Logga in
Logga ut

Elin Landerdahl (M)

Skolstart med blandade känslor

Västervik Idag började många barn och ungdomar förskolan och skolan igen efter ett långt sommarlov. De flesta var säkert lite extra pirriga imorse när de tog på sig ytterkläderna. De såg fram emot att träffa alla kompisar och visa upp den nya ryggsäcken eller skorna som de fått under lovet. Men tyvärr kände inte alla samma förväntansfulla känsla. Många hade nog en orolighetskänsla i magen istället. De ska gå tillbaka till skolan och lämna tryggheten som de har känt under lovet. Känslan att bli utfryst, inte räcka till, bli kränkt och mobbad.

Även kränkning och mobbing har utvecklats – tyvärr. Det är inte ”bara” en knuff i korridoren eller ett elakt ord på skolgården utan det har blivit så mycket mer. Det sker via sms och sociala medier, vilket är svårt för de vuxna att upptäcka. Här behövs det göras någonting. Vi måste ha nolltolerans vad gäller kränkning och mobbing. Att ett barn, en ungdom ska hamna i utanförskap i ett så tidigt stadie i livet är inte acceptabelt. Men för att det ska bli nolltolerans så måste vi alla hjälpas åt. Hjälpas åt att upptäcka och utrota all kränkning och mobbing genom att reagera och agera.

En av mina hjärtefrågor är just att jag vill förbättra och skapa en tydligare samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vår skolhälsa. Att vi tidigt ska kunna se om någon elev mår dåligt. Detta på grund av kränkning i skolan, men också om eleven far illa utanför skolan av olika anledningar. Det kan vara missbrukande föräldrar eller om man själv har ett missbruk.

Idag saknas det både kuratorer och psykologer på många håll, både i kommunen och i landstinget. Någonting som jag funderar över, måste det alltid finnas en fysisk kurator/psykolog? Skulle det, i flera fall, räcka med en chattfunktion för att få en första kontakt? Det är någonting som Moderaterna vill se över. Vi försökte få in det i budgeten i våras men förslaget nekades av majoriteten (S, C och MP).

Hur nyttjar vi undervisningstimmarna?

Västervik Jämfört med andra länder går svenska elever nästan ett helt år mindre i skolan om man ser till den samlade undervisningstiden under grundskoleåren. Det är allvarligt, varje timme med en utbildad lärare spelar roll. Moderaterna har därför ett förslag om att undervisningstiden bör utökas med en timme extra per dag med start i lågstadiet samtidigt som högstadieeleverna bör få en timme mer matematik per vecka. Detta för att de svenska eleverna ska få samma förutsättningar och kunskaper som elever i många andra länder.

Att utöka undervisningstiden är rätt väg för att förbättra resultaten i skolan men vi måste också se över hur vi disponerar de undervisningstimmar som vi har till förfogande idag. Nyttjar vi verkligen timmarna på ett effektivt och optimalt sätt.

Jag är medveten om att en viss tid av timmarna måste läggas på aktiviteter för att få alla elever att trivas i skolan och med sin klass. Men samtidigt måste undervisningen prioriteras i skolan då tiden är begränsad. Veckorna innan och efter lov används i regel till andra aktiviteter än just undervisning, till exempel att sluta tidigare, se på film eller delta i olika former av andra aktiviteter. Samtidigt har skolresultaten sjunkit under flera år i rad bland eleverna i Västerviks kommun och dessvärre är det fortfarande väldigt hög andel elever som inte når godkända betyg. I år har kommunen efter en motion från moderaterna erbjudit lovskola från årskurs 5 med förhoppningen om att förbättra resultaten. Det ska bli spännande att följa upp resultatet av satsningen på första barn- och utbildningsnämndens sammanträde efter sommaren. I de bästa av världar ska inte lovskola behövas utan eleverna ska nå godkända resultat under ordinarie undervisningstid. Men då är det viktigt att undervisningstiden används effektivt och optimalt och att lärarna får rätt förutsättningar för undervisning och pedagogik med eleverna i klassrummen.

Enbart fler händer är inte tillräckligt del 2.

Västervik Marcus Fridlund (S) svarade på min replik i Västervikstidningen häromveckan. Jag skrev därför ytterligare en replik som blev publicerad i Västervikstidningen förra tisdagen. 

Marcus skrev själv att det är inte under valtider som man avgör hur skolan ska utvecklas i framtiden. Det som kommer att avgöra är om vi moderater får förtroendet att ta tag i skolans utmaningar efter valet eller om socialdemokraterna kommer att få fortsätta driva en skola där elever tvingas sitta med hörselkåpor i klassrummen för att kunna fokusera.

Skolans roll är avgörande för hur samhället ska utvecklas i framtiden. Skolan är dock en komplex miljö och det finns många faktorer som är avgörande för att skolan ska kunna hålla rätt kvalité. Det vi menar är att det inte är så enkelt att endast hävda att fler händer skulle göra Västerviks skolor bättre. Fler händer kan säkert förbättra skolan men först ska vi säkerställa att händerna som finns tillgängliga gör rätt saker.

Skolans uppdrag är att undervisa och utbilda barn och ungdomar för att de ska få så bra förutsättningar som möjligt i framtiden. Här är pedagogik, ledarskap, organisation och tryggheten viktiga faktorer som ständigt måste utvecklas. Om elever inte känner sig trygga i skolan minskar chanserna att de uppnår godkända resultat. Vi ska inte tillåta otrygga skolor, att kränkningar sker och skolan ska vara drogfri.

Marcus Fridlund använder sig föga förvånade av ett klassiskt socialdemokratiskt retoriskt knep vad gäller hans prioriteringar där han försöker skapa en konflikt mellan våra kommunala och privata skolor. För oss är det viktigaste att eleverna får bästa förutsättningarna för att lyckas oavsett om skolan drivs i kommunal eller privat regi. Vilket vi har goda erfarenheter av i vår kommun som har både kommunala och privata förskolor och skolor med goda resultat.

Vi moderater är redo att ta ansvar för en skola med ordning och reda i klassrummen, en trygg och bra arbetsmiljö där kränkningar inte tolereras och där eleverna slipper ha hörselkåpor i klassrummen.

Enbart fler händer är inte tillräckligt

Västervik Imorse läste jag i Västervikstidningen att Marcus Fridlund (S) skriver att vi ska ha Sveriges bästa skola. Ambitionen som Marcus har är god och ett bra långsiktigt mål men är inte realistiskt i dagsläget. Skolorna i vår kommun har många utmaningar som vi behöver hantera innan vi på allvar kan börja tävla med de bästa skolkommunerna i Sverige.

Som jag har skrivit tidigare så har jag i egenskap av kontaktpolitiker varit ute på flera förskolor och skolor i kommunen. Situationen i klassrummen är ohållbar. Det är stora, spretiga grupper med enormt varierade kunskapsnivåer. I dessa klassrum sitter elever med hörselkåpor för att kunna få studiero. Jag har även fått signaler om att elevers resultat i skolan blir påverkade av deras rådande arbetsmiljö.

Jag noterar att Socialdemokraterna vill rekrytera fler händer och Sverigedemokraterna vill skära ner hälften av samtliga tjänstemän. Inget av detta är hållbara lösningar. Personligen anser jag inte att den beskrivningen är så enkel utan låter mer som populism och förenklade lösningar istället för att verkligen ta ansvar över hela situationen. Att förbättra skolresultaten, tryggheten och arbetsmiljön för våra elever och personal kräver mer än att bara rekrytera fler händer.

Moderaterna tycker att skolan är en av de mest prioriterade frågorna i kommunen. Våra gemensamma skattemedel ska lägga grunden för våra unga men vi måste samtidigt hantera våra skattemedel på ett klokt och förståndigt sätt.

Västerviks kommun ligger på placering 88 av 290 i Lärarförbundets ranking om bästa skolkommun (år 2017). För att klättra högre måste vi arbeta smartare med effektivare lösningar för hur skolan ska utvecklas och bli bättre. Lösningen är inte att enbart rekrytera för rekryterandets skull. Varje rekrytering som sker måste ha en väl genomtänkt plan och med fokus på nyttan. Görs inte detta tävlar snart vår kommun i bottenskicket att ha en effektiv skola.

Vi bör därför se över hur skolan är organiserad, hur schemaläggningen kan bli bättre, hur mer ansvar kan läggas över på föräldrar och elever, hur ordning och reda kan skapas i klassrummen. Dessutom måste utvecklingstakten öka rejält när det gäller digitaliseringen i skolan både när det gäller elevers hjälpmedel men också stöd till personal. Sist men inte minst måste vi ha en långsiktig plan för våra framtida förskolor och skolor i kommunen.

Skolans roll vad gäller psykisk ohälsa.

Västervik Almedalen - Inte helt otippat valde jag seminariet ”Mer än bara snack - så tar vi ansvar för unga med psykisk ohälsa”.

Det är, som så många andra säger, viktigt med tidiga insatser. Det kan vi nå med både föräldrautbildningar och tidiga föräldrastöd, vilket saknas i många kommuner och landsting.

En undersökning som presenterades på seminariet visade att endast 10 % anser att skolan arbetar förebyggande vad gäller psykisk ohälsa. Vilket är en skrämmande låg siffra då det faktiskt står i skollagen. Men där får man också ställa sig frågan, arbetar de inte alls med förebyggande arbete kring psykisk ohälsa eller arbetar de men det upplevs inte som tillräckligt?

Hur ser tillgången ut på kuratorer på våra skolor? Och hur ser tillgången ut under helger och lov? Här måste det ske en kartläggning. Slutsatsen kommer troligen att bli att vi måste stärka elevhälsan inom skolan, den är inte tillräcklig idag. Men frågan är, finns det digitala alternativ som kan vara lösningen att öka tillgängligheten? Ja, det finns och många kommuner och skolor använder sig så kallade chattfunktioner och dyl. Ibland kan känsla vara lättare att skriva om än ett face-to-face samtal.

Sedan måste vi alla komma ihåg att skolan inte kan göra allt själva, de behöver samarbeta med både föräldrar och landsting, där måste även vårdgarantin till Barn- och ungdomspsykiatrin stärkas. För som det ser ut idag är inte acceptabelt, 55 % av barn och unga som lider av psykisk ohälsa får vänta över 30 dagar för att få den vård de behöver (siffror för år 2017 i hela Kalmar län).

Jag heter Elin Landerdahl, bor i centrala Västervik med min sambo Jon och hans två döttrar, Nellie och Klara. Sedan fem år tillbaka är jag aktiv inom Moderaterna och i Västerviks kommun har jag förmånen att sitta som 2:e vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden. Jag är även kretsordförande för Moderaterna i Västerviks kommun. Jag arbetar på Skatteverket men är tjänstledig till 50% då jag arbetar som politisk sekreterare för Moderaterna i Landstinget Kalmar Län. Utöver mitt politiska liv spenderar jag gärna min tid med familj och vänner. Jag gillar även att träna, resa och heminredning. På min blogg kommer du att kunna läsa främst om min politiska vardag med tankar och reflektioner. Men även lite privata delar.

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar