Portugals statsminister José Sócrates som inför det senaste valet lovade en folkomröstning om EU:s nya fördrag drog den 8 januari, efter påtryckningar från Frankrikes president Nicolas Sarkozy, tillbaka löftet. En folkomröstning skulle kunna leda till att folket röstade nej och därmed stoppade fördraget.

 

Även EU-minister Cecilia Malmström argumenterar mot en folkomröstning. Hennes vanligaste argument är att en folkomröstning skulle bli svårtolkad. Det är att underkänna väljarnas intelligens. Ett ja i en folkomröstning om Lissabonfördraget tolkas rimligen som att svenska folket vill att det införs medan ett nej innebär att det inte gör det utan vi nöjer oss med nuvarande ordning. Menar man något annat försöker man lägga ut dimridåer.

 

Istället för folkomröstning vill hon att EU:s medborgare skall lämna synpunkter på fördraget på en hemsida på Internet. Det är ett respektlöst sätt att hantera demokratin. Med hennes logik skulle vi kunna strunta i de allmänna valen och istället låta folk skriva kommentarer om regeringens politik på nätet.

 

 

Det finns istället tungt vägande skäl för att låta svenska folket säga sitt i fördragsfrågan. Det handlar om så stora förändringar av demokratins grundfundament att det är orimligt att beslutet behandlas som vilken fråga som helst. Om riksdagen beslutar att införa böter för att gå mot röd gubbe eller ändrar ersättningsnivån i a-kassan är det beslut som enkelt kan återställas. Om riksdagen ratificerar fördraget innebär det att de fattar ett beslut som inte kan återställas, med annat än att Sverige lämnar EU. Precis som svenska folket fick säga sitt om EU- och EMU-medlemskap borde de få rösta om Lissabonfördraget. Fördraget innebär exempelvis att EU tar över vår utrikes- och försvarspolitik liksom makten på 40 nya politikområden. Nog är det frågor som svenska folket borde få tycka till om?

 

 

Dessutom är detta faktiskt en fråga där riksdagen saknar mandat att fatta beslut. När den nuvarande riksdagen valdes fanns inget fördrag att ta ställning till och ingen väljare kan därför ha valt parti utifrån dess inställning till Lissabonfördraget. Opinionsmätningar visar också att en stor majoritet - 67 procent - av väljarna vill folkomrösta om fördraget, och det finns även en majoritet för folkomröstning bland väljarna till samtliga riksdagspartier (Sifo juli, 2007). Malmström vill istället att riksdagen fattar ett beslut om att ratificera fördraget redan i år. Utan folkomröstning eller val. Man kan verkligen undra varför det måste gå så fort? Är man rädd att folket skall säga nej om det får chansen? Kanske är man medveten om att man inte har folkets stöd för ersätta det nationella självbestämmandet och den politik vi har möjlighet att påverka i valen med överstatlig makt?

 

 

Låt oss istället följa Irlands exempel och låta en eventuell ratificering av fördraget föregås av en folkomröstning. Även Malmström borde vilja ha en EU-politik som har en bred förankring. Utan folkomröstning kommer fördraget att sakna demokratisk legitimitet i medborgarnas ögon och därför ständigt ifrågasättas.

 

Margit Gennser Björn von der Esch Rola Brentlin