Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Vid kvarnen

Om du släktforskar rekommenderar jag att du besöker de platser som din släkt kommer ifrån.

Sommaren 2012 var jag på en liten släktsafari tillsammans med min far, ett par av mina bröder och brorsbarn. Vår farfar kommer från Vänersborgstrakten och där har hans släkt funnits i några hundra år bakåt. Ett stopp på resan var Sollums kvarn i Hjärtums socken som ligger mellan Lilla Edet och Trollhättan.

Sollums kvarn

 

Sollums kvarn

Vid Sollums kvarn föddes Ingjerd Olsdotter i början av 1770-talet. I mars 1800 gifte hon sig med båtsmannen Nils Näsman och de bosatte sig på en plats som i husförhörslängden heter Norrgatan i Sollum, men vi vet inte var det är.

För Ingjerd blev nog inte livet vad hon tänkte sig den dagen hon gifte sig.

Nils och Ingjerd hann få fyra barn, men bara två av dem överlevde. Den ene var Olof Nilsson som blev min farfars morfar. Olof föddes 1805. Hans storebror Gunnar föddes 1800 och lillasyster Christina föddes den 13 mars 1808 och dog den 18 juli samma år. Det året mönstrade Nils Näsman ut och vi vet inte om han någonsin hann se sin lilla dotter. Troligen föddes också en son 1803 som fick namnet Olof och dog innan farfars morfar Olof föddes 1805.

NäsmanBild från Generalmönstingsrullan för Bohusläns första båtsmanskompani 1808 (Krigsarkivet). Sollum har nr 139 i Torpe härad i Hjertum socken.


Nils Näsman antogs som båtsman i oktober 1798, och var då 22 år. I januari 1809 dog han i krigstjänst, troligen i Finska kriget. Vi vet inte om han stupade i strid, drunknade eller dog av sjukdom. Han blev 32 år. Då blev Ingjerd änka med två små barn på nio och fyra år. De fick flytta från torpet i Sollum till en backstuga i närheten och fick fattigmedel. Hon kunde alltså inte försörja sig och barnen.

IngjerdKälla: Hjärtum AI:7 (1811-1811) Bild 25 / sid 35 Arkiv Digital

En av mina bröder släktforskar också och vi höll på länge med att leta efter spåren efter Nils Näsman och Ingjerd Olsdotter. I husförhörslängderna stämmer inte uppgifterna mellan olika år, och vissa år saknas helt. Vi är fortfarande inte säkra på deras föräldrar, men har några spår att gå efter.

I Sollum föddes också Maret Andersdotter 1768, som sedan blev hustru till soldaten Arvid Roth på soldattorpet nr 11 i Röds rote. Det ligger ungefär en kilometer sydväst om Sollum. Maret och Arvid är min farfars mormors föräldrar. Arvid Roth blev dragon i Fräkne kompani i Bohusläns regemente 1799 och deltog i kriget i Pommern 1806-07, och krigen i Norge 1808-09 och 1814. Efter 19 år fick han avsked med pension.

Arvid
Källa: Hjärtum AI:11 (1815-1815) Bild 37 / sid 59 Arkiv Digital

Maret och Arvid fick också fyra barn, varav minst ett dog i tonåren, kanske två. Så här kunde det vara på den tiden. Sorg och elände. Deras yngsta dotter Katrina överlevde i alla fall och blev min farfars mormor.

1831 gifte sig Olof och Katrina.

Det är roligt och intressant att se en plats på riktigt där våra förfäder levt. Särskilt glädjande var det att se att kvarnen är så välhållen och fin idag.

Sollums kvarn

 

Sollums kvarn

Gravstenarna på kyrkogården

Torkan slår hårt mot allt som växer och värmen är svår för många. Värst är det för bönderna och därmed för oss alla som behöver mat.

Igår besökte jag Nya kyrkogården i Västervik för att vattna lite på svärföräldrarnas grav. Där är extremt torrt, men tack var rätt val av blomplanta håller det sig ganska fint på graven, trots hettan. Men gräsmattor och annan växtlighet är torrbrun och knastrig. Det är sorgligt, men det kommer sannolikt att repa sig till nästa år.

Västerviks nya kyrkogård
Så här ser det ut nu på Nya kyrkogården i Västervik.

Varje gång jag besöker graven och går förbi alla gravstenarna på väg till "vår" grav läser jag namnen på stenarna och funderar lite på vilka de är som vilar här. Eftersom jag kommer från västkusten och inte har någon släkt här i Västervik har jag inga andra anhöriggravar än mina svärföräldrars just här.

Jag vill med detta påminna om Gravstensinventeringen, släktforskarförbundets databas med gravstenar på Sveriges kyrkogårdar. Många släktforskare letar efter sina döda släktingars gravstenar, kanske är de redan inlagda. Har du bilder på gravstenar som ännu inte finns i databasen så lägg in dem. Det kan vara till nytta och glädje för andra. Många släktforskare är igång med att inventera kyrkogårdar i sin närhet, ett arbete som jag är väldigt tacksam för. På gravstensinventeringens hemsida finns information om inventeringsläget och hur man gör.

I databasen finns idag inlagda gravstenar från 16 kyrkogårdar i Tjust (är det alla som finns, tro?) och bland dessa både gamla och nya kyrkogården i Västervik. Men alla gravstenar är inte inventerade än så det finns plats för fler.

Simsons historia

Simson
Foto från Sjöhistoriska Museet. Kanske är bilden tagen i Stockholm.

Om du går på Restaurang Simson i Västervik i sommar kanske du funderar över båtens historia. Fartyget byggdes 1914, på Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Namnet då var Avance I. 1936 såldes hon till Simon Carlsson i Stockholm och fick namnet Bo Simson, som senare alltå blivit bara Simson.

Simson har gått i trafik i Stockholms skärgård, transporterat värnpliktiga under andra världskriget och gått på Vänern, med grundstötning i Karlstad 1981. Även året därpå blev det en grundstötning, då i Öresund.

1986 köpte bröderna Rais Simson och hon blev restaurangbåt här i Västervik. Kanske minns du tillbudet den första vintern efter millennieskiftet, när hon sjönk vid kajen den 29 januari. Men hon reste sig igen och flyter fortfarande i Gamlebyvikens vatten, 104 år gammal.

Läs mer i detalj om Simsons historia.

Medeltidsbyggnaden står kvar

Törnsfalls kyrka

Törnsfalls kyrka är den allra äldsta kyrkan i Tjust, den enda från medeltiden som ännu är i bruk. Det vet nog många av er. Den står mäktig på sin kulle fortfarande efter 800-900 år. Det går att förstå varför människorna då valde den här platsen. Så känns det idag, även om landskapet givetvis förändrats dratiskt sedan 1100- och 1200-talet.

Här om dagen hade jag anledning att besöka Törnsfalls kyrkogård för att leta efter en grav. Det går inte att undgå att känna den gamla kyrkans närvaro även när jag gick med blicken på gravstenarnas namn. Det är fint att kyrkan fått behålla sin medeltida prägel och inte fått vit beklädnad som de flesta yngre kyrkor.

Det är tornet som ska ha tillkommit på 1100-talet. Resten av kyrkan är yngre, även långhuset i sten. Tidigare var det oklart om tornet byggts redan på 1100-talet eller på 1200-talet, men numera uppger Riksantikvarieämbetet att det är från 1100-talet. Sedan har ändringar skett flera gånger, både utvändigt och invändigt. Bilder från omkring förra sekelskiftet finns på Törnsfalls hembygdsförenings hemsida.

1989-1990 gjorde min dåvarande man, jag och två andra kollegor ett uppslagsverk om Sveriges alla kyrkor (Våra kyrkor, utgiven 1990). Där har vi beskrivningar och bilder av 2574 kyrkor i Sverige. Själv skrev jag om ungefär 800 av dem. Det slog mig då vilken historisk skatt kyrkorna är, inte minst de äldre.

Kyrkorna är kanske de enda byggnaderna som du kan veta att din släkting faktiskt har varit inne i, i alla fall de människor som växte upp. Även de små barnen togs till kyrkan bara några dagar gamla, om de inte nöddöptes. Alla konfirmerades, alla hade kyrkoplikt, dvs att gå på gudstjänsterna på söndagar. Jag undrar om det fanns någon vuxen person förr i tiden som aldrig hade besökt sin kyrka? Själv är jag inte så kyrksam av mig men ser man kyrkan i ett vidare perspektiv får den en större betydelse.

Många kyrkor i Sverige är förstås så nya att de inte fanns när våra gamla släktingar levde. Ibland finns det en ruin kvar, som till exempel i Gamleby, Edsbruk och Ukna. Av kyrkorna i Tjust är Odensvi, Loftahammars, Östra Eds, Tryserums, Hjorteds, Hallingebergs, Blackstads och Västrums kyrkor från 1700-talet. Sta Gertruds kyrka i stan är ju som bekant från 1400-talet. Resten är 1800-talskyrkor, förutom St Petri kyrka i stan som byggdes alldeles i början av 1900-talet.

De allra flesta begravdes också på kyrkogården där de bodde vid sin död. Många gravar är ju återtagna av församlingen när gravrätten upphört och gravstenarna är borta men graven finns ju kvar. Visst fanns det en och annan som drunkande och aldrig begravdes eller som avrättades och begravdes på galgbacken eller tog sitt eget liv och begravdes i skogen. Men de är få jämfört med alla dem som är begravda intill våra kyrkor. I äldre tider begravdes ju även många inne i kyrkorna.

Jag önskar er alla en fin midsommar!

Hundraårsjubileum

Huset vi bor i byggdes 1918, så vi borde väl fira lite i år, vi som bor här. Då byggdes det som arbetarbostad på Helgerums gods. 1925 styckades godset upp och såldes. Slottet med slottsträdgården köptes av makarna Cahier, operasångerskan från USA och hennes svenske make. Huvudgården blev Helgerum Berggård och köptes av Knut Nelson från Blekinge. Knut och Alma Nelson (som då hette Nilsson) kom hit med sina nio barn. Två till föddes här och idag bor barnbarn och barnbarnsbarn kvar i trakten.

När familjen Nelson flyttade hit gjordes huset om till familjebostad och blev gårdens mangårdsbyggnad.

Helgerum
Så här ser huset ut idag.

Från början bestod huset av fyra lägenheter, två på nedervåningen och två på övervåningen. De nedre bestod av två rum och kök med tambur och garderob. De övre bestod av ett rum och kök, fast egentligen var de lite större än så. Innanför köket, under snedtaket, fanns ett litet rum till som förmodligen användes som barnrum.

För ungefär 40 år sedan blev det lägenheter igen i huset, men tre i stället för fyra (eller möjligen två lägenheter som sedan ändrats till tre). Gården hade sålts och nye ägaren bodde på annat håll. Nu blev det hyreslägenheter för vem som helst för på gården fanns det inte längre något behov av arbetarbostäder. Vi hyr en av dessa tre lägenheter idag, och delar huset och trädgården med grannarna i de andra två lägenheterna. På köpet har vi fått extremt trevliga grannar.

1918 byggdes två hus som arbetarbostäder på Helgerum. Det andra är något mindre i dimension men hade också fyra lägenheter och ser nästan likadant ut. Det byggdes på en plats som idag är på andra sidan landsvägen, men då gick inte vägen där den går nu så det ingick mer i den samlade gårdsbilden då än idag. Detta hus byggdes på platsen för ett äldre gårdshus och kallas fortfarande för Gammelgården.

Helgerum
Gammelgården idag.

Det huset var flerfamiljshus betydligt längre än huset vi bor i. Hur länge vet jag inte riktigt men det hade i alla fall stått öde ett tag när Åke Wiman och hans hustru Anlis köpte det 1980. Åke Wiman gick bort 2014, 92 år gammal.

Vilka som bodde i husen från början vet jag inte. 1920 fanns det nio arbetarfamiljer på Helgerum och vilka som bodde var framgår inte av församlingsboken. I en del av familjerna fanns det många barn. Är det någon som vet vem som bodde i vilket hus så skulle jag gärna vilja veta det.

Kyrkan föll med ett brak i Gärdserum

Gärdserums kyrka ser ut som en riktig krokan uppe på sin kulle. Som en vit gräddbakelse. Så har kyrkan stått sedan 1857.

Gärdserums kyrka

1800-talet är kyrkobyggandet storhetstid i Sverige. Då revs många gamla kyrkor och nya byggdes. De gamla medeltida kyrkorna ansågs uttjänta, de var små och räckte i många fall inte till att hysa en växande befolkning. Så var det i Gärdserum där kyrkostämman 1849 beslutade att bygga en ny och större kyrka. Åtta år senare var den klar och till stor del bekostad av donationer. Gärdserums socken hade då 2600 invånare. Så många får långt ifrån plats i kyrkan, snarare runt 500, trots att det förr rådde kyrkoplikt. Man skulle gå till kyrkan. Skulle du inte hitta platsen där dina förfäder bott så kan du i alla fall vara så gott som säker på att de varit inne i sin kyrka, troligen många gånger.

Den gamla kyrkan i Gärdserum revs och idag finns inga spår kvar av den på platsen. Den låg precis framför den nuvarande kyrkan, mot landsvägen, och revs innan den nya byggdes. Rivningen startade med klockstapeln och i januari 1854 revs kyrkobyggnaden. Då hade alla stödjepelare kapats av, man hade fäst kedjor vid väggarna och 25 man drog samtidigt i kedjorna. Då brakade det ordentligt när den gamla stavkyrkan gick upp i damm och rök. Detta kan man läsa om i broschyren som finns i kyrkan.

Gärdserums kyrka ska vara den nordligaste i Tjust härad och därmed den nordligaste i landskapet Småland. Dock tillhör Gärdserums församling Östergötlands län. Själv har jag inga anor i trakten men flera andra släktforskare har sina gamla släktingar begravda här.

Den gamla kyrkan är dokumenterad och beskriven av både den dåtida kyrkoherden Nils Lorentz Kastman och av hans samtida konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. Därför kan vi få en ganska god bild av hur den såg ut.

Gärdserums kyrka
I ett skåp i kyrkan finns en modell av den gamla medeltidskyrkan i Gärdserum.

Gärdserums kyrka
För inte så länge sedan hittades denna stock utanför kyrkan. Den användes i den gamla stavkyrkan och har kunnat tidsbestämmas till år 1266.

Gärdserums kyrka
Krucifixet kommer från den gamla kyrkan.

Gärdserums kyrka
Den här gamla dörren kommer från den gamla kyrkan.

Gärdserums kyrka
Liksom klockan på väggen.

Gärdserums kyrka
Kanske även kistan är från den gamla kyrkan.

Alla foton är mina egna, tagna idag den 29 maj 2018.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar