Stiftelsen som drev hemmet skapades av komministern i Sankt Lars församling, Bror Olding. Han var en person med stor empati och engagemang i stort som smått. Han kom till Linköping från Göteborg 1924 i landsförsamlingens tjänst, där han såg nöd och umbäranden på landsbygden, slitet i de stadsnära industrierna, likväl som missförhållanden i församlingsbors hemförhållanden.

Ett konkret initiativ var att försöka skapa en stunds vila för dåtidens utarbetade kvinnor, en stilla nåd för den tidens kvinnor i smålantbruks- eller arbetarklass.

Bror Olding var inte bara en stor humanist, utan även en man med stor övertygande förmåga. Till sitt projekt lyckades han få direktör Berghoff på Brokinds slott att skänka en tomt intill sjön Järnlunden, nära gården Karlemåla. Ytterligare tomtmark kunde genom Oldings idoghet adderas genom överlåtelser och förmånliga köp från välvilliga landägare i grannskapet.

Artikelbild

| Vardagsrummet förr. På ett vykort syns interiören från tidigare, med plats för andakt och samling i kyrkans regi.

För bygget av själva vilohemmet anlitades byggmästare Enok Karlsson. Redan efter två månaders byggtid kunde Mors vila invigas den 19 juli 1926. Byggkostnaden landade på 9 000 kronor. Men totalt med markköp och inventarier slutade notan på 16 000 kronor.

Verksamheten kunde efter utbyggnad erbjuda 22 kvinnor vila. De utan hustru handfallna äkte männen fick hjälp av församlingen diakonissor för den dagliga driften av hushållen. Enligt utsago även komministerns fru, Anna Olding, vid ömmande stunder. Stundom sändes barnen till koloni under mödrarnas vila.

Det som gjorde församlingens ekonomiska insats möjlig var ett flertal bidrag från enskilda församlingsmedlemmar, likväl som församlingens församlade näringsliv. Den fortsatta förvaltningen kom att finansieras på en mängd vis, men verksamheten har mycket att tacka församlingens så kallade frivilligkrets. Kretsen bestod av ett 25-tal damer i Sankt Lars församling som arbetade ideellt som husmödrar. Varje år i mars månad anordnade de basarer där de sålde lotter, handarbeten och hembakat till driften av Mors vila.

Även församlingens ungdom var till stor hjälp. Helt avgörande rent av. Det var församlingens ungdomsförbund som redan från starten 1926 hade ansvar för driften av vilohemmet.

Artikelbild

| Vardagsrummet i dag. Nytt trägolv, vackra takbrädor och en lugn färgskala. Öppna spisen är vit, istället för den gul- och grönmålade som mötte Pernilla Mellqvist och Jimmy Åberg när de flyttade in.

Husmodern Svea Karle låter sig minnas att ett hundratal ungdomar i församlingen under säsongen cyklade ut till vilohemmet för att stå till tjänst.

I grupper om ett tjugotal kvinnor inkvarterades de behövande under sommarhalvåret i välbehövlig vila. Mors vila erbjöd helpension. Dagarna flöt på med läsning, sol och vila.

Artikelbild

| Tidig bild från verksamheten vid Mors vila. Fotografens namn är okänt.

På tal om flöt så var till en början få kvinnor simkunniga. Till deras stöd byggdes en inhägnad invid stranden utan risk för djupt vatten.

Som ett uttryck för Bror Oldings humanistiska karaktär införde han direktiv om särskilda arbetskläder för de tjänstgörande på Mors vila. Men inte som markör för överordning. Tvärtom önskade han att de vilande inte påmindes om den särskilda personalens plikter. Han önskade helt sudda ut skillnaden mellan tjänare och tjänande. De vilande kvinnorna skulle känna total befrielse från hushållets plikter.

Artikelbild

| Vid ingången sorteras gästerna.

Fotnot: Det här är en kort version av en text som Leif Wallentinsson skrivit, som finns att läsa i sin helhet på Östergötlands museums sida Kulturarv Östergötland: http://k-arv.se/posts/780