Djurens rätt - och människornas?

Detta är ett sorgligt kapitel i vår nutidshistoria och ett skrämmande exempel på hur fel tankarna kunnat gå. Under föregivande av att kämpa för djurs rättigheter tar sig dessa individer rätt att trakassera sina medmänniskor. Listan över brott som begåtts i djurens namn är oroväckande lång; man drar sig inte för hot, stölder, inbrott, olaga intrång, skadegörelse, eller mordbrand.Det är positivt att polisen i högre grad än tidigare börjat observera och lagföra denna typ av organiserad brottslighet. För de som håller på med detta är inte annat än osympatiska skurkar som vigt sitt liv för att göra livet surt för andra och förgöra deras lagliga födkrok.Det måste vara en utgångspunkt i samhället att den som gör något lagligt och hederligt, som att driva pälshandel eller charkuteri, äger rätt att få samhällets skydd för att kunna göra det. Ytterst betalar man som medborgare skatt bland annat för att få skydd mot sådan brottslighet.På det ideologiska planet har djurrättsaktivisterna dessutom fel. Djuren är inte överordnade eller likställda med människan. De är underordnade oss. Det får dock aldrig innebära att vi missbrukar vår ställning och behandlar djur illa. Det är heller inte accepterat av samhället, därför finns djurskyddsinspektörer, veterinärer och inte minst en lagstiftning som skall hindra djurplågeri.I tider då det allt mer talas om att man skall leva ekologiskt och naturligt är naturmaterial som päls och skinn ett mycket bra val. Att använda nymodigheter som polyester, fuskpäls eller plast som substitut är ett sätt att öka beroendet av oljeprodukter och det uppmuntras märkligt nog av de så kallade djurvännerna.Päls- och skinnindustrin skulle kanske må bättre om den inte bara stillatigande accepterade alla påhopp utan organiserade sig och avgav moteld. Visa att päls inte handlar om att plåga djur utan att det finns goda standarder för hur djur skall hållas och att de följs. Precis som man har tagit fram ekologisk märkning, såsom krav, av andra produkter borde det finnas en motsvarande standard bland pälshandlare och pälsuppfödare.Att enskilda handlare som utsätts för hot och våld inte orkar gå ut publikt är förståeligt, men det är ingen ursäkt för att näringslivets organisationer tiger. Det kriminella beteendet hotar fria och hederliga företagare. Det borde vara principiellt viktigt för exempelvis Svenskt näringsliv eller Företagarna.Att polisen på senare tid börjat prioritera denna typ av brottslighet är positivt. Kanske är det när självutnämnda djurrättsprofeter hamnar inför skranket rätt tid för pälshandlare, uppfödare och körsnärer att tydliggöra vilka som är de verkligt ljusskygga samhällsomstörtarna.

Djurens rätt - och människornas?

Den senaste tiden har det åter igen rapporterats om brott mot pälshandlare, körsnärer och pälsfarmare. Men också mot andra som hanterar kött, som slakterier och djurhus.