Julmusik är ett kapitel för sig. Det är musik som spelas ihärdigt under några veckor, för att därefter vara ”bortglömd” till nästa jul. Till fenomenet hör också alla nya julskivor som ges ut varje år. Lite för ofta är det samma sånger på varje skiva och förvånansvärt få av de nya låtarna överlever annandag jul. Men julens sånger och psalmer fyller en viktig funktion för många människor. För mig är till exempel ”O helga natt (Adams julsång)” nära förknippad med mina julottor i Frödinge kyrka.

Det mest klassiska av alla julalbum är förstås ”A Christmas gift for you”. Demonproducenten Phil Spectors eviga mästerverk från 1963. Hans vision var att skapa musik som låter som snö. Darlene Loves bidrag ”Christmas (Baby please come home”) är dock så hett av fysisk åtrå att snön smälter. Som kontrast till Spectors överdådiga snöslott lyssnar jag gärna på julmusik med ett lätt jazzanslag. I år har jag väntat in julen med Diana Kralls album ”Christmas songs” (2005) och ”A jolly Christmas from Frank Sinatra” (1957). Den musiken ger associationer till filmer som utspelas i ett vintrigt nostalgiskt New York.

Min absoluta julfavorit är det skotska rockbandet Glasvegas minialbum ”A snowflake fell (and it felt like a kiss”). Få nutida grupper har drabbat mig lika starkt som Glasvegas. De har sammanfogat en av rockmusikens bäst välkonstruerade ljudväggar. Det perfekta mötet mellan Jesus and Mary Chains distade gitarrer och Phil Spectors ”wall of sound”. Karaktäristiskt för bandet är också frontfiguren James Allans känsloladdade röst med skotsk accent.

Efter det hyllade debutalbumet ”Glasvegas” (2008) släppte gruppen samma år sin julskiva. Den är delvis inspelad på en borg från 1600-talet ovanför staden Brasov i Transsylvanien. James har förklarat att han ville göra skivan på en avlägsen plats som var ”spöklik, gotisk och orörd.” Han har skrivit samtliga låtar, med undantag av ”Silent night” som är inspelad i en katedral tillsammans med en lokal kör. Skivans sammanhållande tema är julen, men James Allens texter betonar i första hand högtidens baksida. Ensamhet och förtvivlan. Här finns inga barn med tindrande ögon eller vimsiga tomtar som dricker glögg. Men musiken är vacker som gnistrande snö.

Glasvegas trummis Jonna Löfgren spelade nyligen på biblioteket i Västervik. Några dagar senare pratade vi om James Allens fascinerande sätt att komponera. ”När han gör låtar är han i en annan värld” berättade Jonna ”och ibland kommer han inte ens själv ihåg att han har skrivit texten. Men på pappret finns hela texten till en ny låt han har ’dagdrömt’. James beskriver det som att texterna kommer till honom och att han är där och tar emot dem. Det låter kanske konstigt men jag tycker verkligen att det är något fint i det. Vad James än skriver om så känns det på riktigt!”

Av det egna materialet är det titelspåret som kommer närmast en traditionell jullåt. Storartad poesi med stämningsfulla bjällror. I en bättre värld är den obligatorisk på tvs uppesittarkvällar.