Den stora samtidsfällan

Det är knappast rättvist att manliga studenter ska få tillträde till universitetsutbildningar som kvinnliga studenter med samma betyg sökt, bara för att det råkar finnas fler behöriga kvinnliga studenter än manliga.
Den omdiskuterade veterinärutbildningen vid SLU är ett exempel på hur fel kvotering kan slå. SLU:s kvotering sänder ut signaler om att studieresultat och högskoleutbildningar inte har någonting med varandra att göra. Självklart kan man inte acceptera att universiteten kvoterar in manliga studenter på bekostnad av andra studenter, trots att samtliga av de andra lämpade studenterna i detta fall tillhör samma kön. Därmed inte sagt att den aktuella yrkeskåren på flera sätt säkert skulle gagnas av en jämnare könsfördelning.

 

Lotteridragningen vid SLU är i själva verket resultatet av åratal av negligéns av den svenska skolans problem. Skolans brister är ingen hemlighet för den som antingen gått i en under de senaste decennierna eller haft barn som gjort det. Men att det verkar vara pojkarna som drabbats hårdast ser man allra tydligast bevis på först nu, då dessa är underrepresenterade på flera av de mer attraktiva högskoleutbildningarna. Om det fortsätter på det här sättet så kommer populära tjänstemannayrken med skyddade titlar såsom läkare, veterinär och psykolog i allt högre utsträckning domineras av kvinnor i framtiden.

 

För att bredda rekryteringen av studenter så använder fler högskolor sig av alternativa antagningsvägar. Det finns dock något förrädiskt med det här, då man tycks anta att det finns ett mätsystem som är mer rättvist än ett annat. Faktum är att på inget område i livet förekommer absolut rättvisa. När man antar att intervjuer skulle vara ett mer rättvist sätt att mäta en individs lämplighet för ett visst yrke så är man farligt nära att trampa i den stora samtidsfällan som rör "social kompetens".

 

Idén om behovet av den till varje pris socialt kompetenta människan är så förankrad i nutidskulturen att det är nästintill omöjligt att ifrågasätta den. Så orubblig är tilltron till att alla yrkeskategorier från lokalvårdare till veterinär måste uppfylla kravet på, inte bara vanlig social välvilja, utan också "kompetens". Det finns något djupt diskriminerande med att förutsätta att social intelligens är något som alla har förunnats med eller ens har möjlighet att förvärva.

 

När det då talas om hur viktigt det är med ett pluralistiskt tänkande i det moderna samhället, där alla etniska, religiösa och sexuella kategorier ska känna sig lika välkomna, kan man inte låta bli att undra när de individuella förutsättningarna som skiljer människor åt på den sociala punkten ska problematiseras. När får vi se ett företags önskemål om att anställa en person som är ärlig, snäll eller för all del bara lagom? Kanske samma dag som det räcker med att ha goda betyg och läshuvud för att få en plats på en teoretisk utbildning på högskolan.