År ut och år in av nedskärningar, omstruktureringar och nedläggningar. Det svenska försvaret står illa rustat med ett allt mer aggressivt Ryssland nästgårds. Efter höstens tillnyktring i regeringens försvarspolitik - inte minst efter Rysslands angrepp på Georgien - är positionerna tillbaks på ruta ett. I ena ringhörnan står Sten Tolgfors (M), ministern för resterna av vårt försvar, i en annan står folkpartiet och de moderata kärnväljarna, i ytterligare en ringhörna står Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Över alltihop cirkulerar Socialdemokraterna som numera verkar vara helt utan försvarspolitisk kompass, med en tidigare försvarsminister som nedrustat försvaret som numera vill rusta upp och en vänsterfalang som knappt ens vill ha något försvar.

 

i Det tidigare inte så försvarsvänliga folkpartiet har Jan Björklund och hans försvarspolitiska programgrupp med bland andra riksdagsledamöterna Nina Larsson och Allan Widman gjort en, i jämförelse med försvarsministern, klockren analys av det säkerhetspolitiska läget. Utvecklingen i Ryssland ger oss anledning att omprioritera. Det är en helt riktigt slutsats, vi lever inte längre i en värld där kommunismen just brakat ihop. Nu börjar vi se hur det nya Ryssland formar sig - trist nog är det inte så som önskades efter Sovjetunionens kollaps. Förutom att folkpartisterna önskar ett snart Natomedlemskap, handlar deras program bland annat om att kasta förslaget om att avveckla luftvärnet i papperskorgen. Vidare om en översyn av inköp av anförskaffning av materiel och erkännandet att det var ett misstag att avmilitarisera Gotland - med andra ord, militär ska åter finnas på ön. Viktigast av allt inser folkpartisterna att om deras förslag ska bli verklighet, behöver försvarsanslagen effektiviseras men också eventuellt höjas.

 

I en artikel i Svenska Dagbladet i går publicerades uppgifter om att en tredjedel av armén kommer att läggas ner. Detta är något av innehållet i ÖB Håkan Syréns svar till regeringen om hur försvarspolitiken kommer att påverka försvarets utformning framöver. Svaret kommer i sin helhet att presenteras på fredag. Folkpartisten Allan Widman har inte varit sen att med rätta avfärda idén om neddragningar. Försvarsministern vill inte kommentera ÖB:s förslag men säger till Ekot att det inte är aktuellt att höja försvarsanslagen. Och så kan man tänka sig att det lär fortsätta ett tag.

 

Den borgerliga alliansen behöver finna en försvarspolitik som partierna kan stå bakom och som kan hålla ett tag framöver. Ett av de områden som Alliansen absolut inte lyckats öka sin trovärdighet i är just försvars- och säkerhetspolitiken. Vilken typ av försvar vill Alliansen ha? Det bör vara den övergripande frågan för borgerliga försvarspolitiker och debattörer under kommande månader.

 

Vad man ska ha klart för sig är att en av de mest impopulära ministrarna i regeringen är just försvarsministern. När en TV4:s nyhetsreporter i förra veckan frågade några moderata ledamöter i försvarsutskottet om de har förtroende för ministern var svaren tvekande. Det är klart anmärkningsvärt.

 

Vid årsskiftet presenterade Styrelsen för psykologiskt försvar en stor opinionsundersökning kring frågor rörande det militära försvaret. Det framgår mycket tydligt att svenska folket är mer villigt att satsa på försvaret än vad man kan få sken av från politiskt håll. Dessutom ser allt fler svenskar en ökad osäkerhet i vår omvärld. De borgerliga krafter som vill satsa mer tanke och resurser på försvaret har med andra ord folket med sig.

 

Det är inte helt klockrent att Alliansens partier inte är överens i en så viktig fråga som försvars- och säkerhetspolitiken. Men ännu mindre klockrent är det när försvarsministern istället för att värna den goda politiska debatt som försvaret så väl är i behov av, helt avfärdar nämnda folkpartiförslag.

 

I en sådan situation vi nu befinner oss i hade en moderat försvarsminister i andra tider varit en garant för ett starkare och upprustat försvar. Det gäller tydligen inte i dag. Det är nya tider. Och nya moderater, alldeles för nya.

 

Ola Mårtensson