Göran Hägglund tar upp upphovsrättens betydelse och efter att skojfriskt behandlat piratpartiets framgångar i europavalet med skämt om partiets enögda symbol, formulerar han det egna partiets syn på den personliga integriteten, upphovsrättens och kulturens betydelse.

 

Kulturarv och bildning är begrepp som partiledaren återvänder till. Hägglund talar om hällristningar och kyrkogårdar, om Åsa Lindeborgs roman "Mig äger ingen" och om normalitetsdiskussionen som Axess magasin initierade i höstas.

 

Och det är en uppfriskande vändning - särskilt i en förytligande samtid och i en lågkonjunktur som ältar ekonomiska problem.

 

"Kulturen är en livsviktig del av ett sammanhållet samhälle" framhåller Hägglund och drar paralleller mellan kvalitetskultur och god moral. Applåderna som annars främst kommer från delegaterna brer snabbt ut sig också på pressläktaren.

 

Man kan anta att kulturarbetare runt om i landet kommer glädjas åt det nya fokuset. Många är de som önskar en annan kulturpolitik än dagens. Att våga ställa krav på vad som omfattas av det väldiga ordet kultur är sällsynt, särskilt inom politiken. Man vågar oftast inte upprepa något annat än mantrat "all kultur är bra", vilket döljer en rädsla för att värdera kulturen. Och som samtidigt utgör det största hotet mot den.

 

Kulturen är på intet sätt skiljd från politiken, vilket Hägglund gör en viktig poäng av när han kritiserar socialdemokraternas betongbyggande och de borgerliga partiernas slapphänthet i frågor som rör arkitektur och gemensamma rum. Arkitektur och skönhetsvärden får sällan fäste ovanför kommunalnivå men är oerhört viktiga, då de angår alla och engagerar de flesta på ett sätt som få politiska frågor gör.

 

I ett annars så liberalt land fyller ett konservativt politiskt parti en synnerligen viktig funktion. När man börjar göra avkall på konservatismen i sin politik i hopp om att locka fler väljare blir det tydligt att det inte gynnar någon. Det finns gott om andra partier att välja mellan för den liberale väljaren.

 

Men nu verkar det finnas hopp för kristdemokraternas överlevnad. Och anledning för fler än bara författare, journalister och bibliotekarier - kulturarbetarna - att ha ögonen på kristdemokraterna inför nästa riksdagsval. Den som tar kulturpolitik på allvar och vill rösta kulturkonservativt i nästa val kommer med stor sannolikhet kunna rösta på kristdemokraterna. Om de vågar.

 

Anna Rennéus Guthrie / SNB