Det är ytterst sällan pappa haft fel. Kanske de bytt färg på brevlådan, men allt annat stämmer på pricken. Pappa har kört lastbil i många år i yngre dagar och då lärde han sig såväl landsvägar som skogsstigar. Det är imponerande vilket vägminne han besitter. När vi var ute och åkte så lovade han ofta en peng till den som visste vad nästa ställe hette som vi körde igenom. Han fick alltid behålla sina pengar.

Vi är fyra barn och jag är nog den enda som inte föddes med något som helst lokalsinne. Inget sinne alls för att hitta, är den krassa sanningen. Vill man bli av med mig så är det bara att ta ut mig i skogen, snurra mig några varv och sen är jag borta. Är jag på Ikea får jag oftast be om hjälp att finna utvägen. Mina töser säger att jag borde ha en orange flagga på vår bilantenn, för de allra flesta gångerna måste jag gå runt och leta på bilparkeringen innan jag hittar bilen. Ju fler bilar ju mindre minns jag var den står naturligtvis.

Ja, en flagga vore kanske en god idé så slipper jag gå runt som en förvirrad älgkalv som nyss blivit bortstött och leta efter bilen som är ”borta”. Pappa har verkligen försökt lära mig hitta men tyvärr har det inte lönat sig värst mycket. Till hans förtret kör jag vilse trots att jag har en vägbeskrivning.

Min mamma och jag brukar fara ner till Ullared. Två vilsna hönor som leder varandra. Fem av sex gånger har jag lyckats hitta nya vägar dit. Fast vi har alltid tagit oss fram till slut bör tilläggas. En gång var vi nästan framme i Halmstad. Ett samtal till pappa och han ledde oss rätt. Min ena son Rasmus var med mig en gång. Pappa sa då att sväng inte vid skylten till High Chaparall. Aha, tänkte jag när jag såg skylten, det var där pappa sa sväng. Vägen blev mindre och mindre. Till slut blev det en liten väg förbi en ladugård, men sen blev den större igen och vi kom ut i Skeppshult. Fast åt ett helt annat håll förstås. Men där kände jag igen mig. Vi fick ju oss en färd full med skratt av alla felkörningar.

Sist åkte jag ensam till Ullared. Jag sa högt i Jönköping: Kör rakt fram, kör rakt fram och jag lyckades undvika att svänga av E4:an. Sen kom så skylten mot High Chaparall. Jag tänkte till och fick säga högt: Inte svänga, inte svänga. Jag körde nästan helt rätt, glömde svänga höger efter Skeppshult men kom på det ganska snabbt så jag vände. Det är konstigt att jag ens hittar ut ur affären igen.

Fast tänk så mycket mindre vi fått se i omgivningarna om jag hade kört rätt väg alla gånger. Jag lägger nu mera på tid så jag har lite tillgodo i ”körafelmarginalen”.

Så om ni ser någon på parkeringen eller i affären som verkar lite vilse – hjälp mig gärna rätt igen. Det är ingen fara att jag försvinner i skogen, dit får jag helt enkelt inte åka ensam.