men riskerade att bli ett desto större problem om bruket inte längre kunde konkurrera och överleva. Den dagen då bruket tvingades slå igen riskerade ett helt samhälle stå handfallet och utan alternativa sysselsättningar. Detta med en befolkning som tillvants att förlita sig på att någon annan ska ordna allas försörjning,

Ett sådant samhälle är inte bara sårbart, det finns också en risk för en nedåtgående spiral som är svår att bryta. Att lägga över hela sitt liv, eller kanske mer korrekt, att hållas tillbaka och tvingas förlita sig på någon annans välvilja för sin tillvaro, hämmar inte bara den enskilde utan hela samhället. Metaforen och parallellen till socialismen är tydlig, på samma sätt finns omhändertagandefilosofin ständigt närvarande i dess synsätt.  Vänstern lever fortsatt i övertygelse om människors enskilda oförmåga och nödvändigheten i planekonomins upprätthållande för att säkra medborgarnas välmående.  

Men, i de små bruksorterna har jag studerat hur det trots allt finns en spirande kreativitet, enskilda drivkrafter och ett entreprenörskap under ytan. Ja, även om det många gånger var mycket smärtsamt och ibland var en lång process, så fanns ändå kraften där när brukssamhället sattes på prov och tvingades till krafttag för sin överlevnad. Då fanns ofta kreativitet, drivkraft och riktig entreprenörskap. Då fanns också ett inneboende värn för det gemensamma, som var helt okonstlad, sprungen ur människornas empati och känsla för varandra och det gemensamma. De stora dråpslagen har många gånger vänts till nytt hopp och en ny blomstrande tillväxt.

Kanske kan vi dra parallellen i ett större perspektiv, med Sverige som land? Hur en form av transformering ut ur socialistiska bojor, in i en ny tillit för människors egen förmåga, ligger till grund för vår framgång och prestation i ett globalt perspektiv. Att bejaka människors drivkrafter, uppmuntra kreativitet och entreprenörskap, att ha tillit för värnet om vårt gemensamma, kanske är det den transformeringen som pågår och som är grunden till det svenska ekonomiska framgångsundret, som så många förundrats över i vår tids oroliga värld. Vi vore i så fall inte det första exemplet på vad nyvunnen frihet kan åstadkomma.

Kommentera Tjustandan i en större kontext (1 inlägg)
Jörgen Andersson
Bor: I Överum
Familj: Sambo Magdalena, våra tre söner och lilla dottern, tre vuxna döttrar sedan tidigare och två barnbarn.
Yrke: Moderat riksdagsledamot för Kalmar län.
Intressen: Politik, ridning och allsköns sport
Motto: Winston Churchills ”Deserve victory” fritt översatt ”förtjäna framgång”, tycker jag är ett bra motto.

Kommentera gärna!
Våra bloggare vill gärna ha kommentarer. Så kommentera gärna när du läst ett inlägg, om du tycker att det är intressant. Kommentarerna på blogginläggen moderaras av redaktionen, precis som artikelkommentarer.

FRÅGAN

Föredrar du tidig eller sen semester?

Tidig semester är bäst.
Sen semester är att föredra.
Det spelar inte mig någon roll.


Charter
LMS
Hotel