Malin Sjölander

Malin Sjölanders blogg

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

På väg mot ett bättre landsting

Mönsterås Arbetsveckan börjar gå mot sitt slut. En vecka med många skiftande möten med många inspirerande människor. 

Idag har vi Alliansdag i Mönsterås. Tillsammans med företrädare från hela länet fördjupar vi oss i näringslivsfrågor, gröna näringar och vi får träffa kommunalrådet från Ronneby Roger Fredriksson, intressant att höra hur kommunen lyckats klättra på näringslivsrankinen genom idogt och fokuserat arbete. 

Igår hade jag den stora förmånen att få delta på en heldag om framtidens sjukvård. Tillsammans med tjänstemän, chefer, politiker, patienter och anhöriga hade vi seminarie i Oskarshamn. Bland annat besökte "hälsostaden Ängelholm" oss och berättade om sitt projekt att knyta ihop sjukhusvård, vårdcentraler och kommunens omsorger för att kunna göra vården bättre för de som är mest sjuka. Bland annat jobbar man med mobila team som besöker patienterna i hemmet, vilket minskar onödiga sjukhusinläggningar. Intressant, men utmanande. Hur ska vi kunna omsätta det? Våra sjukhus t ex servar ju ganska många kommuner, hur får vi till ett nära samarbete? 

Resten av dagen leddes av Tomas och Olga från Experio Lab som tillhör landstinget i Värmland. Där jobbar man med vårddesign, det vill säga problemlösningar för att få en mer effektiv vård, hjälpmedel och stöd till patienter och personal, innovationer och nya arbetssätt. Vi fick möjlighet att jobba i grupp med patientcase och att hitta riktiga lösningar, idag och imorgon. Spännande. Experio Lab har bland annat jobbat med att kartlägga patienternas resa genom vården, provrörens resa genom vården och första linjens psykiatri för unga. 

Jag tror att testmiljöer som dessa är viktiga att ha i landstingen. Att kunna testa morgondagens sjukvård nära dagens. Att patienter och personal snabbt kan ge feedback på projekten. Jag hoppas att vårt landsting snart tar kliven framåt och blir ännu bättre på dessa frågor. Men då måste vi politiker ge de duktiga medarbetarna förutsättningar. Vi tycker att vi ska jobba med e-hälsa. Men personalen har fortfarande utrustning som är från igår. Använder vi Smartphones och  paddor inom vården, såsom vi gör hemma? Personalen har en enorm kompetens på detta i sitt privata liv, men på jobbet får de ofta använda produkter som de inte vill eller kan hantera. I mina ögon är det resursslöseri. Vi pratar om att digitalisera vården. Samtidigt som resten av världen redan är digitaliserad. Dra nytta av personalens kunskaper, vi måste spegla deras behov. Dessutom är det de som bäst ser patienternas behov. 

Gårdagen var ett bra första steg. Men vi måste öka takten, öka ambitionerna och släppa loss kreativiteten. 

Trevlig helg!

Malin

 

Vad hände med trovärdigheten?

Västervik Inom politiken brukar sommaren vara rätt så stilla. Efter Almedalen skingras alla och tar några veckor ledigt. Men i år lyckades en vaken kristdemokrat, Mikael Oscarsson, få fart på både regering och riksdag. 

Att en myndighet som transportstyrelsen medvetet valt att bryta mot de lagar som finns när det gäller hantering av personuppgifter och skydd och säkerhet inom IT-sektorn är en av vår tids stora politiska skandaler. Men den största skandalen är att flera ministrar OCH statsministern känt till detta under en längre tid och inte informerat exempelvis riksdagen och oppositionen, eller alla drabbade svenskar för den delen. 

Jag har med förfäran följt skeendena de senaste veckorna och det är sorgligt att se hur de ansvariga försöker slå ifrån sig och skylla på andra, på oppositionen, på tjänstemän och omständliga omständigheter. 

Det duger inte. Sitter man vid makten ska man också ta ansvar. Att ta ansvar är att kliva fram nör det blåser, berätta sanningen, erkänna brister och fel och sen åtgärda dem. Så har inte skett här. Man nöjer sig med att mumla om utredningar och handlingsplaner - och om att KU-anmäla förra regeringen! 

Nej, alla ministrar. Gör om och gör rätt! Berätta sanningen, rätta till felen, ta ansvar! 

Nu får det vara nog!

Västervik En ljuvlig sommardag går mot sitt slut. Vi har varit på Lysingsbadet med familjen och sen  badat på Gränsö. Nu väntar vi på grillen, barnen pysslar och lugnet börjar infinna sig. Jag är så tacksam för att jag har en fantastisk familj. En make som också är min närmaste vän, glada barn som är hungriga på livet och föräldrar som alltid ställer upp. Jag är oerhört tacksam för allt detta. 

Samtidigt nås jag av beskedet om ytterligare ett kvinnomord. Denna gång i Göteborg. En mor och tre barn har knivskurits och bränts inne i en lägenhet. Under den gångna veckan har flera kvinnor kallblodigt attackerats av närstående i Örebro och här i Västervik. Detta trots att myndigheter känt till att de levt under hot och med grovt våld i sin närhet. De har förlitat sig på att polis, åklagare och rättsväsende skulle skydda dem. Istället är idag en syskonskara i Västervik idag moderlösa. Det är rent ut sagt för jäkligt. 

En av de stora anledningarna till att jag en gång i tiden blev Moderat var just denna frustration. Att svenska byråkratin konsekvent sätter brottslingarnas intresse före de stackars brottsoffren. I de brottsfall som kallas "våld i nära relationer" måste detta ändras. Tänk dig själv att gå hem från jobbet varje dag och veta att du kommer åka på stryk. Dina barn går hem med en ångestklump i magen, ska de eller du bli blåslagna i kväll? Och när Du då efter flera års terror äntligen söker hjälp, då får du hjälp en kort tid sen är våldsverkaren ute igen och allt börjar om. 

Att läka tar tid. Att börja ett nytt liv med små barn tar tid. Att skaffa ny lägenhet, möbler, nytt jobb och i värsta fall - ny identitet tar enormt mycket tid och energi. Alla som någon gång pratat med de som jobbar på kvinnojourerna vet det. Våldsverkarna får behålla hemmet, de kan behålla jobbet, nätverk och bekantskapskrets. Några månader i fängelse, sen är de på bana igen. Våldsoffret får fly, börja om, satsa allt på ett nytt liv. Är detta verkligen rättvisa? Har vi ett rättssystem som skyddar de som är mest utsatta och svaga? Svaret är tyvärr nej. 

Det är dags att först och främst se över straffskalorna för de som utövar våld mot sina närstående. Det är en extrem terror att utöva våld och hot i ditt hem, år ut och in. Straffet för detta bör sättas i paritet med hur lång tid brottsoffret behöver för att börja om. T ex ett extra "skyddsår" för varje utdömt år på straffskalan. Dessutom måste det vara förövaren som ska flytta på sig, inte den utsatta. Gör man fel ska det kosta. 

Nu hoppas jag innerligen att vi inte ska behöva se fler nyhetssändningar om dessa helt onödiga våldsbrott. Kvinnor och män ska inte mördas i sina hem i Sverige år 2017. Det svenska samhället ska vara bättre än så. 

Nöjd med gårdagen

Visby Igår hade jag förmånen att delta i en panel som är en del av regeringens rådslag kring framtidens cancervård. Det var sex landstings- och regionråd, en patientrepresentant och tillförordnade sjukvårdsminister Annika Strandhäll som deltog. Huvudfrågan var vad vi vill skicka med regeringen för uppdrag för att förenkla och förbättra cancervården. Bland annat skickade jag med att primärvården måste riggas bättre för att klara av att bättre upptäcka cancer tidigt, jag tog upp de stora bristerna inom cancerrehabilitering, de stora bristerna i digitalt stöd till patienterna och att det finns cancercentrum för tjänstemän – men inga för patienterna. Minister Strandhäll tar nu med sig våra inspel till Stockholm. Förhoppningsvis fick vi möjlighet att påverka vården i hela landet i framtiden, det känns bra.

Cancerdagen 2017

Visby dag deltar jag på cancerdagen 2017 som arrangeras av regionala cancercentrum i samverkan på sjukhuset i Visby. Jätteintressant att lyssna på politiker, patienter, proffession och tjänstemän från bland annat socialstyrelsen. Hur ska vården av cancerpatienter styras i framtiden. Kommer de standardiserade vårdförloppen klara det ökande antalet patienter? Hur ska vi kunna korta väntetiderna ytterligare när vårdplatser stängs ner i hela landet?

Vi måste lyssna på patienterna, det är deras behov som räknas. Men också de som jobbar med cancervården. Har de fått rätt förutsättningar? Jag tror att vi måste ta rejäla kliv framåt och jobba mer kring patienternas egna förutsättningar. Ge alla möjlighet att inte bara överleva cancer utan också kunna leva på riktigt efteråt.

 

Nytt fokus på säkerhet

Visby

 

Har ni läst ”Almedalen har fallit”? En roman där terrorister intar Visby och håller hela innerstaden som gisslan. När den kom ut för några år sedan var det en utopi. I år ser vi tydliga spår av att verkligheten närmar sig dikten. Stora betongfundament spärrar alla vägar, funktionärer kollar in och utpassagen, kameraövervakning på evenemangen och mycket större polisnärvaro.
Lite läskigt är det då att vara på seminarie om terrorism här i Almedalen. Forskare i Linköping har tagit fram programvara för ansiktsigenkänning som själva kan registrera misstänkta, och polisen har mobiliserat. Men Erik Lewin som skrivit boken ”Almedalen har fallit” anser att vi är rätt oskyddade. Trösten är att tekniken för att hitta och stoppa terror blir allt bättre. Fler och fler är rädda – även här.
Men förhoppningsvis kan vi snart återgå till ett friare och tryggare samhälle, med bättre lagstiftning, nu teknik och en säkerhetsbransch som kan backa upp polisen.

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar