Logga in
Logga ut

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Så var UNT i sommar

Hastigt och lustigt blev jag journalist igen i sommar. Det var inget jag hade planerat för under våren utan var något som föll på plats efter att jag i ett sent skede fick napp efter att ha mejlat med redaktionschefen. Jag hade förmodligen tur. För även om det är färre sökanden till sommarjobben på tidningarna numera är det fortfarande svårt att få ett sommarvik. Särskilt när sommaren redan har börjat.

Jag har förvisso arbetat för UNT, Upsala Nya Tidning, tidigare, men då som kritiker och kulturreporter. Sommaren 2018 jobbade jag som nyhetsreporter.

Till min stora glädje fick jag jobba gentemot två kompetenta och genomtrevliga nyhetschefer, Ida Nordenhem och Catrin Pihl. Att ha ett gott samarbete med sin nyhetschef är a och o.

En del av vikariatet gjorde jag i det som kallas desken, det vill säga självaste nyhetsproduktionsnavet.

Arbetet i desken var helt nytt för mig, men jag tror att jag klarade av det. Arbetet är egentligen inte särskilt kvalificerat men kräver en viss stresstålighet och förmåga att skriva snabbt. Det handlar nämligen om att så fort som möjligt ta kontakt med brandförsvar, polis med flera om aktuella händelser som utryckningar, eldsvådor, olyckor och därefter plita ned det viktigaste för att sedan få ut det på tidningens hemsida.

Det här sker i ett slags teamarbete med en webbredaktör, som jobbar med webbsidans helhet, rubriker och puffar.

Den här typen av arbete var inget jag drömde om när jag en gång i tiden satsade på journalistiken. Visst finns där ett visst tryck, pulsen ökar och viljan att vara först på nyheter kickar igång, men det mesta av arbetet sker utan större kritiskt tänkande och det handlar i princip bara om att korrekt anteckna vad polisen och andra säger.

Detta var dock inte utan utmaningar. Jag minns en kväll när det var två avlidna efter drunkningstillbud. Varken roligt eller lättarbetat.

 

Det var arbetet som allmänreporter som gjorde vistelsen på UNT till en höjdare. Jag trivdes som fisken i vattnet och kände mig omedelbart hemma. Här fanns nämligen möjligheten att arbeta seriöst och noggrant under gott ledarskap. En ynnest. Dessutom upplevde jag att det var högt i tak.

Nyhetscheferna gav mig dessutom möjlighet att arbeta utifrån eget huvud. Egna idéer och spår välkomnades. Detta passar mig utmärkt. Jag ser mig som en lagspelare, men jag vill gärna hitta egna vägar - göra tidningen/laget bra utifrån vad jag kan nysta fram.

Att få möjlighet att lägga en heldag eller kanske t o m några heldagar på jobb jag till största del har grävt fram på egen hand är något av det roligaste jag vet. Jag blir blint fokuserad, äter lunch på sju minuter …

Visst blev det också rena uppdrag utportionerade från nyhetscheferna. Så fungerar det alltid. Helt OK för mig. Nyhetscheferna sitter på helheten och vet vad som behövs för att få tidningen till en helhet; det handlar delvis om bredden på artiklarna, men också om längd och format.

Det går ju inte att varje enskild reporter sitter med egna jobb på 4500 tecken och fyra bilder. Det behövs texter på 800, 1600 tecken t ex. Så enkelt är det.

 

Det var särskilt två arbeten som gjorde sommaren riktigt minnesvärd: Jobbet om en skyddsklassad polisverksamhet som tvingas sitta i nya lokaler med dåligt skalskydd - och jobbet om en tolk från Afghanistan som hjälpt svenska trupper på plats där, men som sedan fått det jobbigt när svenskarna åkt hem.

Artikeln om den hemliga polisiära verksamheten visar, tycker jag, hur man kan arbeta som journalist och ro ett jobb i land även om mycket lite pekar på att en färdig artikel ligger vid horisonten när första tipset kommer. Får jag säga det själv handlade det jobbet om tur, hårt jobb och envishet. Det var nämligen så att vägen fram till publicerad nyhet var lång och knölig. Inledningsvis fick jag ett tips om att hemliga poliser som suttit inne på Uppsala garnison och där åtnjutit ett utomordentlig skalskydd tvingats flytta ut. Men hur får man då tag i någon som kan berätta något om detta? Jag hade tidigare under sommaren varit i kontakt med en polis i ett helt annat sammanhang.

Jag fick nu för mig - en känsla - att denna polis tillhörde de enheter som tvingats flytta ut från Uppsala garnison. Jag chansade - och jag hade rätt. Polisen bekräftade det hela och sedan följde veckor av kommunikation kring saken - där mer och mer kom fram. I och med att verksamheten är skyddsklassad, dvs hemlig, var det sedan svårt att få fack, skyddsombud och ansvariga att prata om det. Jag kan berätta att det fanns ett mycket tydligt och rätt tveksamt motstånd mot mitt granskande inifrån polismyndigheten (lite lång historia att dra här). Men det blev i alla fall ett par artiklar över en helsida.

Jag är glad över att ha kunnat berätta att verksamheten har tvingats flytta, hur enskilda poliser känner inför det och samtidigt inte gå "all in" och peka ut var de sitter. Som jag ser det ligger det i allmänhetens intresse att verksamheten även i framtiden är så skyddad som den kan vara. Tidningar som hänger ut hemlig verksamhet bara för att de kan känner jag noll respekt inför.

Den andra artikeln kom in som ett tips och hamnade hos mig, av någon anledning. Kanske för att jag skrivit om Försvarsmakten tidigare under sommaren. Jag hade gjort ett för UNT unikt besök på Försvarsmaktens underrättelseskola.

Det här tipset gjorde gällande att en av de tolkar som Försvarsmakten kontrakterade under sitt arbete i Afghanistan var i Sverige och ville berätta om sin situation. Det här var ett arbete som tog enormt mycket tid, med flera vändor av intervjuer, ansikte mot ansikte och över telefon. Därtill hade jag kontakter med en rad myndigheter för att redan ut några lösa trådar.

Det var nämligen så att denne tolk efter beslut från Migrationsdomstolen fått uppehållstillstånd i Sverige, men inte som asylsökande. Tolken hade inte ens ansökt om uppehållstillstånd på plats i Sverige, utan hade varit i kontakt med Sverige från annat land. Rätt ovanligt, får man nog säga. Saken är den att den kategori av uppehållstillstånd tolken erhöll inte medger den typen av stöd en asylsökande har rätt till - vilket föranlett att tolken nu har det mycket svårt i Sverige. Man kan säga att det uppehållstillstånd tolken nu har motsvarar det som en civilingenjör från USA får som har ett jobb som väntar i Sverige. Afghanen hade dock inte den typen av utbildning eller jobb som väntade. Således hamnade tolken i en park under bar himmel för att sedan ihärdigt söka hjälp hos socialen.

Tolken som hade riskerat inte bara sitt utan hela sin familjs liv för att arbeta för Sverige var naturligtvis ledsen och uppgiven.

Det blev ett uppslag med två artiklar och fem bilder.

Det var verkligen synnerligen givande att arbeta för UNT som reporter. Jag vet att UNT vill att jag ska jobba för dem även i höst, men det är frågan hur mycket tid jag kan lägga på det.

Hade en tidning i dag erbjudit mig ett fast jobb som t ex säkerhetspolitisk reporter eller liknande hade jag kanske hoppat av Läkarprogrammet (men det är nog knappt, så här långt in). Men i och med att fasta jobb i mediebranschen inte direkt växer på träd kvarstår Läkarprogrammet som den starkaste kandidaten.

Nu är termin 8 igång. Fantastiskt. Jag ser nästan ljuset i tunneln. Vittring.

 

Journalist-comeback

Japp. Det blev journalistik för mig - lite mer på riktigt - den här sommaren. Frilansarbete och blogg i all ära. Men riktig journalist är man bara om man sitter på redaktion och arbetar (nåja!).

För mig blev det Upsala Nya Tidning (UNT) i år. Och det känns fint på alla sätt, även om jag ofta tänker på och undrar hur redaktionslivet på VT är nu.

Rent generellt tycker jag kanske inte att så förfärligt mycket har hänt sedan jag satt på redaktion senast, sommaren 2014.

Visst ska mer text ut på sajten så snabbt som möjligt och visst har alla koll på sociala medier på ett helt annat sätt än förr. Och ja, statistiken om vilka texter som läses och klickas rör sig inte bara hos de högre cheferna.

Även reportern på "fältet" har kunskap om klicken...

Det senare är rätt ovant för mig.

Det gäller naturligtvis att inte sammanblanda allmänintresse och det som är populärt.

Det som är av allmänt intresse är det som ligger i allmänhetens intresse: dvs förändringar inom sjukvården, den kommunala omsorgen, el- och teletrafik ... allt sådant.

Populärt är Mello. Etc.

Men visst, en tidning går runt på prenumerationer, annonser ... det gäller att tidningsinnehållet lockar till läsning.

 

Det är grymt kul att arbeta som journalist igen, på redaktion.

Hej från mig så länge.

Sverige arbetar för att Nordstream 2 ska utvecklas

Trots att regeringen är kritisk till gasledningen Nordstream 2 - säger regeringen ja till att projektets rörledningar läggs i svensk ekonomisk zon.

Så här säger Sveriges närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S):

– Vi vill ändå understryka att Sveriges regering har en kritisk syn på projektet, men man har bedömt att Sverige som kust-stat inte kan säga nej. Vi har utgått från svensk och internationell lagstiftning.

Således: Kritiska emot projektet, men positiva till utbyggnaden.

Eller hur ska man uppfatta Dambergs ord och regeringens handlande?

 

Devisen bör vara: Lyssna inte på vad någon säger, titta på vad denne gör.

Sverige möjliggör utvecklingen av Nordstream 2 – Sverige säger ja till Nordstream 2.

 

Hur är det då med ursäkten - kan inte Sverige säga nej på grund av svensk lagstiftning och internationell lag?

Jo, Sverige kan säga nej.

Vad skulle då kunna hända om Sverige sa nej till Nordstream 2?

Inget skulle hända.

Så här: Inget står över ett lands säkerhet och suveränitet. Vi bör ta de beslut som bäst säkrar vår säkerhet och som säkerhetspolitiskt hjälper andra fredligt sinnade länder.

Tidigare har nio EU-länder skickat ett protestbrev till EU-kommissionen mot Nordstream 2. Sverige skrev inte under.

Försvarsmakten, FRA och SÄPO har varit kritiska till Nordstream 2.

 

Sverige hade kunnat argumentera för att artikel 55-59 och artikel 88 i havsrätten (UNCLOS) medger Sveriges rätt att säga nej till Nordstream 2 i svensk ekonomisk zon ty genom att Ryssland har annekterat Krim och är krigförande part i östra Ukraina har Sverige all rätt att motverka rysk geopolitisk, strategiskt utvecklande energipolitik som kan få destabiliserande effekter i vårt närområde.

Sverige kan vidare säga att det är landets skyldighet att säga nej ty enligt internationella domstolens yttrande är det förbjudet att stödja stater som bryter mot internationell lag.

Sverige kan lyfta att Nordstream 2 ingår i det ryska säkerhetspolitiska agerandet som inkluderar ekonomi- och energipolitik. Mer inflytande, mer inkomster, mer beroende av Väst gentemot Ryssland.

Nordstream 2 kan möjliggöra att rysk gas inte längre behöver gå över Ukraina, vilket innebär att Ukraina förlorar inkomsterna för att låta rysk gas gå över landet.

Nordstream 2 kan innebära att Europa gör sig beroende av rysk gas. Detta under en tid när sanktioner och bojkotter av rysk industri och flertalet affärsmän pågår.

Det är orimligt att dubbelspela: å ena sidan försöka pressa Kreml att agera på ett fredligt sinnat sätt genom sanktioner och å den andra att inleda ett stort energisamarbete.

Hur är det då med det andra regeringspartiet, Miljöpartiet. Varför så tysta? Hur var det med den fossilfria framtiden?

Således. Sveriges regering vill att Nordstream 2 utvecklas.

Vad tjänar Sverige på det, och vad innebär detta beslut för våra relationer till fredligt sinnade stater?

Palmemordet: Var stod P säkerhetspolitiskt?

De här två grundläggande aspekterna kring Palmemordet bör utgöra fundamentet i Palmeutredningen, som jag ser det:

Antingen mördades Olof Palme av en ensam gärningsman, någon som råkade se honom av en slump - och som såg att denne inte hade sina livvakter med sig och då passade på, så att säga.

Eller så mördades Palme av någon som visste på förhand att Palme inte hade med sig sina livvakter och därför kunde iscensätta en vilande plan utformad för just en sådan situation - den ledige Palme.

Men hur skulle någon kunna veta att Palme inte hade sina livvakter med sig? Ja, det är då det hela blir prekärt.

 

Angående det senaste så kallade avslöjandet i tidskriften Filter om Skandiamannen. Jag tillhör inte dem som i artikeln ser bevis som vänder upp och ned på utredningen och klart pekar ut Palmes mördare. Den bild som Gunnar Wall, som skrivit långt och mycket om omständigheterna kring Palmemordet, mejslar ut kring Filters artikel delar jag i stort.

 

De spår som intresserar mig kring Palmemordet handlar egentligen om motivet. Varför ville någon/några se statsministern mördad? Vem tjänade vid tiden för dådet på att statsministern röjdes ur vägen?

Låt mig kort säga något om min egen relation till Palme. Jag var åtta år när Palme mördades och jag minns tydligt den tysta minuten i skolan. Jag tillhör dem som fascineras över hans språk, hans vältalighet och intensitet. Han kunde intervjuas i fransk tv på franska och hade ett sätt, en stil som ingen efterkommande statminister har varit i närheten av. Palme var överklass och utbildad - bildad - därefter.

Men här finns också frågetecken - jag ställer mig frågande kring dennes hån gentemot politiska motståndare till exempel. Politiken i stort, vartåt Sverige drogs med åren ... ja där finns mycket att säga förstås.

Det är dennes säkerhetspolitiska "spel" jag klurar på.

 

I den frågan är bilden av Palme komplex, minst sagt. Det talas om att Palme tidigt samarbetade med CIA, att Palme hade ett mycket nära samarbete med Birger Elmér och den hemliga underrättelseorganisationen IB, och om hur Palme var central för de nära militära och hemliga kontakterna med USA under kalla kriget. Detta samtidigt som Palme utpekas som en person som gick Sovjets ärenden, som tonade ned uppgifter om ubåtskränkningar, som hade lätt att kritisera USA men tonade ned Sovjets ageranden.

Var stod Palme säkerhetspolitiskt egentligen? Mycket talar för att han stod lite överallt. Han tyckte si - och så. Han stod här - och han stod där.

Det finns en känd berättelse som vittnar om, vad man kan kalla, ett slags dubbelspel. När Palme synnerligen skarpt och mycket tydligt kritiserar USA:s agerande i Vietnam i direktsändning men dagarna efter uppmanar dåvarande Överbefälhavaren, inför dennes resa till Washington, att se till att de militära relationerna till USA var goda. Det här var under den tid då Sverige hade nära relationer till NATO och i synnerhet USA, men utan att svenska folket kände till det.

Hur säkerhetspolitiskt komplex Palme egentligen var tvistas det om. Jag ska här inte gå in närmare på de uppgifter som presenteras kring Palme och Elmér av den före detta chefen av SÄPO:s kontraspionage Olof Frånstedt, inför den före detta ambassadören, professorn i juridik och UD:s fd folkrättsexpert Bo Theutenberg och den fd IB-mannen Svante Winqvist i Theutenbergs Dagbok från UD vol. 3, men det finns kanske anledning att återkomma till dem.

För den som är intresserad av frågan, eller som i övrigt hyser ett intresse kring omständigheterna på UD under 70- och 80-talet, rekommenderas Theutenbergs dagböcker mycket varmt.

Nej. Jag har ingen teori om Palmes mördare. Däremot finns det vissa sammanhang kring mordet som är av intresse i relation till rikets säkerhet och som i dagens offentliga samtal mer i förbifarten dras upp, men utan att riktigt avhandlas i någon avgörande mening.

Jag tänkte lite längre fram återkoppla till en person som heter Ulf Lingärde som visade ett stort intresse för Palmemordet och under 80-talet skrev ett stort antal artiklar om utredningen av Palmemordet, men också om underrättelsetjänsten, informationsinhämtning och avlyssning. Vid ett tillfälle hördes han av Granskningskommissionen under ledning av Sigvard Marjasin - på grund av det han skrivit om - och varit med om - i relation till det han skrivit om Palmeutredningen.

Mycket tyder på att Lingärde hade en förståelse för svensk underrättelseverksamhet som vida överstiger den som finns hos gemene man. Ulf Lingärde avled 2001.

Så var första året på sjukhus

Så splittras den lilla klass som följer Läkarprogrammet vid Sundsvalls sjukhus. Sommaren är obönhörligen här, värmen är formidabel, solen gassar och lemonaden flödar.

Ett års kliniska studier förtjänar en viss reflektion.

Termin 6: Kardiologi, stroke, lungmedicin, njurmedicin, geriatrik.

Termin 7: Kirurgi, onkologi, urologi, anestesi.

 

Termin 6 var onekligen ett lyft efter fem terminer preklina, teoretiska studier. Äntligen på plats på sjukhuset, bland läkare, syrror och alla patienter som ramlar in både här och där.

Jag minns särskilt en vecka på kardiologen när jag hängde på en docent från Uppsala som specialiserar sig på arytmier (hjärtan som tickar oregelbundet). Denne var på plats delvis för att utbilda ty denne arbetade dessutom med att operera in pacemakers och där fanns ett behov i Sundsvall.

Det här var den typen av doktor du vill träffa om du hamnar på kardiologen med hjärtproblem. Här fanns det perfekta bemötandet gentemot patienten, pedagogiskt och rakt, vänligt och öppet. Och bakom allt det, millimeternoggrannhet och disciplin. Allt, verkligen allt skulle penetreras. Det var inte ett milligram läkemedel som inte granskades, inte en millimeterförändring på EKG:et som inte kritiskt betraktades. Och allt under tystnad eller genom ett logiskt resonemang. Jag minns en eftermiddag när stämningen steg inne på expeditionen och hur doktorn ställer sig upp och betonar vikten av tystnad. Lite senare går doktorn även ut i korridoren och ber personalen som glatt pratar att sänka volymen. En hjälte, tycker jag.

 

Minnesvärt är alla möten med patienter. Den duktige, modige pojken som sjuk ligger på akuten med orolig pappa bredvid. Den inlagde patienten vars sociala och existentiella omständigheter överskuggar diagnos och behandling. Patienterna jag pratar med som bara några dagar senare har gått bort. Anhöriga som sitter i tystnad bredvid en gammal mamma eller pappa som nyss avlidit.

 

Bäst placeringarna under de här två terminerna har varit, i mitt tycke:

Anestesin, urologen, geriatriken och akuten.

Anestesin för här blev det så handgripligt – sätta nål inför operation, hålla masken under op, patienter som sviktar – vad gör vi nu?

Urologen för den engagerade personalen och den pedagogiska höjden.

Geriatriken för den långsiktiga behandlingen, helhetslösningarna – kommer patienten hem, hur gör vi för att stötta på vägen fram?

Akuten för alla möten med snabba, kloka läkare - och utmaningarna, och inte minst hur ofta jag som läkarstudent blev involverad, fick hjälpa till, ta anamnes och status.

 

Finns något mindre bra att lyfta fram?

Jag trivs bra med den ofta fria studiemiljön, jag ska inte påstå något annat – men jag hade nog trott att det skulle bli mer praktiska utmaningar och att jag skulle drillas mer. Ungefär som under värnplikten där allt tjatades in med repetition efter repetition. Således hade jag inte haft något emot att placeras med mer skarpa uppgifter – med skarp handledarkontroll förstås. Jag hade uppskattat att få lära mig och repetera på t ex pleuradrän under någon vecka, eller varför inte arbets-EKG.

Det är viktigt att vara med på avdelning och mottagning, att stå bredvid, att gå med – att höra och se hur läkare resonerar, hur de frågar, vad det frågar om och varför. Men att vara med kan bli lite långsamt ibland om man inte har något mer konkret att göra än att enbart lyssna.

Visst har jag arbetat med händerna under det här året. Jag har skurit bort benigna tumörer, sytt och lagt bedövning.

Jag kommer aldrig glömma när jag i sterilkläder assisterade en kärlkirurg under en lårbensamputation och var med när lårbenet sågades av. Ett minne för livet, så att säga.

 

Ett års kliniska studier. Vilken resa. Wow!

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar