Logga in
Logga ut

Marcus Fridlund (S)

Manligt värre

Mitt sociala medieflöde överöses av hashtagen #metoo. Kvinnor och män som blivit utsatta för sexuella trakasserier av dess olika slag sluter nu upp bakom den nya hashtagen efter avslöjanden om Harvey Weinseins många övergrepp.

Jag beundrar verkligen modet bakom dessa alla inlägg. Jag hade även kunnat göra det lätt för mig och skriva på min facebookstatus hur stolt jag är över alla kvinnor och män som vågar visa upp problembilden. Men det är just det som gör att jag måste skriva ett inlägg här istället (har inte en moralisk kompass stor nog för ett så långt facebookinlägg). 

Jag återkommer till problembilden senare. 
Först måste jag börja med hur förbannad jag är. Under gårdagen och idag har jag läst flertalet skribenters kolumner, och nu har min bägare runnit över. Förminskningen av matchokultur och mansdominans äcklar mig något så oerhört! Tänker inte ens citera någon. Men att få uppropet att handla om en klapp på rumpan, eller klapp på kinden får mig att vilja kräkas. Många har ställt frågan om varför ingen sagt något eller gått ut tidigare. Oj, nu blev det nästan ett citat ändå.

Man kan ju också fråga sig varför knappt några män har satt ut hashtagen? 

Detta är ingen raketforskning för bövelen! 
Vår sociala struktur gör att en man som blivit närmad av en tjej, han har inte blivit utsatt, utan han har blivit raggad på. Oavsett om en hand åkt innanför byxan. Jag kan inte komma på en enda kille i min umgängeskrets som skulle polisanmäla en tjej som på krogen tog honom mellan benen. Matchokulturen gör att det är "coolt". Däremot när han kommer hem, kan han känna sig osäker, ängslig. Fråga sig vad det var som hände. Men där och då, skulle ingenting hända. Personen skulle gå mot sin egna social grav om han anmälde. 

Mitt fokus är inte på kvinnor som utsätter män, eftersom det i statistiken bara handlar om ynka procent. Som politiker får man ju hålla sig till statistik. Så därför flyttar jag fokus på majoriteten. Den tysta majoriteten.
Under mina år som aktiv inom politiken har jag träffat många tjejer som berättat deras versioner om hur de blivit utsatta. Det är inga klappar på kinder eller rumpor, utan ofta sådant som i rätten skulle generera till straff i olika skalor. 
Den vanliga frågan är ju då, varför anmäler man inte?

Inte heller detta är raketforskning. 
De sociala strukturerna är uppbyggda på det sättet att det är inte socialt accepterat att anmäla, speciellt inte om det är någon du känner, eller är bekant med. Det är bara att själv tänka efter och reflektera om hur allt runt omkring skulle påverkas utav en sån händelse. Det är återigen den mansdominerade sociala struktur vi lever i som satt spelreglerna. Reglerna gäller oavsett om du är man eller kvinna. En man förväntas inte bli utsatt, och en kvinna förväntas bli utsatt. Det sociala straffet är densamma för båda könen. 

Det är dags för oss män att riva den fasad som vi satt upp, för vem ska annars göra det? Hur reagerar du själv om din dotter, flickvän, sambo eller fru blir utsatt?
Matchokulturen kommer väl in där igen med svaret: Skulle nita/spöa killen.
Eller? 
Tror inte så va, mest snack och mindre verkstad. 

Vi måste tillsammans inse att problembilden, det är vi män. Vi beter oss inte själva som vi vill bli behandlade. 
Nej självklart inte alla män...
Men många, eftersom mitt flöde på sociala medier strömmar över med #metoo, så vet jag att för varje hashtag ligger det en man bakom den. 

Det har heller ingenting med etnicitet eller bakgrund att göra. Enda gemensamma nämnaren är män. Då får vi män också ta och skärpa oss! Stå upp för kvinnorna! 

Jag struntar i om du kallar sig själv för feminist eller inte, men du kallar dig ju inte för kvinnoförnedrare? Lite anständighet nu om jag får be! 
Jag lovar att göra allt jag kan för att stå upp för kvinnor när jag ser att något händer. Gör du det? Eller står du vid sidan om och ser på? Ta en funderare, diskutera i grupp.
Världen kommer att bli mycket bättre, bara vi alla hjälper till. 

Hur manligt är det att förnedra en kvinna egentligen?

Bostadsprioriteringar

Politiken innebär prioriteringar, och det kan vara obekvämt för en del politiker att faktiskt inse det. Vi socialdemokrater får nu kritik av moderaternas Jon Sjölander för att vi vill prioritera unga på bostadsmarknaden.
Den prioriteringen innebär inte att vi vill knuffa bort någon eller ställa dom utanför. Alla de grupper som Jon i sitt inlägg radar upp, finns redan på bostadsmarknaden och har ofta uppbyggda kontaktnät. Vi anser att det är ett hot mot vår kommun att unga inte får en bostad i rimlig tid, och risken blir större att de lämnar kommunen. 

Vi vågar prioritera, och vårat mål är att kommunen ska fortsätta bostadsbyggandet, och få fler att vilja bygga bostäder. Det kräver ett gediget arbete, och vi axlar den manteln mer än gärna. 

Jag vet inte vad Sjölanders mål är, kan det vara marknadshyror som är hans lösning för ökad rörlighet på bostadsmarknaden? Eller kan det vara att sälja ut det kommunala bostadsbeståndet? Båda delar är ju inte någon främmande moderatpolitik. 

Vi står upp för rätten till bostad, som är grundlagsskyddad.
Vi vill få in fler på bostadsmarknaden, vi vill bygga fler bostäder, och vi vill fortsätta planarbetet för ännu fler bostäder. 

Vi står upp för en trygg bostadsmarknad, emot marknadshyror och emot utsålda kommunala bostadsbestånd. 

Vi står på hyresgästernas sida.

Så hur prioriterar moderaterna? 

Öppna vallokaler

Idag har de första röstlokalerna öppnats, och det är 19 dagar kvar till den stora dagen. 

Jag hoppas att alla utnyttjar sin demokratiska rätt för att påverka i valet. Mitt val är självklart
Jag vill vara med och fortsätta bygga Västervik och Sverige starkt. Vi behöver en socialdemokratisk regering igen för att kommunerna ska ha en chans att klara av det välfärdsuppdrag man är ålagd att göra.

Mot vår politik står skattesänkningar. Det innebär mindre statsbidrag till kommunerna, vilket riskerar stramare kommunbudgetar, och det går ut över de som redan idag har det sämst. Hårda och kalla vindar blåser, och det gäller nu att vi håller ihop. Jag vill inte vara med om ett samhälle som slits isär.

Sen kan jag inte förstå kritiken från moderaternas Elin Landerdahl, på henne låter det som att vi är överbemannade inom kommunens utbildningsförvaltning. Frågan är var har vi för mycket personal? 
Moderaterna i kommunen och sverigedemokraterna står på samma fot, man kritiserar att det är för mycket personal, moderaterna har ännu inte kommit med förslag att skära i bemanningen, men det har sd gjort. Frågan är när moderaternas besked kommer. 

Jag håller fast, att ska vi kunna möta de utmaningar vi ställs inför, och ha ett långsiktigt perspektiv och inte bara för dagen, så måste vi ha personal, ledare, chefer. Alla behövs, och vi måste nog i framtiden tänka utanför boxen och komma på nya lösningar på hur vi ska lösa rekryteringar framöver. Vi kanske behöver omstrukturera oss och arbeta på ett annat sätt i skolans värld. Bara för att media inte längre pratar om lärarbrist, och att vi kommer sakna tusentals lärare framöver i Sverige, så betyder inte det att problemet är borta. 

Ska vi kunna satsa på personal och utbildning, så krävs resurser. Inte skattesänkningar. 

Valet är ditt. 

Vandaler och banditer.

Varje morgon får jag och andra kollegor börja med att ta ett varv runt om i kommunen och inspektera vilka valaffischer som blivit förstörda under natten. De blir klottrade på, omkullkastade, stulna och sönderrivna. Så himla tröttsamt. Är demokratin inte mer värd för en del? 

Vi polisanmäler numera all vandalisering. Men all tid, ideella krafter som arbetar med plakaten, så mycket tid man kunde lägga på annat. Förhoppningsvis upphör det snart, och nyhetens behag går över. För det kostar pengar, och kraft. Medel vi skulle kunna lägga på nyttigare saker. 

Annan vandalism under natten var bilbränder i västsverige. Så många oskyldiga människor som drabbas av några få idioter. Positivt är att polisen har identifierat flera av dom. Jag litar på att myndigheterna gör allt de kan för att få stopp på dessa gäng. 

Ingen form av vandalism ska accepteras, det göder otrygghet, och det är målet för dessa krafter. 

Tillsammans håller vi ihop samhället. 

Populismen flödar!

Sverige brinner. Bokstavligen och inte så som vissa individer fått det att låta de senaste åren. Vi har under denna torkan stora skogsbränder och många människor blir av med sina hus och hem. Jag blir uppriktigt förbannad av att läsa i både nyhetsmedier och sociala medier hur partiföreträdare och officiella partikonton på sociala medier vräker ur sig de ena dumheterna efter de andra. 
Vi har hundratals män och kvinnor som outtröttligt arbetar med livet som insats för att bekämpa bränderna. Att under denna tiden se vissa jämföra subventionerade elcyklar mot att Sverige inte äger egna brandflyg är ju så urbota dumt att man häpnar. Det är bara ett i raden av exempel jag läst de senaste dagarna. 

Brandflyg är påväg till Sverige, om de inte redan är här. Brandflyg som vi faktiskt äger! "-Det gör vi ju inte alls!" Skriker nog någon stackars människa som inte läser bägge sidorna på myntet innan man lägger ut sina åsikter på nätet. 
Jo vi har brandbekämpningsflyg, eftersom vi är med i EU, så har vi tillgång till en rad hjälpmedel vad gäller räddningsmaterial. De Italienska flygen ägs av EUs gemensamma civilskydd. 
Så snälla, sluta dela falsk information. 
Visst kanske vi skulle ha egna flyg? Men det kommer att kosta därefter. Jag tycker den gemensamma lösningen inom EU är bättre. En tankeställare kanske till er som vill träda ur EU. 

Sen tycker jag det är pinsamt att en del partier nu kräver att riksdagen ska sammanträda och debattera bränderna. Det är ju alla de hundratals män och kvinnor runt om vårt land som släcker bränderna. Inte politiker i talarstolen i riksdagen. Väx upp. 

Vecka del 2

Tog mig ett tag till att komma till skott med del 2 märkte jag. Men så blir det ibland, att man helt enkelt inte känner för att skriva i perioder.

Men här fortsätter jag mina upplevelser från almedalsveckan. 

Under torsdagen gick vi efter lunchtid en mångfaldsparad. En reaktion mot nazismen och rasismen som tagit plats. Det var fantastiskt att se hur många som slöt upp i leden. Vi visade att om vi sluter ihop, tillsammans, så ska demokratin och kärleken segra mot protektionism och antidemokratiska makter. 

Ett par seminarier senare så var det dags för Stefan Löfven att hålla sitt tal. Lars Winnerbäck värmde upp publiken i parken, och det med bravur. Har väl egentligen inte varit något större fan av Lasse W genom åren, men han har några riktigt bra texter. 
Stefans tal var nog det bästa jag har hört från honom. Det var ideologiskt, samlande, och en påminnelse om vad valet i höst handlar om. Det kommer att bli en folkomröstning om välfärden. Den mest högerorienterade och konservativa regering Sverige har haft i mannaminne, eller fortsatta satsningar på välfärden. 

Man märkte att det mesta av veckans krut läggs mellan måndagen och torsdagen. För redan på fredagen började många organisationer och företag packa ihop. Det fanns ett par bra seminarier att gå på, men de blev allt färre mot slutet av veckan. 

På lördagen fanns det i programmet i princip bara ett seminarie jag kände var värt att gå på. Det handlade om yttrandefrihet, nationalism och rasism. Kom ca 20 minuter innan det började, men det var redan fullt. Nästan alla som var i Visby som inte tillhörde sd ville gå på det. (lördagen var sds dag i almedalen.) Fick istället ladda inför Sveriges match mot England som spelades under eftermiddagen. Matchresultatet vet ni ju. 

Söndagen kom, vi städade ur lägenheten och drog ner till Almedalsparken för att se de sista packa ihop. Programmet var inte späckat om man säger så. Lyssnade på lite partiledarintervjuer, söndagen var MPs dag. När eftermiddagen kom, så hoppade vi på vår färja mot fastlandet igen. 

Veckan var intensiv i början, massa grymt intressanta seminarier och lärdomar att ta med sig hem. Argument och fakta, en mängd organisationer att fortsätta hålla koll på. Det här med att hela veckan är ett enda stort rosémingel kan jag ju konstatera är en sjukt snedvriden bild, som många använder sig av som inte ens läst det minsta på vad som faktiskt pågår. Det är absolut lobbyisternas paradis, men tänkande och kloka människor kan ju själva selektera vad man vill ta till sig. Jag hoppas att politiken fortsatt får dela utrymme med företagen och organisationerna. Det är inte ofta vi får tid att samtala tillsammans i det offentliga rummet och dela tankar om framtid och nutid. Sålänge vi kan skilja på politiken och företagen så kommer jag förmodligen att närvara under veckan i framtiden. 

Fritidspolitiker som numera är gruppledare för socialdemokraternas fullmäktigegrupp i Västervik. Jag är en 90-talist som brinner för samhällsutveckling och allas rätt till ett rikt och meningsfullt liv.
Sitter i barn- och utbildningsnämnden och miljö - och byggnadsnämnden.
Mitt politiska engagemang tog fart efter valet 2010.


Förutom kommunala förtroendeuppdrag så har jag en hel del internpolitiska uppdrag. Utöver mina politiska uppdrag så arbetar jag på Stegeholmsverket i Västervik


I min blogg skriver jag om politiska tankar blandat med mina egna uppfattningar om ämnet.
Åsikterna jag framför är mina egna och ingen annans, och ingen annan behöver heller svara för dem. 

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar