Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Kyrkböcker från Gammelsvenskby

Här om dagen fick jag en fråga om kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns tillgängliga. Och det gör de. Åtminstone en del, för kanske finns det fler. Jag vet att det i Västervik finns folk med rötter i Gammelsvenskby, och kanske någon mer som funderat på detta.

Kyrkböckerna från Gammelsvenskby finns digitaliserade hos Riksarkivets digitala forskarsal Svar. Sök dem via NAD, som jag gjort. Har du konto på Svar kan du se dem direkt, annars får du vänta till 1 februari när Svar blir avgiftsfritt.

Gammelsvenskby
Detta är en lista över folket som bor i Gammelsvenskby, alltså motsvarande svenska husförhörslängder men inte med lika utförliga uppgifter. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/4 (1795-1876), bildid: J0000052_00042.

Gammelsvenskby
Barn födda i Gammelsvenskby 1894. Bild från Riksarkivet, bildkälla: Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, Gammalsvenskbys kyrkoarkiv, SE/ViLA/23094/5 (1892-1906), bildid: J0000053_00006

Simsons historia

Simson
Foto från Sjöhistoriska Museet. Kanske är bilden tagen i Stockholm.

Om du går på Restaurang Simson i Västervik i sommar kanske du funderar över båtens historia. Fartyget byggdes 1914, på Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Namnet då var Avance I. 1936 såldes hon till Simon Carlsson i Stockholm och fick namnet Bo Simson, som senare alltå blivit bara Simson.

Simson har gått i trafik i Stockholms skärgård, transporterat värnpliktiga under andra världskriget och gått på Vänern, med grundstötning i Karlstad 1981. Även året därpå blev det en grundstötning, då i Öresund.

1986 köpte bröderna Rais Simson och hon blev restaurangbåt här i Västervik. Kanske minns du tillbudet den första vintern efter millennieskiftet, när hon sjönk vid kajen den 29 januari. Men hon reste sig igen och flyter fortfarande i Gamlebyvikens vatten, 104 år gammal.

Läs mer i detalj om Simsons historia.

Medeltidsbyggnaden står kvar

Törnsfalls kyrka

Törnsfalls kyrka är den allra äldsta kyrkan i Tjust, den enda från medeltiden som ännu är i bruk. Det vet nog många av er. Den står mäktig på sin kulle fortfarande efter 800-900 år. Det går att förstå varför människorna då valde den här platsen. Så känns det idag, även om landskapet givetvis förändrats dratiskt sedan 1100- och 1200-talet.

Här om dagen hade jag anledning att besöka Törnsfalls kyrkogård för att leta efter en grav. Det går inte att undgå att känna den gamla kyrkans närvaro även när jag gick med blicken på gravstenarnas namn. Det är fint att kyrkan fått behålla sin medeltida prägel och inte fått vit beklädnad som de flesta yngre kyrkor.

Det är tornet som ska ha tillkommit på 1100-talet. Resten av kyrkan är yngre, även långhuset i sten. Tidigare var det oklart om tornet byggts redan på 1100-talet eller på 1200-talet, men numera uppger Riksantikvarieämbetet att det är från 1100-talet. Sedan har ändringar skett flera gånger, både utvändigt och invändigt. Bilder från omkring förra sekelskiftet finns på Törnsfalls hembygdsförenings hemsida.

1989-1990 gjorde min dåvarande man, jag och två andra kollegor ett uppslagsverk om Sveriges alla kyrkor (Våra kyrkor, utgiven 1990). Där har vi beskrivningar och bilder av 2574 kyrkor i Sverige. Själv skrev jag om ungefär 800 av dem. Det slog mig då vilken historisk skatt kyrkorna är, inte minst de äldre.

Kyrkorna är kanske de enda byggnaderna som du kan veta att din släkting faktiskt har varit inne i, i alla fall de människor som växte upp. Även de små barnen togs till kyrkan bara några dagar gamla, om de inte nöddöptes. Alla konfirmerades, alla hade kyrkoplikt, dvs att gå på gudstjänsterna på söndagar. Jag undrar om det fanns någon vuxen person förr i tiden som aldrig hade besökt sin kyrka? Själv är jag inte så kyrksam av mig men ser man kyrkan i ett vidare perspektiv får den en större betydelse.

Många kyrkor i Sverige är förstås så nya att de inte fanns när våra gamla släktingar levde. Ibland finns det en ruin kvar, som till exempel i Gamleby, Edsbruk och Ukna. Av kyrkorna i Tjust är Odensvi, Loftahammars, Östra Eds, Tryserums, Hjorteds, Hallingebergs, Blackstads och Västrums kyrkor från 1700-talet. Sta Gertruds kyrka i stan är ju som bekant från 1400-talet. Resten är 1800-talskyrkor, förutom St Petri kyrka i stan som byggdes alldeles i början av 1900-talet.

De allra flesta begravdes också på kyrkogården där de bodde vid sin död. Många gravar är ju återtagna av församlingen när gravrätten upphört och gravstenarna är borta men graven finns ju kvar. Visst fanns det en och annan som drunkande och aldrig begravdes eller som avrättades och begravdes på galgbacken eller tog sitt eget liv och begravdes i skogen. Men de är få jämfört med alla dem som är begravda intill våra kyrkor. I äldre tider begravdes ju även många inne i kyrkorna.

Jag önskar er alla en fin midsommar!

Hundraårsjubileum

Huset vi bor i byggdes 1918, så vi borde väl fira lite i år, vi som bor här. Då byggdes det som arbetarbostad på Helgerums gods. 1925 styckades godset upp och såldes. Slottet med slottsträdgården köptes av makarna Cahier, operasångerskan från USA och hennes svenske make. Huvudgården blev Helgerum Berggård och köptes av Knut Nelson från Blekinge. Knut och Alma Nelson (som då hette Nilsson) kom hit med sina nio barn. Två till föddes här och idag bor barnbarn och barnbarnsbarn kvar i trakten.

När familjen Nelson flyttade hit gjordes huset om till familjebostad och blev gårdens mangårdsbyggnad.

Helgerum
Så här ser huset ut idag.

Från början bestod huset av fyra lägenheter, två på nedervåningen och två på övervåningen. De nedre bestod av två rum och kök med tambur och garderob. De övre bestod av ett rum och kök, fast egentligen var de lite större än så. Innanför köket, under snedtaket, fanns ett litet rum till som förmodligen användes som barnrum.

För ungefär 40 år sedan blev det lägenheter igen i huset, men tre i stället för fyra (eller möjligen två lägenheter som sedan ändrats till tre). Gården hade sålts och nye ägaren bodde på annat håll. Nu blev det hyreslägenheter för vem som helst för på gården fanns det inte längre något behov av arbetarbostäder. Vi hyr en av dessa tre lägenheter idag, och delar huset och trädgården med grannarna i de andra två lägenheterna. På köpet har vi fått extremt trevliga grannar.

1918 byggdes två hus som arbetarbostäder på Helgerum. Det andra är något mindre i dimension men hade också fyra lägenheter och ser nästan likadant ut. Det byggdes på en plats som idag är på andra sidan landsvägen, men då gick inte vägen där den går nu så det ingick mer i den samlade gårdsbilden då än idag. Detta hus byggdes på platsen för ett äldre gårdshus och kallas fortfarande för Gammelgården.

Helgerum
Gammelgården idag.

Det huset var flerfamiljshus betydligt längre än huset vi bor i. Hur länge vet jag inte riktigt men det hade i alla fall stått öde ett tag när Åke Wiman och hans hustru Anlis köpte det 1980. Åke Wiman gick bort 2014, 92 år gammal.

Vilka som bodde i husen från början vet jag inte. 1920 fanns det nio arbetarfamiljer på Helgerum och vilka som bodde var framgår inte av församlingsboken. I en del av familjerna fanns det många barn. Är det någon som vet vem som bodde i vilket hus så skulle jag gärna vilja veta det.

Kyrkan föll med ett brak i Gärdserum

Gärdserums kyrka ser ut som en riktig krokan uppe på sin kulle. Som en vit gräddbakelse. Så har kyrkan stått sedan 1857.

Gärdserums kyrka

1800-talet är kyrkobyggandet storhetstid i Sverige. Då revs många gamla kyrkor och nya byggdes. De gamla medeltida kyrkorna ansågs uttjänta, de var små och räckte i många fall inte till att hysa en växande befolkning. Så var det i Gärdserum där kyrkostämman 1849 beslutade att bygga en ny och större kyrka. Åtta år senare var den klar och till stor del bekostad av donationer. Gärdserums socken hade då 2600 invånare. Så många får långt ifrån plats i kyrkan, snarare runt 500, trots att det förr rådde kyrkoplikt. Man skulle gå till kyrkan. Skulle du inte hitta platsen där dina förfäder bott så kan du i alla fall vara så gott som säker på att de varit inne i sin kyrka, troligen många gånger.

Den gamla kyrkan i Gärdserum revs och idag finns inga spår kvar av den på platsen. Den låg precis framför den nuvarande kyrkan, mot landsvägen, och revs innan den nya byggdes. Rivningen startade med klockstapeln och i januari 1854 revs kyrkobyggnaden. Då hade alla stödjepelare kapats av, man hade fäst kedjor vid väggarna och 25 man drog samtidigt i kedjorna. Då brakade det ordentligt när den gamla stavkyrkan gick upp i damm och rök. Detta kan man läsa om i broschyren som finns i kyrkan.

Gärdserums kyrka ska vara den nordligaste i Tjust härad och därmed den nordligaste i landskapet Småland. Dock tillhör Gärdserums församling Östergötlands län. Själv har jag inga anor i trakten men flera andra släktforskare har sina gamla släktingar begravda här.

Den gamla kyrkan är dokumenterad och beskriven av både den dåtida kyrkoherden Nils Lorentz Kastman och av hans samtida konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. Därför kan vi få en ganska god bild av hur den såg ut.

Gärdserums kyrka
I ett skåp i kyrkan finns en modell av den gamla medeltidskyrkan i Gärdserum.

Gärdserums kyrka
För inte så länge sedan hittades denna stock utanför kyrkan. Den användes i den gamla stavkyrkan och har kunnat tidsbestämmas till år 1266.

Gärdserums kyrka
Krucifixet kommer från den gamla kyrkan.

Gärdserums kyrka
Den här gamla dörren kommer från den gamla kyrkan.

Gärdserums kyrka
Liksom klockan på väggen.

Gärdserums kyrka
Kanske även kistan är från den gamla kyrkan.

Alla foton är mina egna, tagna idag den 29 maj 2018.

Torp och backstuga

Nyhägn
Torpet Nyhägn under Kilmare i Gladhammars socken. Eget foto.

Många släktforskare funderar kanske på vad det är för skillnad på torp och backstuga. Och var en backstuga verkligen ingrävd i en backe? Nej, så var det inte.

Gränsen mellan torp och backstuga är inte glasklar men i princip är ett torp ett mindre hus med odlingsbar mark och en backstuga är ett mindre hus utan odlingsbar mark.

Backstugan kallas backstuga för att den står på bar backe, det vill säga utan mark. En liten kålgård kunde höra till backstugan och kanske så mycket mark som vi idag har till en normal villatomt eller ett radhus. Backstugorna byggdes som regel på en bys allmänning, det vill säga mark som inte odlades av en enskild gård utan i stället kunde vara betesmark för byns kreatur.

Torpet hade mark på en gårds ägor, oftast den sämsta jorden. Torparen betalade sitt arrende genom dagsverketn på gården, för bonden var det alltså ett sätt att skaffa sig arbetskraft utan att behöva föda familjen.

Vid mitten av 1800-talet fanns det ungefär 100 000 torp i Sverige, bebodda av omkring en halv miljon människor, eller en sjundedel av invånarna.

Ett torp kunde förvandlas till backstuga om gårdsägaren tog tillbaka torpmarken. En backstuga kunde utvecklas till ett torp om backstugusittaren fick möjlighet att uppodla jord kring stugan. Detta finns det åtskilliga exempel på i husförhörslängderna.

Står det ett T eller ett B i husförhörslängden betyder det som regel torp eller backstuga. Många hus som vi idag skulle kalla villor kallades förr backstuga och senare lägenhet. Det var hus som bara byggdes för att vara bostad åt till exempel en lönearbetare som inte bodde på sin arbetsplats. Detta blev vanligt under industrialiseringen.

Källa till uppgifterna om torp och backstugor är boken "Torp, torpare och torpinventeringar" utgiven av Sveriges Hembygdsförbund 2015. En mycket intressant bok som berättar om både husen och människorna, torparkontrakten och hur man gör en torpinventering.

Ingatorp
Backstugan Nyhemmet i Ingatorps socken utanför Eksjö. Foto: August Christian Hultgren 1914. Då bodde fattighjonet Johanna Petersdotter och hennes dotter Matilda Sofia Johansdotter i stugan. Bild från Östergötlands museum.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar