Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Torpet i Locknevi

Det är roligt med gamla torp, för alla har de en historia. Säkert finns det ett och annat som varit i samma släkt hela tiden men det vanligaste är att många familjer kommit och gått.

Har du ett gammalt torp har du säkert ibland funderat över de som bott där före dig. Det vet jag att min f d elev och arbetskamrat Tina Lingefjord gjort. Hon hyr numera torpet Tovehult i Locknevi socken. Locknevi är Tjust härads västra utpost, även om socknen inte hör till Västerviks utan till Vimmerby kommun.

Tovehult
Sommartorpet Tovehult i Locknevi. Foto: Tina Lingefjord.

Första gången torpet Tovehult finns omnämnt i arkiven är 1865. Då är det inte ett torp utan en backstuga. En backstuga var ett mindre hus utan tillhörande mark för odling, det hörde till en gård och var inte friköpt. I det här fallet är huvudgården Orrhult. 1865 är Orrhult en gård på en fjärdedels mantal, alltså en förhållandevis stor gård, och ägs av Sixten Lind i Blackstad som verkar ha köpt den 1862. Han brukar inte gården själv utan har anställda till det.

På Tovehult har jag räknat ihop att 39 personer bott från 1865 till 1960, fördelat på tio familjer. De flesta har bara stannat några år och flera av dem emigrerar till Amerika. Förmodligen har en del av de boende varit anställda arbetare på Orrhult.

Tovehult
Den första familjen på Tovehult 1865. Bild från Arkiv Digital.

Den första familjen på torpet Tovehult är Johan Isak Larsson och hans hustru Brita Stina Jonsdotter, som flyttar in 1865. De kom då från Frödinge, där de föddes 1806 respektive 1809. Johan Isak och Brita Stina hade tre barn: Anders Petter född 1841, Adolf född 1843 och Christina 1846. I maj 1870 emigrerade Johan Petter till Amerika och kanske var det han som var den svenske skomakaren Peter Johnsson i San Fransisco vid förra sekelskiftet.

1892 flyttade familj nummer två in på torpet: Anders Johan Johansson, född 1856 i Kristdala, hustrun Karolina Sofia Andersdotter, född 1851 i Hjorted, och dottern Elin Sofia, född 1882. Anders Johan har först titeln kapten, som senare ändras till båtförare. Kanske har han varit sjökapten när de bodde i Gladhammar. Tovehult ligger ju nära sjön Yxern. Kan man ha haft någon slags båttrafik på sjön och han har kört båtar där, kanske pråmar? Är det någon som vet? Någon förklaring finns inte i kyrkböckerna. Några fick barn får de inte under tiden på Tovehult och i februari år 1900 emigrerade hela familjen till Amerika.

I början av 1900-talet kom skomakarefamiljen Schultzén till Tovehult. De bev inte gamla här och i stället blev det två änkor och deras barn som flyttade in, den ena först och den andra sedan. En av de är änka efter skogvaktare Vassgren, och hennes vuxne son Axel var nära att stryka med i en drunkningsolycka på sjön Yxern 1907, då tre grannar miste livet på väg hem från en auktion på Brantestad. De var sex personer som åkte släde över isen när de kom för nära en vak och isen brast.

Tovehult
Notis i den svenskamerikanska tidningen Vestkusten om drunkningsolyckan.

Efter änkorna och deras barn bodde fyra familjer på torpet. Och nu för tiden är det sommartorp.

Tovehult
Ekonomiska kartan från 1944 visar torpets läge. Då fanns det en såg vid viken mittemot skolhuset.

Var låg sjömanshuset?

Ända till 1961 fanns det sjömanshus i Sverige. Det var inte bostäder för sjömännen utan en institution som ombesörjde mönstring av sjömän och fördelning av pensioner till sjömän och deras änkor. 1864 tillkom Handelsflottans Pensionsanstalt och tog över hanteringen av pensionerna och omkring hundra år senare övertogs mönstringsuppgifterna av arbetsförmedlingen.

I en gammal stapelstad som Västervik är nog detta ganska kända fakta, åtminstone bland de äldre läsarna. En stapelstad var en stad som hade rättigheter att handla med utlandet.

Sjömanshuset i Västervik var ett av Sveriges äldsta sjömanhus. Det startades redan 1753, som ett av de första i Sverige. Att sjömanshus skulle inrättas var då alldeles nytt, genom kofferdireglementet 1748 och en kunglig skrivelse 1752. Så Västervik var bland de första städer att anamma det nya.

I början var uppgiften inte bara att registrera sjömän utan att fördela understöd till fattiga, sjuka, skadade eller orkeslösa sjömän och till behövande sjömansänkor. Alltså en sorts arbetslöshets- och sjukkassa, vilket var en av de viktigaste uppgifterna. Sjömanshusets arkiv finns på Landsarkivet i Vadstena. Arkivhandlingar ända från starten 1753 finns tillgängliga. I dessa ingår bland annat protokoll och räkenskaper, påmönstrings- och avmönstringsliggare, fartygsregister och sjömansrullor (besättningslistor).

sjömanshuset
En av de äldsta handlingarna från Västerviks sjömanshus är ett protokoll från den 9 april 1753, uppläst vid sjömanshusdirektionens sammanträde den 3 december samma år. Här kan vi läsa att en av de närvarande var handelsmannen Didrich Machel (fabrikören och rådmannen Didrik Maechel) som kom att ingå i den nybildade direktionen. Direktionen utgjordes av redare, skeppare och handelsmän bland stadens borgare. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) FI:1 (1753-1759) Bild 60 (AID: v286021.b60, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
Från och med 1848 finns rullor över registrerade sjömän som mönstrar ut. Theodor Callerström gick till sjöss 16 år gammal som kajutvakt och seglade med kaptenen Oscar Odelmark. Vad fartyget hette framgår inte här men mönstringsförrättaren har antecknat att Theodor dött på resa i Medelhavet redan i december 1849. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIIa:1 (1848-1856) Bild 80 (AID: v285870.b80, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
I fartygsregistret listades fartygen som var hemmahörande i Västervik. De överstrukna fartygen har avförts från listan senare. Detta är vänstersidan av ett uppslag. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIII:1 (1871-1877) Bild 50 (AID: v285893.b50, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
På högersidan har antecknats orsken till att vissa fartyg avförts. Där kan vi läsa om briggen Carl att den förolyckades i kinesiska farvatten. De andra tre verkar ha sålts eller skrotats. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIII:1 (1871-1877) Bild 50 (AID: v285893.b50, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
Sjömansrullorna visar vilka som arbetade ombord. Den lilla slupen Reform gick bara i inrikes fart och hade tre anställda ombord 1882: kaptenen J. Jonsson född 1833 i Böda men boende i Västervik, jungmannen I T Jonsson (kanske son till kaptenen?) född 1863 och boende i Västervik, samt kocken C J Andersson, född 1861 i Västrum. Deras inskrivningsnummer i sjömanshuset finns med i listan liksom uppgifter om lönen. Jungmannen har 21 kronor och kocken 15 kronor i månadslön. De har mönstrat på den 19 mars 1882. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) EII:1 (1863-1882) Bild 3900 (AID: v285904.b3900, NAD: SE/VALA/00671).

Var det första sjömanshuset låg framgår inte av arkiven eller av Lennart Revborns bok (se källor längst ner). Men jag tror mig ha läst tidigare någonstans att det ska ha legat i hamnen, alltså på Skeppsbron. Kanske minns jag fel. En bra bit in på andra halvan av 1900-talet låg där ett mindre hus som användes som läsrum för sjöfolk och som revs i början av april 1963. Kanske någon av er som läser detta vet var det första sjömanshuset låg.

Bilder som visar huset med läsrum för sjöfolk:

läsrum för sjöfolk
Västerviks-Tidningen den 6 april 1963. Foto: Tor Wiklund. Klarläggande efter publicering: Detta är inte samma hus som läsrum för sjöfolk, utan tullhuset. Men ni kanske vill se bilden ändå?

läsrum för sjöfolk
Vykort, okänd fotograf.

läsrum för sjöfolk
Vykort, okänd fotograf.

läsrum för sjöfolk
Foto av okänd fotograf, taget före april 1963.

sjömanshuset
Min förre kollega, Västervikskunnige Bengt Faleij, har berättat att sista tiden låg sjömanshuset i det här huset på Strömsgatan. Bild från Googlemaps.

Tack till Tor Wiklund, Stig Edvall, Karl-Axel Flack och Bengt Faleij!

Källor
Lennart Revborn: Sjömanshus i ost, Stiftelsen Sveriges sjömanshus, 1997
Västerviks stads borgarebok 1740-1864 (Jan Fredrik Kindstrand/Olof Nimhed), Västerviks museum, 2010

Historien om Kvännarstorpet

Idag läste jag i tidningen om fornminnesfynden där den södra infarten kanske en dag kommer att anläggas. Ett av fynden är en torpgrund vid Kvännarens sydöstra spets. I artikeln står det att det tros ha anor från 1700-talet. Och visst stämmer det. I alla fall från 1708, då det finns med på en karta.

karta 1708
Karta från Lantmäteriets historiska kartor. Här står det Bomanstorp.

hfl AI:1
Den första familjen som är noterad i en husförhörslängd på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:1 (1724-1730) Bild 133 / Sida 249.

1729 bodde en familj på Kvännarstorpet, som enligt husförhörslängden bestod av Lars Jönsson, hustrun Karin Åkesdotter och dottern Annica. Det är i stort sett allt vi får veta, plus årtalet 1729 ute i högerkanten. Kanske kom de hit det året, eller så föddes dottern då. Detta är den äldsta bevarade husförhörslängden för Västerviks socken och gäller perioden 1724-1730. På den tiden skrev prästen enbart namnen, inga födelsuppgifter och inte varifrån de kom. Jag har letat efter dottern Annica i födelseboken, men inte hittat henne. Kanske kom de hit från en annan socken. Eller döptes hon kanske till Anna och kallades Annica. Är det någon släktforskare som vet något om detta så berätta gärna i en kommentar.

Till nästa bevarade husförhörslängd är det ett hopp på 42 år, den är från perioden 1772-1783. Då är inte Lars Jönsson, Karin Åkesdotter och Annica kvar, och det hade knappast varit att vänta heller. Förmodligen har det varit flera familjer som kommit och gått sedan 1730. Från 1772 kan vi följa torpets invånare fram till 1900-talet och det är en strid ström av folk som passerar här. Periodvis byts familjerna ut en gång om året, men några stannar lite längre.

Eftersom det är ett torp är det sannolikt inte en självständig gård, inte på 1700-talet. In på 1800-talet finns ägare ibland noterade i husförhörslängderna, men de bor inte på torpet utan har anställda drängfamiljer där. Normalt ligger ett torp under en större gård, dvs att det tagits upp på en gårds marker, kanske i utkanten av ägorna. Det brukar framgå av husförhörslängderna men när det gäller Kvännarstorpet gör det inte det. Torpet ligger precis i utkanten av dåvarande Västerviks socken vid gränsen mot Gladhammar så det kan förstås ha hört till närmaste gård där, som var Vassbäck. Eller så kan det ha varit ett torp under Karstorp eller Nyhagen. Det vet inte jag, men hoppas att någon annan vet och kan berätta om det. Vägen fram till torpet går från landsvägen med avtagsväg till Vassbäck, men det verkar också ha gått en väg eller stig från Karstorp.

Från början hette det Bomanstorp, det kan vi se på kartan från 1708. Men från 1724 och framåt heter det alltså Kvännarstorpet. I husförhörslängderna i slutet på 1700-talet står torpet under "Stadens ägor" och kanske hade Västerviks stad då blivit ägare. På 1840-talet heter ägaren C G Berg och sedan är handlaren L Lübeck ägare. 1855-1861, kanske längre, äger borgmästaren J P Nelander torpet. Därefter är inte ägarna uppskrivna i husförhörslängderna.

karta
På kartan från 1858 står det Qvennarslund eller Qvennarstuga, jag kan inte läsa detta helt. Då går det vägar eller stigar både till Karstorp och Vassbäck. Karta från Lantmäteriet.

hfl
På 1780-talet ligger torpet på stadens ägor, enligt husförhörslängden. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:5 (1785-1786) Bild 117 / Sida 209.

På 1780-talet bor Magnus Jönsson Moberg på Kvännarstorpet med sin familj (se ovan). Magnus är född 1757 och gift med den 19 år äldre Maja Persdotter. Hon har med sig ett antal barn i boet och är troligen änka. Yngsta dottern heter Lotta Lucilla. Namnet Lucilla har jag aldrig tidigare stött på.

Från 1772 och fram till 1865 räknar jag in cirka 160 personer som vid något tillfälle i sitt liv bor på torpet. Sedan står det tomt fram till 1891 när arrendatorn Gustaf Adolf Johansson och hustrun Augusta Andersdotter flyttar hit. De bor här bara i två år, och följs av en ny torpare som stannar till 1909. Om det bor någon mer här efter 1909 vet jag inte.  

Det verkar vara i stort sett bara vanligt folk som bor här, torpare eller drängar med sina hustrur och barn. Inga riktigt stora familjer, utan som mest 4-5 barn. Ibland har torparna egna drängar och pigor, ibland är det bara gifta drängar som bor på torpet. De allra flesta kommer från de angränsande socknarna Gladhammar och Törnsfall men många är också från Västrum.

En familj som ska ha bott här är torparen Jöns Persson med hustrun Kerstin Larsdotter omkring 1760. Sonen Lars Jönsson och hans bröder tog senare namnet Qvennerstedt och hans släkt finns det en släktutredning om. De tog sitt namn efter torpet och sjön. Lars (född 1757) fick studera, trots att han var torparson, och blev präst i Gamleby. Lars bror Petter (född 1754) blev murarmästare i Jönköping och Jöns blev kakelugnsmakarlärling. I husförhörslängden 1772-1783 skulle man kunna tro att det är den familjen som är uppskriven, för flera av namnen stämmer, men jag är ändå tveksam. Enligt släktutredningen ska hustrun Kerstin Larsdotter  ha dött 1774 och i husförhörslängden heter hon Katarina Ericsdotter, så fadern har i så fall gift om sig. Bland barnen finns både Lars och Peter med, men deras ålder är alldeles för låg för att det ska vara rätt familj, och någon Jöns finns inte. Så de hade nog redan flyttat.

hfl
Man skulle kunna tro att detta är familjen vars söner tar namnet Qvennerstedt, men jag tror inte det. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:3 (1772-1783) Bild 122 / Sida 211.

hfl
I början av 1800-talet är det stor omsättning på folk på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:14 (1807-1833) Bild 15 / Sida 19.

I början av 1800-talet är det torparen Nils Jaensson som brukar torpet. Han har hustru och tre barn och ganska många drängar och pigor. En del av tjänstehjonen är så unga att de kallas gosse och flicka, vilket brukar betyda att de ännu inte konfirmerats. Det ser ut som om en av drängarna är änkling och han blir far till en av pigornas barn.

Det jag är mest nyfiken på nu är om det finns något gammalt fotografi på torpet, från någon av de sista familjerna här. Det vore intressant att se hur det såg ut. På kartan från 1901 ser det ut att bara ha två hus på tomten, en bostad och troligen en ladugård. Och frågan är när husen revs?

karta
Kartan från 1901, med två hus på tomten. Karta från Lantmäteriet.

Tillägg 12 oktober: Den som frågar får svar! I Facebookgruppen "Du vet att du är från Västervik om..." länkade jag till blogginlägget och frågade om någon har ett foto. Och det var det! Irene Frediksson har lånat ut en bild. Hennes fars familj bodde på Kvännarstorpet på 20-talet. Stort tack för detta! Så här såg torpet ut:

torpbild

Tillägg 23 oktober: Den sista familjen på Kvännarstorpet var Karin och Henrik Lind och deras barn som bodde där från den 14 mars 1944 till 1 december 1946. En dotter i familjen berättar att både boningshus och ladugård var i mycket dåligt skick och revs troligen redan 1947.

Afrikafararna

Den Forssmanska expeditionen avseglade från Kalmar den 10 augusti 1863. Det var ett trettiotal svenskar, de flesta från Kalmar, som alla ville bosätta sig i Sydafrika. Och de var inte ensamma. Även om de alldra flesta emigranter begav sig till Amerika var det en och annan som utvandrade till Afrika, de flesta till södra Afrika.

Den Forssmanska exepditionen kallades så för att dess ledare var Oscar Alarik Forssman från Kalmar, född i Ljungby utanför Kalmar 1822. Han hade bott 17 år i Sydafrika, kom hem på besök och fick sedan med sig en grupp nya emigranter. Bland dessa fanns hans bror Magnus, lantmätare, med sin familj. Redan 1867 återvände Magnus Forssmans hustru Gustava till Sverige tillsammans med parets fem döttrar. En av döttrarna hette Jenny, hon gifte sig med Torsten Kreuger och blev mor till Ivar Kreuger. Detta är ju en ganska känd historia men alla i expeditionen är inte lika kända.

En av dem är ynglingen Carl Ludvig Olén, somn bara var 17 år vid avresan från Kalmar. Han föddes på Helgerums slott i oktober 1846, hans mor Johanna Gustava Lundqvist var piga här. Fadern ska ha varit inspektorn Anders Ohlén men de var inte gifta. Två veckor efter Carl Ludvigs födelse försvann fadern ur hans liv, för då flyttade denne till Forsa i Hälsingland. Johanna Gustava kom från Mönsterås, precis som slottets ägare baron Raab, och hon återvände dit med sonen innan han hunnit fylla ett år. Senare bosatte hon sig i Kalmar där hon gifte sig. Kanske var Carl Ludvig inte så förtjust i sin styvfar eller så ville han bara ut i världen. Hans mor gav med sig och Carl Ludvig följde med på skeppet Octavia 1863 för att slå sig ner i Sydafrika. Där kom de till staden Potchefstroom.

Om den Forssmanska expeditionen har journalisten Christer Blomstrand skrivit i boken "Afrikafararna", utgiven 2008. Han har besökt Potchefstroom och träffat efterlevande till emigranterna, bland annat till Carl Ludvig Olén. En av dennes söner blev borgmästare och barnbarnsbarnets barn Andries Nel är idag minister i den sydafrikanska regeringen. Carl Ludvigs barnbarns barn Aletta Maria Olén har besökt Sverige och sett varifrån hennes farfars far kom.

Afrikafararna
I boken Afrikafararna berättar Christer Blomstrand om emigranterna till Sydafrika. De är också omskrivna i Kalmar länsmuseums årsbok 2005.

Det finns fler Afrikafarare med anknytning till Västervik. Den kanske mest kände är nog Emil Häggblad som lät bygga Häggbladska huset sedan han återkommit från Sydafrika. En annan är John Rydström, bror till författaren Ada Rydström. Även Västerviksborna Carl Sundberg och Kalle Pettersson kom till Sydafrika vid denna tid på 1890-talet. Ingvar Flink skriver om dessa i en artikel från 1999. Bengt Faleij har skrivit om Carl Sundberg.

Christer Blomstrand, som numera bor i Västervik, har fortsatt forska om Afrikafarare. Vid ett möte i Tjust släktforskarförening i onsdags berättade han om detta, och att han nyligen stött på ytterligare en Västerviksbo som utvandrade till Sydafrika, en man som hette Axel Nyberg, tändsticksfabriksarbetare och sjöman. Han lämnade Västervik 1904, troligen med avsikt att bosätta sig i Sydafrika, men återkom efter två år. Honom ska jag återkomma till när jag vet mer.

Läs mer om Afrikaemigranter i min andra blogg.

Forskningshjälp i Stockholm

Du som forskar i Stockholm kanske har irriterat dig på att databasen Rotemansarkivet tar slut 1926. Ska du därefter hitta någon som flyttat från Stockholm och som även flyttat inom Stockholm efter 1926, då är det problem. För det är många församlingar och mycket folk att leta bland.

På Arkiv Digital finns en möjlighet att hitta den som flyttat från eller i Stockholm 1926-1939, eller den som dött i Stockholm under samma tid. Det är Överstårhållarämbetets registerkort över döda och flyttade som digitaliserats. En verkligt bra källa för den som släktforskar om folk under denna period. Registerkorten fördes på Skatteverkets mantalsavdelning och är ordnade i bokstavsordning. Det är mängder av kort som fotograferats av.

Vi tar ett exempel på en person som flyttat från Maria församling i Stockholm till Västervik 1927. Hon hette Signe Charlotta Thorén och var född 1904 i Mariestad. I Stockholm arbetade hon som kokerska. Så här ser kortet för henne ut:

Signe Thoren
Kortet har två sidor. Överst är den första sidan, med personuppgifter. Underst är andra sidan, där vi får veta var i Stockholm hon bott. Hon flyttade till Västervik den 11 juli 1927.

I Västerviks församlingsbok framgår att hon blev kokerska hos borgmäsatere Axel Rune i Villa Milano. Han dog bara några månader efter Signes ankomst men hon stannade kvar hos änkan Hedvig Emilia Elisabet Södermark och följde med henne och två barn när de 1928 flyttade till Stockholm.

Ett annat exempel är Ingrid Maria Olsson som föddes i Gladhammar 1906. Hon flyttade till Stockholm 1927 och blev hembiträde hos en familj Andersson på Repslagaregatan 24 i Stockholm. Två gånger till bytte hon jobb, 1928 och 1929, och slutligen gifte hon sig 1930 i Stockholm med Karl Gustav Andersson.

Ingrid Olsson
På Ingrid Olssons kort ser vi på framsidan vem hon är och att hon gift sig den 1 augusti 1930 i Stockholm. På baksidan av kortet finns de adresser hon bott på sedan hon kom till Stockholm och även att hon är påförd mannens kort. De bor tillsammans på Katarina Bangata nr 71, 4 trappor över gården.

Har du inte tillgång till Sveriges dödbok 1901-2013 men tror att en släkting kan ha dött i Stockholm under åren 1926-1939 så går det också att hitta uppgifter här. Ett exempel:
 
Josefina Johansson
Josefina Albertina Johansson, född Elgstrand den 27 februari 1858 i Gärdserum har dött den 23 december 1929. På kortets baksida ser vi att hon bodde på Svartmansgatan 27 i Stockholm.

Signe Charlotta Thorén, Ingrid Maria Olsson och Josefina Albertina Johansson är bara exempel jag valt, jag känner inte till dem i övrigt.


Källor:
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa2:447 (1926-1939) Bild 3330   
Västervik (H) AIIa:8 (1924-1938) Bild 700 / Sida 2562
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa2:576 (1926-1939) Bild 250
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa1:107 (1926-1939) Bild 770

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar