Det finns många gemensamma nämnare i arbetet för att förebygga att barn och unga inte hamnar i brottslighet eller börjar använda alkohol och narkotika. Vi vet att barn som tar sig genom skolan, har fritidsaktiviteter och föräldrar som får stöd i sitt föräldraskap har ett bra skydd mot både ohälsa och annan problematik.
Samtidigt behövs det specifika insatser för just ANDTS och de får vi inte tappa bort. Utan koll på hur drogsituationen ser ut lokalt är det svårt att sätta in rätt åtgärder – och här är det fortfarande många kommuner som famlar i blindo.
Men det finns också goda exempel runt om i landet. Kommuner där politiker och ledning insett att ett strategiskt och långsiktigt förebyggande arbete – med en upparbetad samverkan mellan skola, socialtjänst, fältarbetare, polis och civilsamhälle – är en investering och inte en utgift. En inte helt självklar ekvation, då vinsterna av uteblivna problem inte syns i samma budgetpost som kostnaden för insatserna.
Just nu har politiken ett stort fokus på att lösa symtomen, men att ösa vatten ur en läckande båt är aldrig en långsiktig lösning. Istället måste vi arbeta främjande och förebyggande för att täppa till de hål som finns och för det krävs både tidiga insatser, rätt åtgärder, tillräckliga resurser och uthållighet.