Män och kvinnor kommer aldrig att göra samma val

I dag finns det en dominerande uppfattning om biologiskt kön och socialt genus i den svenska debatten.Den säger att enbart de yttre könsskillnaderna är biologiska, medan genus är kulturellt betingat. Vi fostras eller indoktrineras till pojkar eller flickor och styrs livet igenom - helt i onödan - av könsmaktstrukturer.Dock visar modern forskning att denna uppfattning är grundfalsk.De beteendeskillnader som finns mellan män och kvinnor är biologiskt styrda, men det finns ingen skarp gräns mellan män och kvinnor. I normalfallet kan man se en tydlig skillnad mellan mäns och kvinnors hjärnor, men hos exempelvis homosexuella är skillnaden radikalt mindre. Det finns också ett mellanläge som utmärker personer som är bisexuella.Sexuella preferenser är alltså styrda av hårdvaran i hjärnan, och detsamma gäller många andra könskaraktäristiska egenskaper. Dessa är dock inte nödvändigtvis relaterade till sexuella preferenser. Det finns således homosexuella män som är synnerligen maskulina, och entydigt heterosexuella män som är feminina i sina övriga beteenden. Detsamma gäller lesbiska kvinnor. Vi är alla mer eller mindre män och kvinnor.I en mening har alltså queerteoretikerna rätt. Den skarpa genusuppdelningen i män och kvinnor är en social konstruktion som inte motsvaras av verkliga förhållanden. Däremot har de fel i uppfattningen att detta beror på att genus är en kulturell konstruktion.Anledningen är att hjärnans utveckling i fosterstadiet inte är helt och hållet integrerad med kroppens.Under en kort och kritisk period i fostrets utveckling "installeras" det blivande barnets könstillhörighet när stora delar av kroppsliga könskaraktäristika redan är utvecklade. Denna process triggas av en kraftig "hormondusch" från modern. Beroende på olika faktorer kan processen bli olika kraftfull eller störas.I vissa fall hamnar en hjärna med en viss könsidentitet i en kropp med den motsatta identiteten. Resultatet är vad vi kallar transpersoner. De upplever att de har helt fel kropp. Situationen är uppenbarligen närmast outhärdlig. Många transpersoner är beredda att genomgå åratal av hormonbehandling och kirurgi för att få en kropp av "rätt" kön. Det gör man förmodligen inte enbart för att få gå i en viss sektion av Prideparaden.Slutsatsen är i vilket fall att könsrollen till övervägande del inte är inlärd utan biologiskt grundad och medfödd. En transperson med, låt oss säga, en manshjärna i en kvinnokropp har naturligtvis under hela sin barndom uppfattats - och därmed behandlats - som kvinna av både sig själv och sin omgivning. Ändå har resultatet blivit en man när det gäller genus.Vi har alltså att göra med en person som helt saknar erfarenhet av en tillvaro som man, en person med fullt fungerande kvinnokropp, som ändå är på det klara med att han borde ha en manskropp. Kan man tänka sig en ett mer övertygande bevis för att könsrollen är medfödd och biologiskt betingad?Tyvärr så bygger den svenska jämställdhetspolitiken på föreställningen att medfödda beteendeskillnader mellan män och kvinnor inte existerar, eller i vilket fall att de är marginella. Tanken är att tillräckligt mycket subventioner, kvotering och statlig propaganda till sist skall skapa ett samhälle där män och kvinnor i genomsnitt gör exakt samma val. En dag skall jämställdhetsbonusen göra att Anders Borg och Nyamko Sabuni få åka på konferens med OH-bilder där alla de skära och ljusblå staplarna är exakt lika höga när det gäller ingenjörer, barnskötare och brandmän. Utopia är uppnått. Applåderna smattrar. Lyckan är fullständig. Det kommer dock aldrig att ske. Lika lite som vi någonsin kommer att få ett samhälle med jämn könsfördelning bland mördare, cage fighters, legosoldater eller 25-åringar som kört ihjäl sig på spormotorcykel. Evolutionen (eller Gud) har helt enkelt inte dragit ledningarna så.

Män och kvinnor kommer aldrig att göra samma val

De beteendeskillnader som finns mellan män och kvinnor är biologiskt styrda, men det finns ingen skarp gräns mellan män och kvinnor, skriver Magnus Nilsson.