Monika Andersson har talat med sin moster Ulla Petersson, som är född 1917. Hon visste en del om gården Rutsberg. Den låg inte där kapellet finns idag – utan lite längre bort där Rutsbergsgatan 21–23 finns i dag.

– Hon berättade att man plöjde fälten vid gården med två oxar i början av 1900-talet, skriver Monika Andersson.

Den sista torparen som brukade gården hette Anders Peter Andersson. Hon bodde där tillsammans med sin son. Andes Peter gick bort 1917. Jorden burkades senare av Stuverum eller Gränsö, lite oklart vilket.

Under Rustberg fanns ett torp som hette Udden. Det låg lite längre upp i viken. Uddatorpet finns fortfarande kvar. I torpet bodde ”Josef på Udden” med sina föräldrar. Han hette Jonsson i efternamn och levde ända fram till 1967. Så länge hans mor levde hade de ett par kor som betade i hagen.

– Vi som hade sommarstugor på andra sidan stengärdsgården kunde gå till ”Udden” och köpa mjölk på 1930-talet, minns Monika Andersson.

Fleetwood på Gränsö ägde det mesta av Rutsbergsområdet. När den sista torparen lämnat gården hyrdes huset ut till ”Guldsmedspelle” som hade guldsmedsaffär på Östra Kyrkogatan.

Carina Andersson Sarge minns också ”Josef på Udden”. Han rodde förbi deras sommarstuga på lördagarna, alltid i mörk kostym och hatt.

– Han hade en otrolig snits på att ro snabbt med små arbetsbesparande roddtag. Han blev säkert inte ens svettig, berättar Carina Andersson Sarge.

Hon minns också att han hade egna stigar i ljungen på berget, som barnen aktade sig noga för att gå på för att inte störa honom.

– Han kunde prata för sig själv och ibland ställde han sig vid en speciell sten och höll tal.

Carina Andersson Sarge har också forskat om hur gården kan ha fått sitt namn. Namnet kommer förmodligen från en Lars Ruth som var urmakare och klensmed här i Västervik. Han dog 1820 och när hans änka, Anna Helena Brask, dör två år senare finns inte gården med i bouppteckningen.

– Kanske någon ny väg i Piperskärr kan döpas efter honom?