Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Torpet i Locknevi

Det är roligt med gamla torp, för alla har de en historia. Säkert finns det ett och annat som varit i samma släkt hela tiden men det vanligaste är att många familjer kommit och gått.

Har du ett gammalt torp har du säkert ibland funderat över de som bott där före dig. Det vet jag att min f d elev och arbetskamrat Tina Lingefjord gjort. Hon hyr numera torpet Tovehult i Locknevi socken. Locknevi är Tjust härads västra utpost, även om socknen inte hör till Västerviks utan till Vimmerby kommun.

Tovehult
Sommartorpet Tovehult i Locknevi. Foto: Tina Lingefjord.

Första gången torpet Tovehult finns omnämnt i arkiven är 1865. Då är det inte ett torp utan en backstuga. En backstuga var ett mindre hus utan tillhörande mark för odling, det hörde till en gård och var inte friköpt. I det här fallet är huvudgården Orrhult. 1865 är Orrhult en gård på en fjärdedels mantal, alltså en förhållandevis stor gård, och ägs av Sixten Lind i Blackstad som verkar ha köpt den 1862. Han brukar inte gården själv utan har anställda till det.

På Tovehult har jag räknat ihop att 39 personer bott från 1865 till 1960, fördelat på tio familjer. De flesta har bara stannat några år och flera av dem emigrerar till Amerika. Förmodligen har en del av de boende varit anställda arbetare på Orrhult.

Tovehult
Den första familjen på Tovehult 1865. Bild från Arkiv Digital.

Den första familjen på torpet Tovehult är Johan Isak Larsson och hans hustru Brita Stina Jonsdotter, som flyttar in 1865. De kom då från Frödinge, där de föddes 1806 respektive 1809. Johan Isak och Brita Stina hade tre barn: Anders Petter född 1841, Adolf född 1843 och Christina 1846. I maj 1870 emigrerade Johan Petter till Amerika och kanske var det han som var den svenske skomakaren Peter Johnsson i San Fransisco vid förra sekelskiftet.

1892 flyttade familj nummer två in på torpet: Anders Johan Johansson, född 1856 i Kristdala, hustrun Karolina Sofia Andersdotter, född 1851 i Hjorted, och dottern Elin Sofia, född 1882. Anders Johan har först titeln kapten, som senare ändras till båtförare. Kanske har han varit sjökapten när de bodde i Gladhammar. Tovehult ligger ju nära sjön Yxern. Kan man ha haft någon slags båttrafik på sjön och han har kört båtar där, kanske pråmar? Är det någon som vet? Någon förklaring finns inte i kyrkböckerna. Några fick barn får de inte under tiden på Tovehult och i februari år 1900 emigrerade hela familjen till Amerika.

I början av 1900-talet kom skomakarefamiljen Schultzén till Tovehult. De bev inte gamla här och i stället blev det två änkor och deras barn som flyttade in, den ena först och den andra sedan. En av de är änka efter skogvaktare Vassgren, och hennes vuxne son Axel var nära att stryka med i en drunkningsolycka på sjön Yxern 1907, då tre grannar miste livet på väg hem från en auktion på Brantestad. De var sex personer som åkte släde över isen när de kom för nära en vak och isen brast.

Tovehult
Notis i den svenskamerikanska tidningen Vestkusten om drunkningsolyckan.

Efter änkorna och deras barn bodde fyra familjer på torpet. Och nu för tiden är det sommartorp.

Tovehult
Ekonomiska kartan från 1944 visar torpets läge. Då fanns det en såg vid viken mittemot skolhuset.

Graven har fått en minnessten

Röde Frans grav var länge omärkt men nu har den fått en rejäl och fin minnessten. En minnesceremoni hölls igår, påskdagen den 16 april, vid graven på Nya kyrkogården i Västervik. Arrangör var Västerviks Socialistförening vars ordförande Johannes Regell höll tal. Det gjorde även författaren Ingemar Sjöö, som skrivit om hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
På minnesstenen kan vi läsa om Frans Johan Gustafsson och hungerupproret 1917.

Röde Frans grav
Frans Gustafssons barnbarnsbarn Zandra Lindström till höger vid graven.

Röde Frans grav
Från minnesceremonin på påskdagen, Johannes Regell håller tal.

Röde Frans grav
Äldre bild på Frans Gustafssons grav. Fotot från Zandra Lindström.

Vid minnesstunden träffade jag Zandra Lindström och hennes familj. Hon och hennes två syskon är barnbarnsbarn till Röde Frans, Frans Johan Gustafsson, och hans hustru Ellen Stam. Tidigare har jag intervjuat Zandra men vi hade inte träffats, så det var roligt att ses.

Från början fanns det förstås en gravsten på Frans Gustafssons grav, men gravrätten har gått ut för länge sedan och stenen därför tagits bort. Den nya stenen är inte en gravsten utan en minnessten, med information om vem han var och hans betydelse i vår historia.

1917 var det ett helt annat politiskt läge i Sverige än det är idag. Först 1918 beslutades om allmän och lika rösträtt men det dröjde till 1921 innan det började tillämpas. Tidigare fick män rösta i förhållande till inkomst, kvinnor inte alls. Kvinnor var fortfarande inte myndiga om de var gifta, då var de underställda mannens förmyndarskap. Detta ändrades också 1921.

Frans Gustafsson var socialist och syndikalist, en viktig agitatör inom arbetarrörelsen och flitig medverkande i Syndikalisternas tidning. Syndikalisterna hade som fackförbund en stark ställning i Västervik vid denna tid. Efter hans död 1918 skrevs en nekrolog i tidningen Syndikalisten, bland annat kan vi läsa om Röde Frans att det "var en stridens, kampens och det rastlösa iverns liv som slöt sin bana".

Idag spelar arbetarrörelsen inte lika stor roll, trots stora klyftor i samhället, och dess historia är inte lika ihågkommen nu som den var för någon generation sedan. För dagens unga tror jag att kunskapen om arbetarrörelsens betydelse och det den uppnådde inte längre är så stor. Men i år får 1917 års historia mycket uppmärksamhet, vilket den verkligen förtjänar.

Min senaste artikel i VT om hungerupproret.

Mina tidigare blogginlägg om Röde Frans och hungerupproret i Västervik 1917:
Om hungerupproret.
Om Röde Frans och varifrån han kom.
Om arbetarkommittén.

Ola Larsmo om hungerupproret 1917 (i DN).
Om potatiskravaller i Stockholm (i DN) Läs mer om detta.

Om 1917 års historia hos Stockholms stadsarkiv.

 

Hungerupproret 1917

Måndagen den 16 april 1917 var det inte som vanligt i Västervik. Omkring tvåtusen arbetare på fabriker och verkstäder lämnade sina jobb vid lunchtid och tog sig till Stora torget. De protesterade mot hunger och fattigdom. Oroligheterna hade börjat redan på lördagen. Detta blev upptakten till ett år av protester och hungerdemonstrationer i landet.

Om bakgrunden och händelseförloppet kan ni läsa mer i ett reportage i VT i påskhelgen, och även om vem Frans J Gustafsson var.

Under oroligheterna spelade Frans J Gustafsson en avgörande roll. Det var hans ord som fick folket att besinna sig och gå med på att bilda en kommitté som skulle förhandla med de lokala myndigheterna om tilldelning av ransoneringskort och priset på ved.

Förutom Frans Gustafsson bestod kommittén av Erik Nilsson, Carl Zeijlon, Gustaf Jansson och Albert Andersson. Nu har jag letat efter dessa personer i kyrkböcker och folkräkningar, och tror att jag kan ha hittat tre av de fyra. Jag kan alltså inte garantera att det är till hundra procent rätt person. Kanske finns det någon av er läsare som har någon av dem i ert släktträd och vet mer än jag?

kommittén

Erik Nilsson:
Han var stenhuggare i Västervik och bodde i Kvistrum under Långhagen. Enligt folkräkningen 1910 var han gift med Maria Olivia Johansson som var född 1858 i Hallingeberg. Själv var han född i Västervik 1871. De gifte sig 1897 och året därpå föddes dottern Sara Augusta Olivia. I Kvistrum bodde även hans föräldrar Sven August Nilsson och Augusta Kristina Törnqvist. 1915 fick de en fosterdotter som hette Vera Lilian Nilsson som då var fem år gammal. Erik Nilsson levde till 1943 och hade då varit änkling i nästan två år.

Karl Zeijlon:
Enlig församlingsboken 1911-1931 var han grovarbetare och gift med Karolina Sofia Karlsson. De var födda 1872 och 1864 i Hallingeberg respektive Blackstad. 1915 kom de till Västervik efter en tid i Skinnskatteberg. De hade också bott i Fagersta där han arbetade på järnbruket och i Skärblacka när han arbetade på pappersbruket. Barnen hette Kerstin Dagmar Maria, Greta Sofia Maria, Dagny Hellevi Maria, Karl Gustaf Patrik, Anni Maria Linnéa och Nils Erik Bernhard. Barnen var födda 1897-1909 och som vuxna blev de flesta av dem också fabriksarbetare. Karl Zeijlon gick bort 1944.

Gustaf Jansson:
Han var född 1886 och något yngre än de andra tre, vilket vi också ser på fotografiet. Hans hustru Elin Teresia Westerberg var lika gammal. Gustaf arbetade på plåtslageri och kom från Loftahammar. 1908 gifte de sig och hade 1919 fått fem barn: Märta Teresia, Erik Gustaf, Eva Sofia (hon blev bara sex år), Tore Lennart och Britt Eva Maria. Enligt församlingsboken arbetade äldsta dottern som hembiträde och de två sönerna var typograflärling och plåtslagarlärling. Familjen bodde en tid på Hagaholm.

Albert Andersson:
Honom har jag inte lyckats hitta. Är det någon som vet något om honom? Kom han möjligen från Åtvidaberg?

Rödsoten härjade i Hjorted

I oktober 1858 kom läkarten F B B Selander som extra provinsialläkare till Hjorteds socken på grund av en rödsotsepidemi. De ordinarie läkarna i Vimmerby och Västervik räckte inte till. I en rapport till Sundhetskollegiet skriver han att rödsoten kommit på hösten tre år i rad.

Han vittnar om familjer där alla blivit sjuka och eftersom grannarna inte vågat komma in till dem hade de sjuka blivit lämnade åt sitt öde tills doktorn kunde komma. Rödsoten skördade många liv men i Hjorted överlevde trot allt en hel del av de insjuknade. 

Det här kan man läsa i en av många provinsialläkarrapporter som finns digitaliserade hos Riksarkivet/Svar för åren 1769–1869. Dessa kan vara en verklig skatt för släktforskaren som vill veta mer om sina anors hemsocknar.

Selander skriver om Hjorted 1858 att socknen har en folkmängd av 3000 "till största delen meddellösa personer" och att av socknens 40 mantal gårdar ägs hälften av en enda person, tio mantal av en annan person och resten av ett mindre antal bönder. "Man kan anta att minst 90 procent av befolkningen utgöres utaf medlemmar af fattiga torparefamiljer".

Han anmärker att folk använder surdeg i stället för jäst vid brödbakningen vilket han menar bidrar till ökad magsyra och bland annat hudutslag, tand- och njursjukdomar, gikt med mera. Det är en sjuklig befolkning han beskriver. Två år tidigare härjade hjärnfeber med 12-14 dödsfall i veckan.

"Potatis och saltad sill utgör den vanligaste födan jemte det sura brödet." Sockenborna dricker mycket kaffe men superiet har upphört.

Hjorted

Hjorted
Provinsialläkare Selander rapporterade om rödsoten i Hjorted 1858. Bildkällor: Riksrakivet/Svar, Sundhetskollegium, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420608/E 5 A/28 (1858), bildid: A0009133_00594.

Doktor Selander delade generöst med sig av sina iakttagelser men provinsialläkarrapporterna kan variera kraftig beroende på vem som skrivit. Vissa provinsialläkare är fåordiga, andra målar med ord. Varje år skulle rapporterna skickas in.

För att hitta dem söker du i NAD på “provinsialläkare årsberättelser” och välj "Endast digitaliserat material".

Linköpings universitet har en databas med gratis tillgång till rapporterna på hemsidan www.ep.liu.se/databas/medhist.sv.asp.

Läs mer om provinsialläkarnas rapporter hos Populär historia.

Startade som hjulfabrik

I våra svenska arkiv finns hur mycket som helst att grotta ner sig i, om en vill. Hyllkilometer efter hyllkilometer i Riksarkivets olika arkivinstitutioner. En liten skatt är något som kallas Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940 och som finns i Kommerskollegiums arkiv.

Sök i NAD på ovanstående titel, välj sedan volym 86 för 1938 (som heter 3 i - 4 f (E).)

I kartoteket finns statistiska uppgifter om snickerier från 1938, med siffror för hur många arbetare som var anställda och värdet av tillverkningen i kronor, antalet arbetstimmar och hur mycket energi som förbrukades. Korten är sorterade länsvis och Kalmar län börjar på bild 1281.

Ett exempel är Pettersson och Janssons Snickerifabrik i Almvik. Företaget har två män som ägare och tre arbetare anställda som arbetade 7012 timmar. Tillverkningen uppgick till 24 563 kronor.

Ett annat exempel är Totebo Hjulfabrik med 134 anställda, varav sex är kvinnor och 28 är under 18 år, med en tillverkning för 633 275 kronor. 500 kubikmeter ved gick åt i produktionen. Detta är det som idag heter Totebo AB, som började med att tillverka bultvagsnhjul i början av 1900-talet för att sedan övergå till att producera höljen till radioapparater i ädelträfanér.

Minst sju snickerier från Tjust finns med här.

snickeristatistik
Snickeriet i Almvik. Bildkälla: Kommerskollegium, Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940, SE/RA/420132/12/2/H I aba/86 (1938), bildid: B0002050_01359.

snickeristatistik
Hjulfabriken i Totebo. Bildkälla: Kommerskollegium, Kartoliner över arbetskraft och drivkraft 1924-1940, SE/RA/420132/12/2/H I aba/86 (1938), bildid: B0002050_01363.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar