Malin Sjölander

Malin Sjölanders blogg

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Tänkvärt skolbesök i Gamleby

Västervik Igår hade moderaterna i norra Tjust anordnat ett studiebesök på Östra ringskolan i Gamleby. Rektorn Johan Lundberg visade runt och berättade om skolans verksamhet. Den stora utmaningen just nu är att antalet elever ökat väldigt fort, från 190 till 250 på något år. Det är trångt i lokalerna, även om de är väldigt fina, i flera klasser är eleverna uppåt 30 stycken. Man förstår att det är tufft för lärarna att hinna med att se och hjälpa alla barn. Även utomhusmiljön väntar på att färdigställas, en allaktivitetsplan ska byggas och busskurer ska ordnas (de flesta pendlar till skolan).
När jag frågade vad som är den största utmaningen för barnen och lärarna framåt, svarar han: den psykiska ohälsan, känslan av otrygghet. Ofta orsakade av de här, sa han och höll upp en mobiltelefon. Det blev en bra diskussion om de problem som uppstått i samband med den digitala världens intågande i våra och våra barns liv.
Hur sjutton ska vi skydda barnen från allt ont som finns på nätet? Mobbing, hat eller i värsta fall psykopater som vill förstöra barns liv. Jo, de finns. Häromdagen lyssnade jag på en P3-dokumentär om 13-åriga Linn som utsattes för först mobbing på nätet och sen kom i klorna på en 44-årig man som hotade och trakasserade, ja till och med uppmanade småtjejer att ta livet av sig på chattar på nätet. Han fälldes senare för delar av de brott han begått och fick ett kortare fängelsestraff.
Men det är viktigt att vi har en organisation och resurser för att ta hand om de barn som råkar ut för mobbing eller exempelvis nättrakasserier. Vi måste ha kuratorer och skolpsykologer som kan hjälpa barnen. Vi måste ge lärarna tid att verkligen se eleverna. Och vi måste se till att trösklarna in på BUP och barn- och ungdomshälsan inte är för höga. Att hjälpa barn som mår dåligt tidigt är en vinst för alla. För barnet, för familjen och för hela samhället.
Tack alla inblandade för gårdagens tänkvärda besök i Gamleby!
Glad påsk!

Nu får det vara nog!

Västervik En ljuvlig sommardag går mot sitt slut. Vi har varit på Lysingsbadet med familjen och sen  badat på Gränsö. Nu väntar vi på grillen, barnen pysslar och lugnet börjar infinna sig. Jag är så tacksam för att jag har en fantastisk familj. En make som också är min närmaste vän, glada barn som är hungriga på livet och föräldrar som alltid ställer upp. Jag är oerhört tacksam för allt detta. 

Samtidigt nås jag av beskedet om ytterligare ett kvinnomord. Denna gång i Göteborg. En mor och tre barn har knivskurits och bränts inne i en lägenhet. Under den gångna veckan har flera kvinnor kallblodigt attackerats av närstående i Örebro och här i Västervik. Detta trots att myndigheter känt till att de levt under hot och med grovt våld i sin närhet. De har förlitat sig på att polis, åklagare och rättsväsende skulle skydda dem. Istället är idag en syskonskara i Västervik idag moderlösa. Det är rent ut sagt för jäkligt. 

En av de stora anledningarna till att jag en gång i tiden blev Moderat var just denna frustration. Att svenska byråkratin konsekvent sätter brottslingarnas intresse före de stackars brottsoffren. I de brottsfall som kallas "våld i nära relationer" måste detta ändras. Tänk dig själv att gå hem från jobbet varje dag och veta att du kommer åka på stryk. Dina barn går hem med en ångestklump i magen, ska de eller du bli blåslagna i kväll? Och när Du då efter flera års terror äntligen söker hjälp, då får du hjälp en kort tid sen är våldsverkaren ute igen och allt börjar om. 

Att läka tar tid. Att börja ett nytt liv med små barn tar tid. Att skaffa ny lägenhet, möbler, nytt jobb och i värsta fall - ny identitet tar enormt mycket tid och energi. Alla som någon gång pratat med de som jobbar på kvinnojourerna vet det. Våldsverkarna får behålla hemmet, de kan behålla jobbet, nätverk och bekantskapskrets. Några månader i fängelse, sen är de på bana igen. Våldsoffret får fly, börja om, satsa allt på ett nytt liv. Är detta verkligen rättvisa? Har vi ett rättssystem som skyddar de som är mest utsatta och svaga? Svaret är tyvärr nej. 

Det är dags att först och främst se över straffskalorna för de som utövar våld mot sina närstående. Det är en extrem terror att utöva våld och hot i ditt hem, år ut och in. Straffet för detta bör sättas i paritet med hur lång tid brottsoffret behöver för att börja om. T ex ett extra "skyddsår" för varje utdömt år på straffskalan. Dessutom måste det vara förövaren som ska flytta på sig, inte den utsatta. Gör man fel ska det kosta. 

Nu hoppas jag innerligen att vi inte ska behöva se fler nyhetssändningar om dessa helt onödiga våldsbrott. Kvinnor och män ska inte mördas i sina hem i Sverige år 2017. Det svenska samhället ska vara bättre än så. 

Nöjd med gårdagen

Visby Igår hade jag förmånen att delta i en panel som är en del av regeringens rådslag kring framtidens cancervård. Det var sex landstings- och regionråd, en patientrepresentant och tillförordnade sjukvårdsminister Annika Strandhäll som deltog. Huvudfrågan var vad vi vill skicka med regeringen för uppdrag för att förenkla och förbättra cancervården. Bland annat skickade jag med att primärvården måste riggas bättre för att klara av att bättre upptäcka cancer tidigt, jag tog upp de stora bristerna inom cancerrehabilitering, de stora bristerna i digitalt stöd till patienterna och att det finns cancercentrum för tjänstemän – men inga för patienterna. Minister Strandhäll tar nu med sig våra inspel till Stockholm. Förhoppningsvis fick vi möjlighet att påverka vården i hela landet i framtiden, det känns bra.

Cancerdagen 2017

Visby dag deltar jag på cancerdagen 2017 som arrangeras av regionala cancercentrum i samverkan på sjukhuset i Visby. Jätteintressant att lyssna på politiker, patienter, proffession och tjänstemän från bland annat socialstyrelsen. Hur ska vården av cancerpatienter styras i framtiden. Kommer de standardiserade vårdförloppen klara det ökande antalet patienter? Hur ska vi kunna korta väntetiderna ytterligare när vårdplatser stängs ner i hela landet?

Vi måste lyssna på patienterna, det är deras behov som räknas. Men också de som jobbar med cancervården. Har de fått rätt förutsättningar? Jag tror att vi måste ta rejäla kliv framåt och jobba mer kring patienternas egna förutsättningar. Ge alla möjlighet att inte bara överleva cancer utan också kunna leva på riktigt efteråt.

 

Nytt fokus på säkerhet

Visby

 

Har ni läst ”Almedalen har fallit”? En roman där terrorister intar Visby och håller hela innerstaden som gisslan. När den kom ut för några år sedan var det en utopi. I år ser vi tydliga spår av att verkligheten närmar sig dikten. Stora betongfundament spärrar alla vägar, funktionärer kollar in och utpassagen, kameraövervakning på evenemangen och mycket större polisnärvaro.
Lite läskigt är det då att vara på seminarie om terrorism här i Almedalen. Forskare i Linköping har tagit fram programvara för ansiktsigenkänning som själva kan registrera misstänkta, och polisen har mobiliserat. Men Erik Lewin som skrivit boken ”Almedalen har fallit” anser att vi är rätt oskyddade. Trösten är att tekniken för att hitta och stoppa terror blir allt bättre. Fler och fler är rädda – även här.
Men förhoppningsvis kan vi snart återgå till ett friare och tryggare samhälle, med bättre lagstiftning, nu teknik och en säkerhetsbransch som kan backa upp polisen.

Nu är vi igång!

Visby/Almedalen Idag vaknade vi upp till ett strålande soligt Visby! Mitt första seminarie var hos East swedens monter, där Östergötland presenterar olika debatter på en mängd teman. Idag var frågeställningen om landsbygden är döende eller om livskraften finns.
Bland annat deltog Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Per Frankelius från Linköpings universitet. Frankelius berättade på ett lite humoristiskt vis om att landsbygdsföretagen, lantbruken och skogsbruken faktiskt ligger före i teknisk utveckling, här är robotteknik och själkörande fordon gamla nyheter. Men vi måste skapa bättre innovationsklimat, tillåta att kommuner löser utmaningar på lite olika sätt och förenkla regelverk, inte minst strandskyddet.
En riktigt bra start på dagen, dels lite roligt men också för att jag som kommer från ett landsbygdslön kan få gå runt och känna mig som en vinnare resten av dagen!

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar