2016 beslutade ett enigt kommunfullmäktige att förbjuda upplåtelse av mark till cirkusar med vilda djur. Beslutet saknade verklighetsförankring. Det fanns inga vilda djur på cirkus i Sverige. Flertalet förbjöds 1960 och sedan 2007 är svenska cirkusar landets hårdast reglerade, mest kontrollerade och dokumenterat bästa djurhållare (Jordbruksverkets författning SJVFS 2019:4).
Västervik var den första kommunen i landet som fattade ett sådant beslut. Trots att kammarrätten fastslog att förbudet saknade rättslig verkan, öppnades dammluckorna för motioner med samma krav i andra kommuner och i riksdagen. Det var förödande för seriösa cirkusföretag.
Därefter började samma militanta veganer angripa bönder och jägare. Det ledde till att deras stöd bland politiker upphörde, vilket även fredade cirkusarna.
Men ett problem med Västerviks agerande återstår att lösa. Hur kunde kommunen fatta ett beslut som på två sätt strider mot grundlagen?
För det första. En cirkusföreställning är allmän sammankomst (2 kap 2 § ordningslagen) och har exakt samma grundlagsskydd som politiska möten och demonstrationer (2 kap 1 § regeringsformen). Lika lite som kommunen kan bestämma vad som får skrivas på skyltar i demonstrationer, får kommunen begränsa vad som framförs i cirkusföreställningar. Det är en exklusiv rättighet för regering och riksdag. Det fastslogs senast 2020 i en rapport från SKR och Polisen (På rätt plats – handbok för upplåtelser av offentliga platser).
Hur kunde kommunerna inbilla sig att de kan vägra upplåta mark till cirkusar, när de inte kan stoppa nazistdemonstrationer och koranbränningar?
För det andra. Kommunen har att följa den grundlagsstadgade likabehandlingsprincipen (1 kap 9 § regeringsformen). Lagar, förordningar och bestämmelser ska gälla handlingar och inte riktas mot vissa grupper, såvida inte vetenskap och beprövad erfarenhet visar att särregler är befogade. Det finns inget i forskning eller kontrollrapporter från myndigheter som motiverar särregler för cirkus.
Grundlagens krav på likabehandling innebär till exempel att ett förbud mot hästar och hundar i cirkusföreställningar leder till att även häst- och hundsporterna förbjuds.
Sedan några år är jag medlem i Jordbruksverkets dialoggrupp djurskydd. Där har jag insett att det stora problemet för djurens välfärd är privatpersoner med sällskapsdjur. Det är visserligen en liten andel som vanvårdar sina djur, men eftersom det finns så många blir problemen ändå omfattande.
Förslagsvis får Campus Västervik i uppdrag att utveckla och genomföra en utbildning om demokratins och rättssamhällets spelregler. Den ska vara obligatorisk för alla förtroendevalda, så att Västerviks kommunfullmäktige framledes följer landets grundlagar.