Logga in
Logga ut

Malin Sjölander

Malin Sjölanders blogg

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Man behöver få höra bistra sanningar...

Oskarshamn Förra veckan hade vi landstingsfullmäktige. I samband med detta hade vi en utbildningseftermiddag om våld i nära relationer, hedersvåld, barnäktenskap och könsstympning. Flera oerhört duktiga föreläsare var på plats och berättade om deras arbete för att värna barns, kvinnors och även mäns rättigheter. 

Robert Eriksson från Västerviks kommun lärde oss hur han arbetar med att hjälpa de som utsatts för våld i en nära relation, oftast kvinnor. Men han hjälper även de barn som drabbas, även om våldsverkaren inte ger sig på dem fysiskt så får de svåra fysiska och psykiska skador. Vi måste bli mycket bättre på att ta hand om dem. Och vi måste skydda kvinnorna och hjälpa dem när de vill komma bort ifrån mannen som slår.


Sara Mohammad från GAPF (glöm aldrig Pela och Fadime), berättade om sina upplevelser under uppväxten i Kurdistan. Om den vidriga könsstympningen som hennes mor ordnat när hon var sex år, om hotet att gifta sig med en man som hon inte kände – med en k-pist riktad mot huvudet. Om flykten till Sverige och om hur hon nu hjälper andra i samma situation. Hon var kristallklar: Inget rättfärdigar oskuldskontroller, skilda badtider och burkinis för barn. Att ett barn eller en kvinna är satt under hot av sin familj spelar ingen roll. Det är i Sverige förbjudet att hota andra människor med våld. Om vi i övriga samhället då hittar genvägar så att våldsverkarna kan fortsätta hota sina barn och kvinnor så kommer bara detta förtryck att fortsätta. Alla barn har rätt att vara barn. Oavsett vilket efternamn de har.


Vi fick också lyssna till Juno Blom som är nationell samordnare mot hedersförtryck. Även hon var oerhört tydlig. Våra svenska lagar tillåter inget hedersförtryck. Ingen har rätt att gifta bort sitt barn. Och nej, det är inte samma sak som när tonåringar flyttar ihop… Juno berättade dessutom att i Sverige beräknar man att ca 38 000 kvinnor är könsstympade, runt 7 000 är mellan 4 och 18 år.


För att förstå hur förskräckligt detta övergrepp är har jag saxat en beskrivning nedan.
”Vad är könsstympning?
Beteckningen ”kvinnlig könsstympning” rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.
Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.”
Källa unicef.se

Jag är glad att hela landstingsfullmäktige fick ta del av denna eftermiddag och alla de nya och oerhört otäcka kunskaper som vi fick ta del av. Det var med en klump i magen man gick och lade sig på kvällen. Men så tänkte jag: Vi är ändå många som vet vad som händer. Då är vi också många som kan vara med och förändra detta!

Misstänker du att någon i din närhet är utsatt? Gå in på http://www.hedersfortryck.se så finns det hjälp att få.

Vallöfte och motion om prostatacancer

Nysäter Nu har vi lämnat in ännu en motion om vikten av att informera kring och erbjuda rätt tester för prostatacancer. Vi har lånat ett koncept från Värmland där man skickar ut information till några åldersgrupper varje år, och där man också erbjuds att testa sig. Detta ger alla män samma möjlighet att testa sig, inte bara de som får möjligheten via t ex företagshälsovård. Faran är annars att de som är pålästa eller har kontakter får bättre möjligheter att upptäcka en cancer i tid. Det är inte jämlik vård. Plånbok eller utbildningsnivå får aldrig avgöra om du har chans att överleva en cancerdiagnos.
Nu hoppas vi att de rödgröna denna gång inser vikten av att öka kunskapen och bifaller motionen. Om inte, så kommer vi att genomföra detta direkt efter valet i september!

Kampen mot prostatacancer fortsätter

Västervik Igår kom nationella screeningrådets och Socialstyrelsens förslag på rekommendation att inte införa en ordnad screening för prostatacancer.

Att bara jobba med det så kallade PSA-testet är vi alla överens om att det är ett för trubbigt redskap. Det behövs information om hur testet fungerar, det behövs fler tester för att kunna sära på godartad och elakartad cancer för att undvika onödiga ingrepp som leder till onödigt lidande.

Men om staten och landstingen tar sina händer från detta så kommer det leda till så kallad ”vild screening”, där de män som har resurser och kunskap kan välja att testa sig, hos sin vårdcentral eller inom företagshälsovården, och vi kan inte registrera och dra nytta av testerna. Idag saknas databaser och storskalig forskning på området och med detta förslag kommer det inte att bli bättre.

För de män som drabbas är förlusten störst. Prostatacancerföreningen nämnde under gårdagen siffran 1 800, det är antalet män som årligen upptäcker sin prostatacancer för sent, på grund av att vi inte har lyckats testa dem i tid. Vanligast är att man upptäcker cancern först när symptomen kommer. Och då är det ofta för sent för botande behandling.

I november 2016 skrev jag en motion om att införa ett informations- och testprogram för utvalda åldersgrupper i landstinget. Den avslogs. Men skam den som ger sig. Nu är det bara att jobba vidare. Så länge män dör av oupptäckt prostatacancer är det väl värt det hårda jobbet.

Se detta som ett vallöfte från Moderaterna i landstinget. Efter valet kommer vi att införa ett nytt arbetssätt som innebär att vi ska informera män om PSA-tester och andra tester och ge dem möjligheten att utföra dessa hos oss.

Nyladdade batterier

Västervik En bekant som jobbar som professor på universitetet i Linköping skrev nyligen en avhandling om att olika produkter vi köper faktiskt medvetet får en begränsad livslängd. Visst har jag, och säkert du med, undrat varför mobiltelefonen ofta går sönder några dagar efter att täckningstiden gått ut? En anekdot i en tidningsartikel om detta berättar att redan i glödlampans ungdom så gick producenterna ihop för att begränsa hållbarhetstiden så att man fick sälja sina produkter. Sant eller falskt. Allt har i till syvende og sist en begränsad livslängd och hållbarhet, oavsett om det är gjort medvetet eller ej. Inte minst vi människor. De flesta av oss föds med likartade förutsättningar, sen hänger det på vilka val vi gör, hur vi tar hand om våra kroppar och om vi har tur eller otur. Somliga dör unga, andra lever långt efter hundraårsdagen. 

Personligen skulle jag gärna vilja bli en glad och pigg hundraåring och jag gör mitt bästa för att skapa de rätta förutsättningarna. Likt de flesta av oss försöker jag tänka på vad jag äter, vara lite lagom och motionera när jag hinner. Men jag inser att perspektivet förskjutits lite sedan min tid som cancerpatient. Nu har jag lärt mig att jag också ska stanna upp och njuta även innan min hundraårsdag. Unna mig den där semlan. Stanna inne på soffan när det ösregnar ute. Titta på en bra film istället för att sitta och jobba sent på kvällen. Och umgås med familj och vänner. Det ger energi. 

Under jul- och nyårsledigheten passade vi på att åka utomlands i två veckor. Fredrik, jag och hans tre barn. Vi fick bada, sola, äta gott, umgås och spela kort tillsammans. Det behövdes. Med våra jobb så är vi mycket borta hemifrån, det blir alltför ofta sena jobbkvällar och inte sällan får vi lägga helger på partijobb. Allt detta är jätteroligt och berikande, men självklart känner vi att familjelivet blir lidande. Därför var det så skönt att kunna umgås mer intensivt nu. Vi vet att året som kommer blir intensivt. För oss är allt en lång uppladdning med massor av förberedelser inför valet den 9 september. 

Nu är arbetet i full gång. Vi har träffat flera fackförbund inom vården för att få en helhetsbild av det svåra bemanningsläget och personalens situation. Vi har haft arbetsutskott och börjat gå igenom alla landstingets verksamhetsplaner. I morgon har jag årets första verksamhetsbesök, det är alltid lika roligt och lärorikt att träffa alla duktiga medarbetare i landstinget. Parallellt med detta jobbar vi i partiet och i Alliansen både lokalt, regionalt och på riksnivå med att förbereda valet, sammanställa valprogram och träffa medlemmar och väljare. 

Ja, nu är mina batterier nyladdade och jag hoppas att mitt "abonnemang" räcker länge. Nu är det hårt arbete som gäller, men låt oss också komma ihåg att stanna upp då och då och lukta på blommorna eller mumsa på den där semlan. 

 

Gott slut

Västervik Om några timmar har 2017 tagit slut och vi ser fram emot ett spännande och händelserikt 2018.
Personligen kan jag sammanfatta ett oerhört intensivt år, med mycket jobb och få lediga dagar. Ibland har det varit tuffa tag och hög stressnivå, inte minst under hösten då vi hastigt bytte partiledare, samtidigt som vi skulle planera valrörelse, hålla nomineringsstämmor och förbereda en oppositionsbudget i landstinget. Sällan har en julledighet varit så välkommen och välbehövlig.
Under året har jag haft förmånen att få träffa mängder av nya och gamla bekanta och vänner, det är jag tacksam för. Jag har fått resa såväl inom Sverige som till Polen, Tyskland och Sri Lanka. Det är jag också väldigt tacksam för.
Jag har väldigt fina och starka människor runt mig. En make som alltid stöttar men också vågar ställa kritiska frågor, en familj som alltid finns där och vänner och kollegor som jag vet att jag kan lita på. Det är en stor rikedom.
Jag måste också få uttrycka mina tacksamhet för all den kärlek och det engagemang som ni har visat efter att jag valde att berätta om min sjukdomshistoria. Det är en energi som varar länge.
Nu tackar jag för året som gick och ikväll firar vi in ett nytt år!
Gott slut kära vänner och gott nytt 2018!
Malin

Varför dör fler här?

Västervik För 30 år sedan var stroke dubbelt så vanligt som idag. Anledningen är att man nu medicinerar med blodförtunnande läkemedel och arbetar förebyggande vid t ex förmaksflimmer eller högt blodtryck. Och det är ju helt fantastiskt. Att vi i hela Sverige har halverat antalet som insjuknar, tänk om vi kunde ha den utvecklingen inom även cancer?

I veckan kom Socialstyrelsens statiskt kring dödligheten i stroke. Och den minskar också på nationell nivå, de senaste 15 år har den minskat med 40 procent.  Man har tittat på hur många som avlider inom 28 dagar efter insjuknandet. Bäst i landet är Kronoberg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Jämtland där mindre än 24 procent avlider. Tyvärr är Kalmar län sämst i landet, hos oss avlider 30 procent. Detta samtidigt som länets sjukhus fått utmärkelser för bra strokevård! Visst är det besynnerligt?

Den politiska majoriteten verkade vara helt ovetande om detta. Och det håller inte.

Varje år drabbas ca 700 personer av stroke i vårt län och tittar man på dödligheten är den alldeles för hög här i länet och nu måste det till en strategi, en plan, för hur dödstalen ska sjunka. Första åtgärd måste vara en ordentlig utredning. Sen återstår att se om det är avstånden som är för långa, statistikfel eller andra faktorer som spelar in.

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar