Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Stinsen Segerman i Verkebäck

(Nu blir jag riktigt irriterad på systemet. Av misstag har en bild hamnat som bildspel i stället för i texten och varje gång jag försöker rätta felet så ökas bildspelet på i stället. Ni får ha överseende med det tillsvidare).

Idag var fotografen Ilkka Ranta och jag i Verkebäck för att göra reportage om Tomtetåget. Tjustbygdens Järnvägsförening kör med ånglok så att barn från Västervik kan komma till Verkebäck och träffa tomten, en tradition sedan några år tillbaka. Tomten tar emot i den gamla byk- och bakstugan vid Verkebäcks station. Stationsbyggnaderna byggdes när järnvägen drogs fram här 1878, berättade Daniel Niklasson i järnvägsföreningen.
Givetvis blev jag nyfiken på vem den förste stinsen i Verkebäck var. Vi hittar honom på sidan 338 i Gladhammars husförhörslängd AI:17 1876-1880.

 HflGladhammar

Källa: Gladhammar AI:17 1876-1880 sid 338 Arkiv Digital

 

Stins är en förkortning av stationsinspektor. Gustaf Wilhelm Segerman blev stins i Verkebäck 1878, då 44 år gammal. Hans hustru hette Maria Amanda Petersson och de hade med sig sonen Karl Gustaf Wilhelm och dottern Anna Maria, alla födda i Stockholm.

Verkebäck

Stationshuset i Verkebäck. Troligen bodde stinsen med sin familj på övervåningen. Vagnen till vänster är full med ved, för att elda ångloket med.

Verkebäck2

Kanske var det så här det såg ut på stationen i Verkebäck, när ångloket kom dundrande in på stationen 1879. Hur gammalt detta lok är vet jag inte. PS den 21 december: Nu har jag fått veta att loket är från 1919.

 

Troligen var inte järnvägsstationen klar förrän 1879 för det är detta år som familjen Segerman kommer hit, inflyttad från Hjorteds socken i juli 1879. Där har han varit materialförvaltare på Ankarsrums bruk, och innan dess bott i Växjö.
De stannar inte länge i Verkebäck, redan efter åt blir han handlare i Böljerum men återvänder 1882 till Verkebäck, den här gången som handlare.

Under året i Verkebäcks stationhus har säkert Maria Amanda bakat och bykt flera gånger i det lilla huset som nu är tomtehus under advent. Den stora spisen med murstock upptar en stor del av husets inre och här finns en rejäl bakugn. Det mesta ser ut att fortfarande vara intakt i huset.

Verkebäck3

Tomten Lennart Jacobsson satt i den gamla bak- och bykstugan och väntade på barnen i förmiddags. I den rejäla spisen har nog en hel del bröd bakatd under årens lopp.

 

Det blev bara ett år som stins för Gustaf Wilhelm Segerman. Kanske var det ett rastlöst par. 1887 flyttar de till Stockholm igen, och kommer då från Söderhamn. I Stockholm flyttar de runt på flera olika adresser och Gustaf Wilhem är åter igen materialförvaltare, nu vid Statens Järnvägar. 1904 bär det av till Huddinge församling, och till slut Sollentuna, där Maria Amanda dör 1907 och Gustaf Wilhelm 1913.
Arbete i statens tjänst var en tradition i den här familjen, åtminstone i en generation bakåt. Den 16 maj 1834 föds Gustaf Wilhelm i Kungsholms församling i Stockholm, där hans far Gustav Jacob Segerman är extra ordinarie tullvaktmästare. Hans mor heter Anna Christina Carlström.
Maria Amanda föds i Hedvig Eleonora församling den 15 april 1835. Hon har en tvillingbror, deras föräldrar är skomakaremästaren Johan Jacob Petersson och Anna Catharina Stenbom.
Jag kan inte undanhålla er denna vackra födelsenotis från Hedvig Eleonora.

Hedvig Eleonora

Källa: Hedvig Eleonora CI:19 1831-1840 sid 263 Arkiv Digital

Cornelius på Åby

Åby herrgård
Bild på Åby herrgård tagen i tisdags (2 oktober). Egen bild.

Åby herrgård i Gamleby känner du säkert till. I huset finns bibliotek, fritidsgård och samlingslokaler. Men så har det ju inte alltid varit.

Den nuvarande herrgårdsbyggnaden byggdes 1873-1874, delvis av rester från den då rivna gamla kyrkan i Gamleby. Det var köpmannen Hans Henric Cornelius som lät bygga det nya corps-de-logiet (mangårdsbyggnaden) till sig och sin växande familj. Han var en driftig karl som kommit till Gamleby som bodbetjänt, blivit handlare och kommit upp sig i samhället. Så vitt jag förstått stod han bakom en hel del av Gamleby köpings utveckling under sina år här.

Hans Henric Cornelius
Porträttet på Hans Henric Cornelius hänger i trappan inne i herrgården.

Hans Henric Cornelius var född i Tuna 1819, son till fjärdingsmannen Sven Cornelius och sonson till skräddarmästaren Johan Cornelius. Ursprungligen kom släkten på fädernet från en tysk korpral. 1846 var han 27 år och flyttade till Gamleby från Hjorted. Året efter kom hans sex år yngre kusin Olivia Sofia Cornell, också född i Tuna, för att bli piga hos honom. Hennes far Johannes Cornell var bror till Sven Cornelius. Kanske var de två sambo redan då för 1851 gifte de sig, ett par månader innan äldste sonen föddes. Då hade de först bott i kvarteret nr 29 (dagens adress är Torget 7) och sedan i nr 23 (jag tror det är Hamngatan 6 eller 8 idag), en fastighet som Cornelius då köpt.

Hans Henric och Olivia Sofia fick sex barn:
Albert Henric, född 1851-12-15
Stina Hildegard Olivia, född 1854-01-15
Jean Christer Hugo, född 1857-06-02
Arthur Edward Jacobus, född 1859-07-25, död 1860-09-23
Henrika Sofia Mathilda, född 1864-12-20
Gerda Hildur Maria Lovisa, född 1868-05-10, död 1869-01-09

Det här var en släktkär familj för i hushållet ingick en hel del släktingar. Olivia Sofias mor, änkan Anna Lovisa Cornell född Hammarquist 1796, flyttade in 1853 och var kvar fram till sin död 1878. Hans Henrics far, änkemannen Sven Cornelius född 1787, flyttade in 1857 och var kvar till sin död 1865. Dessutom ingick också syskon, kusiner och syskonbarn. Och den anställde bokhållaren Edvard Alexander Alm från Stockholm gifte sig med Hans Henrics och Olivia Sofias kusin Sofia Magdalena Cornelius från Västervik och bodde i hushållet.

Det var ju många personer som skulle ha någonstans att bo och 1863 köpte Hans Henric Åby herrgård. I husförhörslängden står det som säteri. Åby är en gammal gård som på 1300-talet ägdes av Bo Jonsson Grip. Gamleby samhälle lär vara uppbyggt på det forna godsets ägor.

Hans Henric gick ur tiden 1886. Innan dess hade han även köpt gården Ullevi nr 2 där äldste sonen bodde efter att han gift sig. Dit flyttade efter makens död änkan Olivia Sofia tillsammans med dottern Henrika Sofia, mamsellen Selma Helena Sylvén och två pigor. Hon brukade gården med hjälp av statare. Både dottern och mamsellen gifte sig 1887 och flyttade därifrån men Olivia Sofia bodde kvar till sin död 1919, 93 år gammal. 1915 hade arvingarna sålt Åby herrgård till dåvarande Gamleby kommun.

Åby herrgård
Karta över Åby herrgård 1888. Bildkälla: Lantmäteriet.

Gamleby hembygdsförening har ett par äldre bilder på Åby herrgård på sin Facebooksida, bland annat en bild på familjen Cornelius vid den gamla herrgårdsbyggnaden 1870.

Foto från okänt år när herrgården användes som folkskola. Bild från Kalmar Läns museum. Här sägs att ägaren var trävaruhandlare och kallas Forselius men namnet är uppenbart en felaktig uppgift. Fast herrgården känner vi igen.

Om branden kom lös

Brandförsäkringar innebär att kollektivet betalar för att täcka den enskildes kostnader för en brand när de uppstår. Det kallades brandstod, som ska komma från ordet stöd, och innebar att alla betalade sin del när en granne eller sockenbo drabbats av brand. Brandstoden var den ersättning som varje hemman skulle betala in när en vådeld uppkommit. Regelverket om brandstod är gammalt och går tillbaka till landskapslagarna.

För att veta hur stor ersättning den som drabbats av brand skulle ha rätt till krävdes så småningom en nedtecknad beskrivning av fastigheter med mera, upprättad före branden. Dessa beskrivningar finns i arkiverade brandförsäkringshandlingar och är de som kan vara till glädje och nytta för oss släktforskare.

De äldre brandförsäkringshandlingarna finns digitaliserade och kan hittas både i Riksarkivet digitala forskarsal (tidigare Svar) och genom Centrum för näringslivshistoria via hemsidan www.brandverket.se på uppdrag åt Brandförsäkringsverket. Brandförsäkringshandlingarna har länge funnits tillgängliga hos Riksarkivet innan tillgången blev avgiftsfri. 2015 publicerades brandförsäkringsverkets databas med samma handlingar och blev direkt fritt tillgängligt på nätet.

Ett exempel är Forsby gård i Västra Eds socken i norra delen av Tjust. Gården brandföräskrades först 1812 och sedan 1832. Försäkringhanlingar finns också från 1888, 1918, 1937 och 1947. I arkivhandlingarna kan vi läsa om gårdens byggnader, om planlösning och ålder. 1832 uppges manhuset vara byggt för ungefär 80 år sedan och ha restaurerats 1830 och 1831. Förmodligen är det därför man uppdaterat brandförsäkringen. I bottenvåningen fanns åtta rum, förstuga, sal, förmak och fem kammare. Den andra våningen, som var tillbyggd, hade nio rum, förstuga, sal och gästrum. Sedan fortsätter beskrivningen av övriga hus på fastigheten. Ibland finns det också kartor bifogade till försäkringshandlingen.

Forsby
Brandförsäkringen har en besrkivning av de försäkrade byggnaderna. Bildkälla: Riksarkivet.

Forsby
I akten om Forsby 1918 finns också en karta.

Sammantaget är dessa brandförsäkringshandlar en rik källa till information för den släktforskare som hittar sin eftersökta fastighet här.

Här finns ett äldre fotografi på Forsby herrgård.

Vår förening

När jag började släktforska 2010 gick jag med i Tjust Släktforskarförening, vår lokala förening i Västervik. Det har jag aldrig ångrat för det är så roligt att träffa och lära känna andra släktforskare. Vi har ju ett stort gemensamt intresse i släktforskningen.

Jag är en föreningsmänniska. Jag gillar att samlas kring ett intresse och samarbeta med andra. Var och en gör det en kan, till nytta och glädje för andra.

I Tjust släktforskarförening blev jag ganska snabbt indragen i arbetet med vår medlemstidning, som heter Wåra Rötter. Inte så konstigt efter ett helt yrkesliv i tidningsbranschen. Att vara redaktör för medlemstidningen är både givande och roligt. Och nu, äntligen efter åtta år, har vi fått möjlighet att trycka hela tidningen i färg, i stället för svartvita bilder. Det tycker vi i redaktionskommittén är ett stort lyft.

Wåra Rötter

Går du med i föreningen får du tidningen. Föreningen ordnar också medlemsmöten och andra aktiviteter. Och det bästa av allt, du har alltid någon annan att diskutera med och som vet vad du pratar om.

På släktforskarmässa

Igår kväll kom jag hem från en intensiv helg i Växjö, där årets släktforskarmässa hållits. Två roliga och välfyllda dagar tillsammans med släktforskare, kan det bli bättre? Massor med möten med nya och gamla bekantskaper, sådant ger energi.

Egentligen började det redan på fredagen med Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma, där jag var ombud för Tjust Släktforskarförening. Lördag och söndag var jag medhjälpare i förbundets bokhandel på mässan. Dit kommer förmodligen de flesta besökarna någon gång under helgen, det var en strid ström hela tiden. Så många roliga kontakter jag fått genom detta, det är jag glad för.

Maria Bratt och Ted Rosvall
Ted Rosvall har blivit en riktig släktforskarkändis från flera tv-program. I Växjö svarade han på frågor om emigrantforskning och fick hjälp med tekniken av Rötters redaktör Maria Bratt.

DNA
Precis som på förra årets mässa var det stort intresse för DNA-test och många nya test har nu gjorts.

Läs mer om släktforskardagarna i Växjö i min andra blogg.

Ute på safari

Jag hoppas att ni som släktforskar har haft möjlighet att under sommaren besöka ställen där släkten bott, kanske både gårdar och torp på landsbygden och hus i stan. Själv har jag alldeles nyss kommit hem från en släktforskningssafari i mellersta Halland, där jag har det mesta av min släkt, både förr i tiden och idag.

Sju socknar besökte jag, och hittade 19 boställen. En del av dem har jag bara sett från vägen och fotograferat men på de flesta har jag varit framme och knackat på. Där mötte jag ett par avlägsna släktingar jag aldrig tidigare träffat men också några andra nutida gårdsägare som gärna delade med sig av sin kunskap.

De socknar jag besökte ligger ungefär runt Ullared, en plats som jag tror att de flesta av er känner igen. Och visst var jag inne på Gekås också, som startades av en fyrmänning på min pappas sida.

karta
Innan jag åkte till västkusten hade jag förberett vilka boställen jag ville se och gjort en karta där jag prickat ut dem, för att se hur det var bäst att åka.

Min ene släktforskande bror var med en dag, några dagar senare åkte jag runt till det som återstod på min lista. Dessutom blev det besök på flera andra ställen som inte var inplanerade.

Det känns fint att få lite bättre grepp om bygden där min släkt funnits sedan Halland var danskt på 1600-talet. Men det allra roligaste var att träffa de människor jag mötte. Så har du inte ännu haft möjlighet till någon sådan utflykt rekommenderar jag det varmt.

1600-talet
Den nuvarande gårdsägaren på en av gårdarna visade var de tidigare husen stått, de som fanns före mitten av 1800-talet. Kanske är detta lämningar efter en byggnad som mina släktingar på 1600-talet eller 1700-talet rest.

Halland
Några av de boställen jag besökte har inte längre några permanentboende. Här bodde mina släktingar på 1600-talet men denna gård har stått övergiven i ganska många år.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar