Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Graven har fått en minnessten

Röde Frans grav var länge omärkt men nu har den fått en rejäl och fin minnessten. En minnesceremoni hölls igår, påskdagen den 16 april, vid graven på Nya kyrkogården i Västervik. Arrangör var Västerviks Socialistförening vars ordförande Johannes Regell höll tal. Det gjorde även författaren Ingemar Sjöö, som skrivit om hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
På minnesstenen kan vi läsa om Frans Johan Gustafsson och hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
Frans Gustafssons barnbarnsbarn Zandra Lindström till höger vid graven.

Röde Frans grav
Från minnesceremonin på påskdagen, Johannes Regell håller tal.

Röde Frans grav
Äldre bild på Frans Gustafssons grav. Fotot från Zandra Lindström.

Vid minnesstunden träffade jag Zandra Lindström och hennes familj. Hon och hennes två syskon är barnbarnsbarn till Röde Frans, Frans Johan Gustafsson, och hans hustru Ellen Stam. Tidigare har jag intervjuat Zandra men vi hade inte träffats, så det var roligt att ses.

Från början fanns det förstås en gravsten på Frans Gustafssons grav, men gravrätten har gått ut för länge sedan och stenen därför tagits bort. Den nya stenen är inte en gravsten utan en minnessten, med information om vem han var och hans betydelse i vår historia.

1917 var det ett helt annat politiskt läge i Sverige än det är idag. Först 1918 beslutades om allmän och lika rösträtt men det dröjde till 1921 innan det började tillämpas. Tidigare fick män rösta i förhållande till inkomst, kvinnor inte alls. Kvinnor var fortfarande inte myndiga om de var gifta, då var de underställda mannens förmyndarskap. Detta ändrades också 1921.

Frans Gustafsson var socialist och syndikalist, en viktig agitatör inom arbetarrörelsen och flitig medverkande i Syndikalisternas tidning. Syndikalisterna hade som fackförbund en stark ställning i Västervik vid denna tid. Efter hans död 1918 skrevs en nekrolog i tidningen Syndikalisten, bland annat kan vi läsa om Röde Frans att det "var en stridens, kampens och det rastlösa iverns liv som slöt sin bana".

Idag spelar arbetarrörelsen inte lika stor roll, trots stora klyftor i samhället, och dess historia är inte lika ihågkommen nu som den var för någon generation sedan. För dagens unga tror jag att kunskapen om arbetarrörelsens betydelse och det den uppnådde inte längre är så stor. Men i år får 1917 års historia mycket uppmärksamhet, vilket den verkligen förtjänar.

Min senaste artikel i VT om hungerupproret.

Mina tidigare blogginlägg om Röde Frans och hungerupproret i Västervik 1917:
Om hungerupproret.
Om Röde Frans och varifrån han kom.
Om arbetarkommittén.

Ola Larsmo om hungerupproret 1917 (i DN).
Om potatiskravaller i Stockholm (i DN) Läs mer om detta.

Om 1917 års historia hos Stockholms stadsarkiv.

 

Byken vid bruket

byk

Så här kunde det gå till att tvätta förr i tiden, innan det fanns tvättmaskiner. Ett hårt slit i förmodligne ganska kallt vatten.

Bilden är tagen vid Överums bruk 1902 av fotografen Johan Emanuel Thorin från Åtvidaberg. Med den vann han femte pris i Svenska Turistföreningens Pristävling 1902. Bilden finns publicerad i Digitalt Museum och originalet finns i Tekniska Museets samlingar. Jag råkade få ögonen på den när jag sökte efter en annan bild.

Det kan vara bra att bli påmind ibland om äldre tiders vardagsslit och de livsvillkor som gällde förr. Att få vardagslivet att fungera kunde nog vara ett heltidsarbete. 

Festligt, folkligt, fullsatt

Ja, det kan en verkligen säga om Släktforskardagarna som hölls i Halmstad i helgen, mässan där många av Sveriges släktforskare samlas. I år slogs besöksrekord med 5375 besökare. Vi som var där hade väldigt trevligt tillsammans, roligast är mötena med andra människor.

Litet axplock bland mina bilder från helgen:

Halmstad
Det var kö till DNA-testning.

Halmstad
Hallands Släktforkarförening var arrangör, och gjorde det mycket bra.

Halmstad
En av utställarna var föreningen Släktdata, som har många användbara register på sin hemsida.

Halmstad
Själv arbetade jag i Rötterbokhandeln och tog den här bilden på kollegor och kunder.

Halmstad
Dagen före mässan hölls släktforskarförbundets årsstämma.

Jag blev intervjuad om min nya bok.

Boken är klar!

Hela våren har jag jobbat intensivt med en bok och nu är den klar. Jag har skrivit och gjort layout. Det är en handbok för släktforskare om hur man forskar om sjöfolk. Att få sedan tryckt och färdig är verkligen en speciell känsla.

Boken ges ut av Sveriges Slätkforskarförbund och börjar säljas nu i helgen, på Släktforskardagarna i Halmstad. Sedan ska den kunna beställas från Rötterbokhandeln.

Den handlar framför allt om sjömanshusarkiven och de handlingar som finns där men också om många andra källor. Ett kapitel berättar om lotsar och fyrvaktare, som vi haft en hel del här i trakten. I boken använder jag flera exempel från Tjust, både bland sjömän och andra.

sjöfolksbok

sjöfolksbok

sjöfolksbok

Läs om skilsmässor

Om du inte redan känner till det kan jag tipsa dig om att domkapitlets protokoll från Linköping är digitaliserade och finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida. Sök på "Linköpings stift domkapitel" i Nationella Arkivdatabasen (NAD) och välj enbart digitaliserat material så hittar du det. Abonnemang krävs för att se bilderna.

Socknarna i Tjust ingår i Linköpings stift. I det digitaliserade arkivet finns protokoll från år 1600 till år 1860.  

I domkapitlet behandlades och beslutades om en mängd olika ärenden. För släktforskare är det kanske främst beslut om skilsmässor som är intressanta. Det var då en kyrklig fråga och så kallat skiljobrev krävdes från domkapitlet innan en skilsmässa kunde bli verklighet. Även skrivelser om oenighet mellan makar kan förekomma och klagoskrifter från församlingsbor som inte är nöjda med sin kyrkoherdes beslut. Annat handlar om tillsättningar av tjänster och allt möjligt som rör församlingarnas och stiftens verksamhet.


28 maj 1859, paragrafen börjar på en sida och fortsätter på nästa: "Uppå gjord ansökning beslöts att skiljobrev skulle under denna dag utfärdas för fästehjonen skräddaren Nils August Solberg och Carolina Sandström från Hjorted, emellan vilka hävd under äktenskapslöfte förevarit." Vid den här tiden var trolovning lika juridiskt bindande som vigsel och ville ett par upphäva sin trolovning fick de be domkapitlet om lov. Förmodligen har det vid ett tidigare sammanträde behandlats varför de vill separera men att domkapitlet då gett dem betänketid. Källa: Riksarkivet, Domkapitlets i Linköping t.o.m. 1989-06-30 arkiv, Protokoll, SE/VALA/00506/A I a/103 (1859-1860), bildid: C0074273_00029.


Det äldsta bevarade protokollet är från april år 1600. Här verkar det handla om en Peder Nilsson i Söderby. Källa: Riksarkivet, Domkapitlets i Linköping t.o.m. 1989-06-30 arkiv, Protokoll, SE/VALA/00506/A I a/1 (1600-1632), bildid: C0074171_00027.

De bodde på Rågö, del 2

Rågö
Bild: Ingrid Johansson-Hjortvid, 2015.

Efter förra veckans djupdykning i Rågös befolkning på 1600- och 1700-talet har jag inte riktigt kunna släppa tankarna på ön. Hur det var med Anders Persson har jag ännu inte forskat vidare om, däremot lite om mer sentida öbor.

De sista bofasta var familjerna Jansson och Wilhelmsson. De flyttade från Rågö någon gång mellan 1950 och 1960, troligen runt 1960 enligt folkräkningen det året. Deras boningshus står kvar och är idag gästboende. På Rågös hemsida finns bilder på husen.

Familjen Wilhelmsson bodde på Rågö i fyra generationer. Först på plats var Wilhelm Andersson som flyttade hit 1887. Då var han ogift men gifte sig året därpå med Anna Karolina Wiström som bodde med sina föräldrar och syskon på Horsö. 1889 föddes deras son Gusten på Rågö.

husförhörslängd
Från husförhörslängden. Bildkälla: Arkiv Digital, Loftahammar (H) AI:16 (1881-1890) Bild 241 / sid 230.

Anna Karolina var född 1868 på Vinökalv. Wilhelm var 19 år äldre, född 1849 i Vida i Lofta socken. När han kom till Rågö var han alltså 38 år och hade redan levt en stor del av sitt liv. 20 år gammal begav han sig ut i världen och första destinationen var Tyskland där han stannade i nio år. På den tiden var det inte ovanligt att svenska ungdomar begav sig till Tyskland som gästarbetare. Sedan var han till sjöss några år och de sista sex åren före inflyttningen på Rågö var han i Amerika, har prästen antecknat. En äventyrlig man, verkar det som. Vad som fick honom att komma hem igen kan en ju fundera på.

Den 2 december 1887 anmälde han sig hos prästen i Loftahammar som inflyttad på Rågö. Den 26 januari 1888 tog Wilhelm och Anna ut lysning. Den 24 mars 1888 stod bröllopet. Hade han kanske varit hemma på besök från Amerika och de hade lärt känna varandra? Eftersom Wilhelm kom från Amerika och prästen inte visste om Wilhelm var gift redan fick två betrodda församlingsbor intyga att han var ledig till äktenskap.

När de gifte sig var Wilhelm hemmansägare, han ägde alltså då sin gård på Rågö, på 1/8 mantal. Gården köpte han av Anders Wiktor Jansson som flyttade till Askerum med sin familj. Kanske hade Wilhelm någon anknytning till Rågö i tidigare generationer. På Rågö bodde då ytterligare tre familjer.

1892 föddes Wilhelms och Annas dotter Astrid Amalia och 1898 sonen Karl Oskar. Några fler barn verkar de inte ha fått. Wilhelm dog 1912. Hustrun Anna Karolina ärvde halva gården och de båda myndiga barnen Gusten och Astrid ärvde var sin fjärdedel. 1915 gifte Anna om sig med sjömannen Oskar Alfred Johansson från Lofta och han blev därmed delägare i gården. Han var född 1865 och alltså 50 år då.

1916 gifte Gusten sig med Judit Andersson, född 1895 i Loftahammar. Det verkar som om Gusten blev brukare av gården då, om jag tolkar prästens anteckningar i församlingsboken rätt. Innan dess arbetade han som fiskare. 1918 föddes deras dotter Elny.

Gustens bror Karl Oskar dog 1916, av vatten i lungsäcken. Systern Astrid flyttade hemifrån 1918 då hon gifte sig. Annas nye make dog redan 1922. Anna bodde kvar på Rågö fram till sin död 1947.

Gustens och Judits dotter Elny gifte sig 1943 med Gunnar Roland Jonsson från Lofta och de fick en dotter 1946. Familjen bodde kvar på Rågö till någon gång på 50-talet och flyttade då till Östergötland. Elnys dotter var alltså fjärde generationen på Rågö i den här släkten.

Gusten dog 1968, och hade då adress Parkhyddan, Loftahammar. Judit levde till 1990, hon bodde då i Raspestad i Linköping.

Gustens syster Astrid gifte sig 1918 med Henrik Jansson, född 1893 i Löksundet i Loftahammar. 1926 bodde de på Södra Malmön, de hade fått döttrarna Asta och Eva och Henrik arbetade som skeppare. Det året flyttade de till Rågö, så Astrid flyttade hem igen. 1933 lämnade den förre arrendatorfamiljen Halling ön och då blev Henrik och Astrid arrendatorer av Annas andra gård. Om Astrid då också var ägare av gården framgår inte av församlingsboken. 1960 lämnade de ön och flyttade till adressen Rosavilla i Loftahammar. Astrid levde till 1975 och Henrik till 1988.

På Rågö bodde också Folke Sunesson, som var dräng hos Gusten. Han flyttade från ön 1946 då han gifte sig. Det fanns även fosterbarn i de två familjerna.

Jag har valt att inte namnge personer som är födda så pass långt in på 1900-talet att de kanske fortfarande lever. Är det någon av er läsare som är någon av dessa så hör gärna av dig, det vore roligt.

Alla uppgifter här kommer från offentliga arkiv, från Loftahammars kyrkoarkiv och från de två folkräkningarna 1950 och 1960.

laga skiftet 1870
Skifteskarta från 1870. Husen är inritade som rektanglar på den vänstra delen av kartan, där byn ligger. Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar