Logga in
Logga ut

Malin Sjölander (M)

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Man behöver få höra bistra sanningar...

Oskarshamn Förra veckan hade vi landstingsfullmäktige. I samband med detta hade vi en utbildningseftermiddag om våld i nära relationer, hedersvåld, barnäktenskap och könsstympning. Flera oerhört duktiga föreläsare var på plats och berättade om deras arbete för att värna barns, kvinnors och även mäns rättigheter. 

Robert Eriksson från Västerviks kommun lärde oss hur han arbetar med att hjälpa de som utsatts för våld i en nära relation, oftast kvinnor. Men han hjälper även de barn som drabbas, även om våldsverkaren inte ger sig på dem fysiskt så får de svåra fysiska och psykiska skador. Vi måste bli mycket bättre på att ta hand om dem. Och vi måste skydda kvinnorna och hjälpa dem när de vill komma bort ifrån mannen som slår.


Sara Mohammad från GAPF (glöm aldrig Pela och Fadime), berättade om sina upplevelser under uppväxten i Kurdistan. Om den vidriga könsstympningen som hennes mor ordnat när hon var sex år, om hotet att gifta sig med en man som hon inte kände – med en k-pist riktad mot huvudet. Om flykten till Sverige och om hur hon nu hjälper andra i samma situation. Hon var kristallklar: Inget rättfärdigar oskuldskontroller, skilda badtider och burkinis för barn. Att ett barn eller en kvinna är satt under hot av sin familj spelar ingen roll. Det är i Sverige förbjudet att hota andra människor med våld. Om vi i övriga samhället då hittar genvägar så att våldsverkarna kan fortsätta hota sina barn och kvinnor så kommer bara detta förtryck att fortsätta. Alla barn har rätt att vara barn. Oavsett vilket efternamn de har.


Vi fick också lyssna till Juno Blom som är nationell samordnare mot hedersförtryck. Även hon var oerhört tydlig. Våra svenska lagar tillåter inget hedersförtryck. Ingen har rätt att gifta bort sitt barn. Och nej, det är inte samma sak som när tonåringar flyttar ihop… Juno berättade dessutom att i Sverige beräknar man att ca 38 000 kvinnor är könsstympade, runt 7 000 är mellan 4 och 18 år.


För att förstå hur förskräckligt detta övergrepp är har jag saxat en beskrivning nedan.
”Vad är könsstympning?
Beteckningen ”kvinnlig könsstympning” rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.
Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.”
Källa unicef.se

Jag är glad att hela landstingsfullmäktige fick ta del av denna eftermiddag och alla de nya och oerhört otäcka kunskaper som vi fick ta del av. Det var med en klump i magen man gick och lade sig på kvällen. Men så tänkte jag: Vi är ändå många som vet vad som händer. Då är vi också många som kan vara med och förändra detta!

Misstänker du att någon i din närhet är utsatt? Gå in på http://www.hedersfortryck.se så finns det hjälp att få.

Vem betalar för välfärden!

Västervik Socialdemokraterna har ju deklarerat att höstens val ska bli en folkomröstning om välfärden. Då är det besynnerligt att de gör allt för att försvåra för de som faktiskt finansierar hela välfärdssektorn. Företagen.
All välfärd är skattefinansierad. Och den stora skatteintäkten kommer från företagen. De betalar en mängd skatter, dessutom löner som sen beskattas. När sen löntagarna handlar saker, gör saker, åker någonstans eller faktiskt bara bor, så betalar man en skatt även för det. Men lönen kommer i grund och botten från företagen.
Det finns ingen magisk skattkista som staten, kommunerna och landstinget kan ösa ur och välvilligt dela ut till roliga projekt. Det är företagen och de som jobbar som betalar. Då vill det till att ha respekt – både för företagen och de dyrbara skattekronorna.
Ett mycket tydligt och talande exempel är dagens ledare i tidningen Barometern. Där presenterar man fakta från en färsk rapport från Skogsindustrierna. Den visar att 1700 jobb inom offentlig sektor i Kalmar län finansieras enbart av skogsföretagarna. Det är sjuksköterskor, läkare, lärare, omsorgspersonal och andra viktiga yrkeskategorier inom välfärden. Viktiga jobb. Ändå finns det drivkrafter inom det rödgröna blocket som vill minska äganderätten, beskatta drivmedel mer för dessa företagare, införa en kilometerskatt för att reducera deras möjligheter att driva lönsamma företag och behålla strandskyddet som idag gör det snudd på omöjligt att bygga ut sina verksamheter.
Valet kommer att handla om välfärden. Om vem som ska betala för den. Om vem som arbeta inom dessa viktiga yrken. Om hur vi kan förbättra villkor och löner inom välfärden.
Men glöm aldrig att det börjar med företagen. Det är de som är den stora skattkistan. Och med kloka politiker som inte betraktar företagares om onda så kan vi få snurr på det svenska näringslivet och därmed en trygg välfärd.

Vart tog maj vägen?

Västervik Söndag på Gränsö. Sol, vindstilla, båtar puttrar förbi och ejderfamiljerna ligger och guppar vid strandkanten. Idag ska jag försöka vara ledig, reflektera, läsa en bok och förbereda veckan som kommer.


Maj månad har varit en otroligt intensiv, omväxlande och stekhet månad. Det har varit många åtaganden i landstinget, med prostatacancerkonferenser, konferenser kring all cancervård, studiebesök i Blekinge och Kronoberg och ett två dagar långt landstingsfullmäktige. Vi har träffat pensionärsorganisationer, reumatikerförbundet och Svenskt näringsliv.



Och i partiet har vi haft vårt stora Sverigemöte i Göteborg med moderater från hela landet! Vi har jobbat med våra valplaner och skrivit valmaterial. Nu börjar det dra ihop sig, spännande!


På det privata planet har det också varit full aktivitet. Början på månaden gick alla kvällar åt till att förbereda mig inför Göteborgsvarvet, det är bra att ha en piska för att tvinga sig bort från jobbet på kvällarna.
Helgen då varvet gick av stapeln hade värmen riktigt stabiliserat sig, så det var lite nervöst dagarna innan. Skulle kroppen klara värmen? Men med lite långsammare tempo och några fler vätskepauser så kom jag faktiskt i mål. Jag vet att inte alla är superimponerade av min tid, 2.43, men i år ville jag verkligen bara ta mig över mållinjen. Det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag har lite "pannben" och att jag inte viker ner mig när situationen blir jobbig eller svår. Nu är jag anmäld till 2019 så när den värsta stelheten och höftvärken lagt sig är det bara att köra igång igen!



Bästa stunden i maj var ändå förra fredagen. Då hade jag ännu ett återbesök hos min läkare. Vi ses var tredje månad för att se så att allt är som det ska efter alla cancerbehandlingar för snart två år sen. Den som inte haft cancer kan aldrig förstå den oro och de tankar som man har inom sig veckorna innan. Man kastar sig mellan förnuft, förtvivlan och hopp.
Även denna gång gick allt bra. Jag fick lite hemläxa att jobba mer med att stärka upp musklerna kring bäckenet som tog lite stryk under halvmaran, men annars mår jag bra.
Att komma ut från sjukhuset, i solen, och känna att jag kan fortsätta planera livet, länge länge. Det går nästan inte att beskriva!


Ha en skön söndag!


Malin


Hur ska jag sammanfatta detta?

Amsterdam Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb. 

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt - så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier. 

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick - det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor. 

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar. 

Trevlig helg!

Malin 

Tacksam och glad!

Västervik

Nu snurrar alla förberedelser inför valet på och mycket händer samtidigt.

I min landstingsgrupp har vi förberett valet under mer än ett års tid. Vi har jobbat oss igenom område för område under några månader i taget. Vi har fördjupat oss i folkhälsa, personalfrågor, primärvård, sjukhusvård, psykiatri och nu regional utveckling. En del idéer har vi förkastat, andra har vi jobbat vidare med. Resultatet av detta blir vårt sjukvårdsprogram och en proposition till vår länsförbundsstämma som hölls i lördags.


På stämman kunde vi i förbundsstyrelsen presentera sju propositioner som vi arbetat med under året, tillsammans med alla medlemmar i länet. De handlade om landsbygdens villkor och de gröna näringarna, utbildning, trygghet, omsorg och jobb och företagande. Och så sjukvården då förstås.
Det blev bra och konstruktiva diskussioner under stämman. Propositionerna antogs, med några kloka tillägg.


Jag är så tacksam för den energi och positiva stämning som vi alla kan ta med oss från stämman. Och jag är tacksam för att jag får möjlighet att leda förbundet ytterligare ett år. Att vara förbundsordförande är ett väldigt roligt uppdrag, även om vissa dagar kan vara tuffa.
Nu ska vi kavla upp ärmarna och fortsätta förbereda valrörelsen. Nu ser jag fram emot några dagar med vår duktiga landstingsgrupp, vi ska vässa oss ytterligare lite!


Allt gott!


Malin


 

Har alla barn samma rättigheter?

Västervik Under förra året lämnade jag och Peter Johansson in en motion om att Västerviks kommun skulle ha bättre riktlinjer mot barnäktenskap och verka för att unga tjejer hos oss får chansen att leva ett eget liv. Vi fick avslag på den. Man vill vänta, man tycker det funkar rätt bra – trots att minst tre tjejer lever i barnäktenskap i kommunen.
Det känns bekymmersamt.
Men så fick jag en chock i morse. Jag fick syn på Socialstyrelsens lilla skrift som utgavs igår. Den riktar sig till de som är gifta med ett barn.
Istället för att verka enligt barnkonventionen, för barns rätt att vara barn, skriver de ”att det är olämpligt att leva ihop med ett barn under 15 även om de har gemensamma barn”.
Nu hoppas jag att de partier i riksdagen (läs Alliansen) som besitter sunt förnuft och kunskaper om barnkonventionen fortsätter kampen för ett totalförbud mot barnäktenskap!
Länk till socialstyrelsen här!

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar