Boken ges ut på det lilla Linköpingsbaserade Sjuttonde Förlaget.

– Jag skrev egentligen den här historien som en radiopjäs för flera år sedan. Det var i samband med att jag tog en radioteater-kurs över internet, berättar hon.

Den färdigskrivna pjäsen blev sedan liggande i en byrålådan några år för att så småningom plockas fram på nytt.

– Jag tyckte om berättelsen och kunde inte riktigt släppa taget om den, säger Stina Nilsson Basell som alltså bearbetat materialet och anpassat det till bokform.

– Det kändes synd att låta berättelsen bara bli liggande i byrålådan, menar hon.

För bokens illustrationer svarar Marika Lif som Stina samarbetet med även tidigare, bland annat med "Sagan om smått och gott" (2010).

Mycket kortfattat är "Mannen i rocken" en berättelse som handlar om vad som kan hända om man tillåter sig att att stanna upp och betrakta världen.

– Jag ville belysa hur viktigt det är att ta sig tid att känna efter.

En ensam och förtvivlad ung mamma halkar på de regnvåta höstlöven och blir liggande på marken. Då kommer en farbror fram till henne. Men i stället för att hjälpa henne upp sätter han sig bredvid henne och de två börjar samtala.

– Hans sätt att prata skiljer sig mycket från hennes eget. Det är som om han egentligen inte riktigt tillhör samtiden, säger Stina Nilsson Basell.

– Man vet inte vem han är. Det finns en del mystik inbakad i den här berättelsen.

Stina var 13 år när familjen lämnade Västervik, och Fredsgatan där hon växte upp, och flyttade till Linköping.

Sedan 25 år är hon bosatt i Norrköping eller Röda stan som hon själv kallar sin nuvarande hemstad.

Stina är utbildad journalist och har bland annat arbetat som frilansade radioreporter.

För fjorton år sedan drabbades hon dock av en hjärnblödning som fått till följd att hon numera är sjukpensionär. Men skriver och målar gör hon trots allt. Det är ingredienser som alltid varit mycket viktiga i hennes liv.

Två nya skrivprojekt har hon inlett parallellt. Dels en självbiografisk berättelse, dels en spänningsroman som ska utspela sig i S:t Anna skärgård där Stina och sambon Holger har sommarbostad (i Stinas mormor Olgas åretrunthus).

Men båda projekten ligger ännu i startgroparna, och hon kan inte avslöja så mycket om dem än. Vi har all anledning att återkomma med andra ord.