Politiker sprang med mobbarna i clowndebatten

Hösten 2016 spreds clownskräck över landet.

Clowner på Internationella cirkusfestivalen 2024 i Monte Carlo. Från vänster Yann Rossi, Frankrike, samt italienarna Daris och Fumagalli.

Clowner på Internationella cirkusfestivalen 2024 i Monte Carlo. Från vänster Yann Rossi, Frankrike, samt italienarna Daris och Fumagalli.

Foto: Janne Näsström

Debatt2024-02-29 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sociala medier översvämmades av mördarclowner som påstods överfalla barn och unga, tidningar, radio och TV hängde vällustigt på, föräldrar larmade i pressen, leksaksaffärer tog bort clownmasker ur sortimentet och Kolmårdens djurpark sparkade clownen ur en höstlovspjäs.

Clowner var helt enkelt livsfarliga och alla barn påstods vara rädda för dem. 

Idag har allt vänt 180 grader. Trenden är tydlig i sociala medier och modehusen hakar på med clowninspirerade kreationer. I en av Melodifestivalens deltävlingar gick gruppen Scarlet, sminkade till mördarclowner, vidare med låten Circus X. Inte en enda förälder slog larm om att deras barn blev rädda. 

Det är samma clowner nu som då. Icke existerande mördarclowner, förr skrämmande, numera underhållande. Dessa clowner har aldrig existerat utanför filmens, böckernas och leksaksaffärernas värld. 

Tyvärr tycks många sakna förmågan att skilja fantasi från verklighet. De allra flesta under 40-45 år har aldrig varit på cirkus, aldrig sett en professionell cirkusartist uppträda i verkligheten. De kan inte skilja på klassisk cirkus, nycirkus, varieté, burlesk, porrtält, amerikansk sideshow, marknad eller tivoli. De förstår inte skillnaden mellan en plastmask i leksaksaffären, en clownsminkad amatör som viker ballonger i ett köpcentrum, ungdomar som visar cirkusinspirerad gymnastik på stadsfester och professionella artister på cirkus. 

Jag hör redan protesterna. Klart att folk kan skilja på fantasi och verklighet. Tyvärr inte. Vår hjärna kan bara bilda sig en någorlunda nyanserad uppfattning om det som ligger oss närmast. I övrigt generaliserar vi och förstår inte att succéfilmen "The greatest showman" från 2017 är en uppdiktad historia. Den är löst baserad på den amerikanske entreprenören P.T. Barnums liv, men det mesta är påhitt. Som exempel var cirkusbyggnaden, som spelar en central roll i filmen, i själva verket ett museum, Barnum's American Museum i New York. Där visades inga cirkusnummer, däremot missbildade människor, så kallade freaks. På verklighetens cirkus har freaks aldrig förekommit, inte ens skäggiga damer. 

Nästa gång en hatkampanj drar över landet, kontrollera fakta och spring inte med mobbarna. Det gäller i synnerhet politiker. Folkvalda i alla partier visade mycket dåligt omdöme under drevet mot cirkus.

 
 
 
 
 
 
Läs mer om